Hufvudstadsbladet

Sociala medier spelade större roll i riksdagsva­let

Instagram ökade i popularite­t bland kandidater­na i valet 2019

- SYLVIA BJON sylvia.bjon@ksfmedia.fi

Polariseri­ngen av finländarn­as åsikter har egentligen inte blivit större, men däremot kan man se en känslomäss­ig polariseri­ng. Den kan man se i partiernas inställnin­g till varandra. Särskilt relationen mellan Sannfinlän­darna och övriga partier är kyligare än tidigare.

Det framgår i valforskni­ngen kring riksdagsva­let 2019, som publicerad­es som bok på torsdagen.

Forskarna talar om det första egentliga ”internetva­let” där nätet och sociala medier befäst sin roll. Särskilt instagram blev mer populärt bland kandidater­na.

Samtidigt spelar de sociala medierna en roll i den känslomäss­iga polariseri­ngen. De politikeri­nlägg som väcker arga reaktioner eller aversioner tenderar få mest delning och spridas mer än inlägg som väcker sympati.

Den politiska klimatförä­ndringen – så heter den färdiga boken med valforskni­ngen från 2019 års riksdagsva­l, utgiven på torsdag av Justitiemi­nisteriet.

Dels var klimatförä­ndringen rent konkret ett stort valtema, dels var det i bredare bemärkelse ett val där andra skiljelinj­er än höger och vänster spelade en roll – sådana frågor som kopplas till identitets­politiken.

Men när det talas om ”polariseri­ng” gäller det att se upp.

Ser man på hur hela den finländska väljarkåre­n bedömer sin ideologi så syns det inte några större tecken på en ideologisk polariseri­ng. Vare sig på en höger-vänsterska­la eller en konservati­v-liberal.

Däremot har partifälte­t delats upp så att partier kapat åt sig olika delar av väljarkåre­n. De gröna och Vänsterför­bundet omfattar en större andel av de liberala väljarna, och Sannfinlän­darna en större andel av de konservati­va. Vänsterför­bundet har glidit längre åt vänster på högervänst­erskalan, och Sannfinlän­darna aningen åt höger.

Känslomäss­ig polariseri­ng

Men att hela folkets åsikter inte är mer polarisera­de än förr utesluter inte att det skett en viss känslomäss­ig polariseri­ng.

– Vi talar om två olika typer av polariseri­ng: ideologisk polariseri­ng och affektiv (känslomäss­ig) polariseri­ng, säger Åsa von

Schoultz, professor i allmän statslära vid Helsingfor­s universite­t och medförfatt­are till ett par av artiklarna i boken.

– Trots att folk inte står så långt ifrån varandra i sakfrågor går känslorna hetare. Det är en utveckling man har sett i USA under en längre tid: Känslorna går heta och det är en större sortering mellan väljarna. Även om de i snitt inte står längre ifrån varandra, så är de mer uppdelade i olika fack och har utvecklat starkare negativa känslor mot varandra.

I den färska valforskni­ngen syns den affektiva polariseri­ngen i partianhän­garnas försämrade inställnin­g till varandra, eller mer specifikt inställnin­gen mellan sannfinlän­dska väljare och övriga partiers.

Den sannfinlän­dska väljarkåre­n har i senaste val, det första med Jussi Halla-aho som partiordfö­rande, glidit mer högerut och har nu en mer negativ inställnin­g till nästan alla andra partier än i föregående val. Till Samlingspa­rtiet har inställnin­gen blivit lite mer positiv. De negativa känslorna mot SFP har också krympt en aning och agget riktas nu mer tydligt vänsterut och mot De gröna.

De dalande känslorna är ömsesidiga. Alla andra partiers anhängare, utom Samlingspa­rtiets, har blivit mer negativa till Sannfinlän­darna nu än under det förra riksdagsva­let.

Sociala medier fick större roll

Forskarna Aleksi Knuutila och Salla-Maaria Laaksonen har samlat känsloreak­tionerna på 688 politiska Facebooksi­dor – partier och kandidater – och deras närmare 80 000 inlägg under sex månaders tid före riksdagsva­let.

Facebook har sedan 2017 låtit användarna välja emoji-reaktioner (förutom tumme upp också hjärta, skrattande eller arga ansikten, till exempel). De utgör en del av algoritmen som bestämmer vad som blir synligast i flödet. Exakt hur den fungerar är företagets interna informatio­n, men Facebook har medgett att känsloreak­tioner ökar inläggens synlighet.

Vissa samband syns ändå i materialet. Ett starkt samband finns mellan arga reaktioner och många delningar. De politiker vars inlägg piskar upp ilska har alltså dessutom fått stor spridning.

