Sociala medier spelade större roll i riksdagsvalet
Instagram ökade i popularitet bland kandidaterna i valet 2019
Polariseringen av finländarnas åsikter har egentligen inte blivit större, men däremot kan man se en känslomässig polarisering. Den kan man se i partiernas inställning till varandra. Särskilt relationen mellan Sannfinländarna och övriga partier är kyligare än tidigare.
Det framgår i valforskningen kring riksdagsvalet 2019, som publicerades som bok på torsdagen.
Forskarna talar om det första egentliga ”internetvalet” där nätet och sociala medier befäst sin roll. Särskilt instagram blev mer populärt bland kandidaterna.
Samtidigt spelar de sociala medierna en roll i den känslomässiga polariseringen. De politikerinlägg som väcker arga reaktioner eller aversioner tenderar få mest delning och spridas mer än inlägg som väcker sympati.
Den politiska klimatförändringen – så heter den färdiga boken med valforskningen från 2019 års riksdagsval, utgiven på torsdag av Justitieministeriet.
Dels var klimatförändringen rent konkret ett stort valtema, dels var det i bredare bemärkelse ett val där andra skiljelinjer än höger och vänster spelade en roll – sådana frågor som kopplas till identitetspolitiken.
Men när det talas om ”polarisering” gäller det att se upp.
Ser man på hur hela den finländska väljarkåren bedömer sin ideologi så syns det inte några större tecken på en ideologisk polarisering. Vare sig på en höger-vänsterskala eller en konservativ-liberal.
Däremot har partifältet delats upp så att partier kapat åt sig olika delar av väljarkåren. De gröna och Vänsterförbundet omfattar en större andel av de liberala väljarna, och Sannfinländarna en större andel av de konservativa. Vänsterförbundet har glidit längre åt vänster på högervänsterskalan, och Sannfinländarna aningen åt höger.
Känslomässig polarisering
Men att hela folkets åsikter inte är mer polariserade än förr utesluter inte att det skett en viss känslomässig polarisering.
– Vi talar om två olika typer av polarisering: ideologisk polarisering och affektiv (känslomässig) polarisering, säger Åsa von
Schoultz, professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet och medförfattare till ett par av artiklarna i boken.
– Trots att folk inte står så långt ifrån varandra i sakfrågor går känslorna hetare. Det är en utveckling man har sett i USA under en längre tid: Känslorna går heta och det är en större sortering mellan väljarna. Även om de i snitt inte står längre ifrån varandra, så är de mer uppdelade i olika fack och har utvecklat starkare negativa känslor mot varandra.
I den färska valforskningen syns den affektiva polariseringen i partianhängarnas försämrade inställning till varandra, eller mer specifikt inställningen mellan sannfinländska väljare och övriga partiers.
Den sannfinländska väljarkåren har i senaste val, det första med Jussi Halla-aho som partiordförande, glidit mer högerut och har nu en mer negativ inställning till nästan alla andra partier än i föregående val. Till Samlingspartiet har inställningen blivit lite mer positiv. De negativa känslorna mot SFP har också krympt en aning och agget riktas nu mer tydligt vänsterut och mot De gröna.
De dalande känslorna är ömsesidiga. Alla andra partiers anhängare, utom Samlingspartiets, har blivit mer negativa till Sannfinländarna nu än under det förra riksdagsvalet.
Sociala medier fick större roll
Forskarna Aleksi Knuutila och Salla-Maaria Laaksonen har samlat känsloreaktionerna på 688 politiska Facebooksidor – partier och kandidater – och deras närmare 80 000 inlägg under sex månaders tid före riksdagsvalet.
Facebook har sedan 2017 låtit användarna välja emoji-reaktioner (förutom tumme upp också hjärta, skrattande eller arga ansikten, till exempel). De utgör en del av algoritmen som bestämmer vad som blir synligast i flödet. Exakt hur den fungerar är företagets interna information, men Facebook har medgett att känsloreaktioner ökar inläggens synlighet.
Vissa samband syns ändå i materialet. Ett starkt samband finns mellan arga reaktioner och många delningar. De politiker vars inlägg piskar upp ilska har alltså dessutom fått stor spridning.
Sannfinländsk ilska delas mer
Älska-emojin förekommer under två tredjedelar av alla studerade inlägg.
Antalet ilska-emojier är också stort, men är mer koncentrerade till vissa inlägg. De arga ansiktena utgör en tredjedel av alla känsloreaktioner i materialet.
SDP-politikers inlägg samlar särskilt mycket hjärtan, och hjärtat är också allmänt bland De grönas och VF:s inlägg.
Ilska-emojin förekommer oftare hos Sannfinländarna – 66 av de 100 inlägg med mest arga reaktioner var sannfinländska. Av dem handlade 45 om invandring, och många i samband med brott och kriminalitet. Kritik mot regeringen var också ett vanligt tema.
Det parti som fick näst mest arga emojier var Vänsterförbundet, och temat i inläggen var ofta den förra regeringen eller nedskärningar.
Tidigare forskning har visat att ilska inte bara är en känsla, utan också en mer aktiverande känsla än förnöjsamhet. Mycket riktigt belönas de politiker som väcker arga och negativa känslor i sociala medier med flera delningar och mer synlighet.
”Om Facebooks algoritmer reagerar extra mycket på känsloreaktioner och stärker deras synlighet, så stärker de framför allt förargande inlägg mer än andra”, skriver forskarna, som säger att det kan ha eldat under konfliktkänslorna mellan olika politiska grupperingar.
Men en faktor är också användarna själva, vars beteende kan påverkas av vad som får synlighet och reaktioner. ”Även om vi ser belägg på att Facebooks algoritm ökar synligheten för inlägg som väcker ilska, så är det också en följd av växelverkan med allmänheten – och alltså beroende av den finländska politiska kulturen.”
Fördelar och nackdelar med känslor
Känslornas polarisering är en kontrast till decennierna före 2010-talet. Då strävade partierna efter att nå medelvägen och medianväljaren.
Åsa von Schoultz ser den pågående utvecklingen närmast som en följd av den tidsperioden, då bristen på ett tydligt budskap var en konsekvens av rädslan att förlora medianväljaren – även om det inte behöver finnas en konflikt där.
Det finns både fördelar och nackdelar med den affektiva polariseringen, säger hon.
– Fördelen med det affektiva är att politiken börjar betyda mer för människor, och det kan mobilisera dem. Man börjar känna att det spelar en roll hur man röstar. Både ideologisk och affektiv polarisering kan ha den effekten att det ökar valdeltagandet.
Men ett tydligt budskap behöver inte kräva att man är i utkanten av partifältet, menar von Schoultz, och nämner som exempel Samlingspartiets kampanj för tio år sedan under parollen ”arbetarnas parti” som ”lägger örat mot marken”, en kampanj som ledde till valseger.
Risken är att det blir svårare för partierna att i praktiken komma överens och regera.
– Det negativa är om man, trots att man står nära varandra åsiktsmässigt och kunde ha förutsättningar att kompromissa, inte klarar av det för att det finns för mycket känslor. Det uppstår låsningar och mindre flexibilitet. Svensk politik är ett bra exempel på sådana låsningar. I Finland är man inte riktigt i en sådan situation.
Vem är det som vinner på att elda under mer känsloklyftor än vi rent ideologiskt har? – Ett krasst svar är att alla partier vinner på att ha en tydlig profil: vad man har att erbjuda som ingen annan har. I en diskussion om sakfrågor gynnar det särskilt dem som är tydliga på känsloskalan. I den förra valrörelsen gällde det särskilt värderingar på den så kallade Gal-Tanskalan (som anger konservativa eller liberala värderingar), så det gynnade säkert mest Sannfinländarna och De gröna, kanske Vänsterförbundet och SFP, säger von Schoultz.
❞ Fördelen med det affektiva är att politiken börjar betyda mer för människor, och det kan mobilisera dem. Man börjar känna att det spelar en roll hur man röstar. Både ideologisk och affektiv polarisering kan ha den effekten att det ökar valdeltagandet.
Åsa von Schoultz
professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet