Fot­boll är fort­fa­ran­de bäst li­ve

Hufvudstadsbladet - - Sport -

Folk har som be­kant han­te­rat sin fot­boll­sab­sti­nens un­der pan­de­min på li­te oli­ka sätt.

Sampdo­ri­a­proff­set Al­bin Ek­dals som­marprat gav ex­em­pel­vis en hyf­sat angstig bild av hur en co­vid­smit­tad proffsspe­la­re upp­le­ver en fem­tio da­gars hem­ka­ran­tän, ut­an möj­lig­het till so­ci­al sam­va­ro med si­na lag­kom­pi­sar.

I The Wall Stre­et Jour­nal ingick härom­da­gen en ar­ti­kel om ett gäng fot­bollsen­tu­si­as­ter i ar­gen­tins­ka Ro­sa­rio – Lio­nel Mes­sis fö­del­sestad – som trött­nat på sin tris­ta till­va­ro och star­tat upp en fot­bolls­verk­sam­het ”med so­ci­al di­stan­se­ring”. Hu­man foos­ball, med and­ra ord.

I kort­het hand­lar det allt­så om en mänsk­lig va­ri­ant av det po­pu­lä­ra bords­spe­let som på­träf­fas i ba­rer run­tom i värl­den. I det här fal­let de­las pla­nen upp i kvadra­ter och spe­lar­na i fem­man­na­la­gen får in­te över­skri­da sin an­vi­sa­de spely­ta. Tryggt – ja, men ock­så li­te sta­tiskt och trå­kigt, får man för­mo­da. Men i fot­boll­s­to­ki­ga Ar­gen­ti­na är allt bätt­re än att in­te få spe­la alls.

Man hop­pas ba­ra att det in­te är så här topp­fot­bol­len kom­mer att se ut i fram­ti­den.

Själv av­bröt jag min på­tving­a­de fot­bolls­fas­ta för ett tag sen. Ef­ter må­na­der av trist li­ve­sänd fot­boll in­för tom­ma läk­ta­re, med ar­ti­fi­ci­el­la läk­tar­ljud och över­kom­pen­se­ran­de, ga­pi­ga fins­ka kom­men­ta­to­rer kän­des det verk­li­gen som en li­sa.

Fast nu snac­kar vi in­te topp­match, ut­an en di­vi­sion ett-dust mel­lan EIF och Ja­ro, men i al­la fall. In­ram­ning­en var där­e­mot snudd på per­fekt. Ni vet: en så­dan där varm som­mar­ef­ter­mid­dag när so­len ski­ner från en klar­blå him­mel och läk­ta­ren är fylld av gla­da, shorts­kläd­da män­ni­skor. Som dess­utom ser­ve­ras en fot­bolls­un­der­håll­ning av hög kva­li­tet av två lag som spe­lar allt an­nat än tjong­boll.

Okej, visst var det stund­vis li­te Ås­höj­den­vib­bar över det he­la, med småtaff­lig halv­tids­un­der­håll­ning och pin­sam­ma re­kla­mer som läs­tes upp var­je gång hem­ma­la­get ha­de en fast si­tu­a­tion. Men det kvit­ta­de, nej, i själ­va ver­ket var det ut­tryck­li­gen det­ta som var be­håll­ning­en. Jag in­såg hur myc­ket jag sak­nat det.

Eke­näs har på se­na­re år haft en hel del syd­af­ri­kans­ka spe­la­re, och den här sä­song­en har man lyc­kats kny­ta till sig någ­ra rik­ti­ga pär­lor. Bå­de mitt­fäl­ta­ren Ay­a­bu­le­la Konqo­be och Dar­ren Smith på topp hål­ler hög klass – i syn­ner­het den se­na­re ha­de lek­stu­ga med jep­pis­spe­lar­na. Det tor­de ba­ra va­ra en tids­frå­ga in­nan han loc­kas över till nå­gon stör­re klubb.

Fak­tum är att Smit­hs ar­tis­te­ri den där som­mar­lör­da­gen fick mig att er­in­ra mig ett ci­tat ur den uru­gu­ay­ans­ke för­fat­ta­ren Edu­ar­do Ga­le­a­nos klas­si­ker ”Fot­bol­lens him­mel och hel­ve­te”. Det ly­der:

”För fem­tio år sen när La­go el­ler Gar­cia gjor­de ett per­fekt mål av det slag som för­la­mar mot­stån­dar­na av ren ils­ka el­ler be­und­ran, bru­ka­de de gå fram och ta bol­len ur nät­mas­kor­na och med den un­der ar­men gå sam­ma väg till­ba­ka som de ha­de an­fal­lit, slä­pan­de med föt­ter­na för att sud­da ut si­na fot­spår, för att ing­en skul­le kun­na ko­pi­e­ra de­ras spel.”

”Ef­ter må­na­der av trist li­ve­sänd fot­boll in­för tom­ma läk­ta­re, med ar­ti­fi­ci­el­la läk­tar­ljud och över­kom­pen­se­ran­de, ga­pi­ga fins­ka kom­men­ta­to­rer kän­des det verk­li­gen som en li­sa.”

MåR­TEN WESTö

För­fat­ta­re

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.