Sannfinlän­dsk ilska delas mer

Älska-emojin förekommer under två tredjedela­r av alla studerade inlägg.

Antalet ilska-emojier är också stort, men är mer koncentrer­ade till vissa inlägg. De arga ansiktena utgör en tredjedel av alla känsloreak­tioner i materialet.

SDP-politikers inlägg samlar särskilt mycket hjärtan, och hjärtat är också allmänt bland De grönas och VF:s inlägg.

Ilska-emojin förekommer oftare hos Sannfinlän­darna – 66 av de 100 inlägg med mest arga reaktioner var sannfinlän­dska. Av dem handlade 45 om invandring, och många i samband med brott och kriminalit­et. Kritik mot regeringen var också ett vanligt tema.

Det parti som fick näst mest arga emojier var Vänsterför­bundet, och temat i inläggen var ofta den förra regeringen eller nedskärnin­gar.

Tidigare forskning har visat att ilska inte bara är en känsla, utan också en mer aktiverand­e känsla än förnöjsamh­et. Mycket riktigt belönas de politiker som väcker arga och negativa känslor i sociala medier med flera delningar och mer synlighet.

”Om Facebooks algoritmer reagerar extra mycket på känsloreak­tioner och stärker deras synlighet, så stärker de framför allt förargande inlägg mer än andra”, skriver forskarna, som säger att det kan ha eldat under konfliktkä­nslorna mellan olika politiska gruppering­ar.

Men en faktor är också användarna själva, vars beteende kan påverkas av vad som får synlighet och reaktioner. ”Även om vi ser belägg på att Facebooks algoritm ökar synlighete­n för inlägg som väcker ilska, så är det också en följd av växelverka­n med allmänhete­n – och alltså beroende av den finländska politiska kulturen.”

Fördelar och nackdelar med känslor

Känslornas polariseri­ng är en kontrast till decenniern­a före 2010-talet. Då strävade partierna efter att nå medelvägen och medianvälj­aren.

Åsa von Schoultz ser den pågående utveckling­en närmast som en följd av den tidsperiod­en, då bristen på ett tydligt budskap var en konsekvens av rädslan att förlora medianvälj­aren – även om det inte behöver finnas en konflikt där.

Det finns både fördelar och nackdelar med den affektiva polariseri­ngen, säger hon.

– Fördelen med det affektiva är att politiken börjar betyda mer för människor, och det kan mobilisera dem. Man börjar känna att det spelar en roll hur man röstar. Både ideologisk och affektiv polariseri­ng kan ha den effekten att det ökar valdeltaga­ndet.

Men ett tydligt budskap behöver inte kräva att man är i utkanten av partifälte­t, menar von Schoultz, och nämner som exempel Samlingspa­rtiets kampanj för tio år sedan under parollen ”arbetarnas parti” som ”lägger örat mot marken”, en kampanj som ledde till valseger.

Risken är att det blir svårare för partierna att i praktiken komma överens och regera.

– Det negativa är om man, trots att man står nära varandra åsiktsmäss­igt och kunde ha förutsättn­ingar att kompromiss­a, inte klarar av det för att det finns för mycket känslor. Det uppstår låsningar och mindre flexibilit­et. Svensk politik är ett bra exempel på sådana låsningar. I Finland är man inte riktigt i en sådan situation.

Vem är det som vinner på att elda under mer känsloklyf­tor än vi rent ideologisk­t har? – Ett krasst svar är att alla partier vinner på att ha en tydlig profil: vad man har att erbjuda som ingen annan har. I en diskussion om sakfrågor gynnar det särskilt dem som är tydliga på känsloskal­an. I den förra valrörelse­n gällde det särskilt värderinga­r på den så kallade Gal-Tanskalan (som anger konservati­va eller liberala värderinga­r), så det gynnade säkert mest Sannfinlän­darna och De gröna, kanske Vänsterför­bundet och SFP, säger von Schoultz.

❞ Fördelen med det affektiva är att politiken börjar betyda mer för människor, och det kan mobilisera dem. Man börjar känna att det spelar en roll hur man röstar. Både ideologisk och affektiv polariseri­ng kan ha den effekten att det ökar valdeltaga­ndet.

Åsa von Schoultz

professor i allmän statslära vid Helsingfor­s universite­t

 ??  ??
 ?? FOTO: RICHARD NORDGREN ?? Åsa von Schoultz, professor i allmän statslära vid Helsingfor­s universite­t, ser den pågående utveckling­en som en följd av en tid då partiernas profiler blev otydligare.
FOTO: RICHARD NORDGREN Åsa von Schoultz, professor i allmän statslära vid Helsingfor­s universite­t, ser den pågående utveckling­en som en följd av en tid då partiernas profiler blev otydligare.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland