NEKROLOG
Eija Francke dog i Esbo 100 år gammal.
Eija växte upp i Helsingfors. Hon tog studentexamen från Broban, Läroverket för gossar och flickor i Helsingfors. I Broban var hon klasskamrat med sin kommande man Erik Francke.
Eija var redan tidigt mycket intresserad av idrottens alla grenar. Hennes största intresse var simning, men även orientering och gymnastik var nära hennes hjärta. Hon representerade Finland i ett flertal Gymnaestrador.
Eijas mångsidiga intresse för sport förde henne till gymnastiklärarstudier vid Helsingfors universitet.
Under olympiska spelen i Helsingfors 1952 verkade både Eija och Erik som funktionärer. Olympiakommittén belönade henne med Olympiamedaljen. Som erkännande för sin aktiva verksamhet inom Finlands idrottsliv tilldelades hon Finlands Idrotts förtjänstkors i silver 1972.
Under krigen 1939–1943 tjänade hon som Lotta. Ett av uppdragen var att ta hand om transporten av finska barn med tåg via Torneå till Sverige.
Rautatiepatteri blev hennes stora uppdrag vid fronten. Där skötte hon köket och soldathemmet. Ännu efter kriget, ända till sin död, hörde hon till Rautatietykistös vänner. Som erkännande för sin verksamhet som Lotta tilldelades hon Lottamedaljen.
Under krigets slut gifte sig Eija med löjtnanten Erik Francke och de fick sitt första barn. Det första hemmet fanns i Kouvola, därifrån familjen flyttade till Dragsvik.
Eija började som gymnastiklärare i Ekenäs samskola 1945. I Ekenäs samskola undervisade hon även i finska, geografi och teckning. I Ekenäs satte hon upp pjäser i skolan, men också inom medborgarinstitutet.
Eija engagerade sig i kommunalpolitiken och blev invald i stadsfullmäktige i Ekenäs. Hon satt som medlem i styrelsen i fjorton föreningar och var ledamot i åtta nämnder.
Efter att familjen flyttat till Åbo 1959 blev Eija rektor för Kimito samskola och undervisade där i finska. I Kimito skola startade hon en frimärksklubb som finns kvar ännu i dag.
Eijas driftighet och livliga engagemang förde in henne på olika uppdrag. Hon hade rektorstjänsten vid Turun Yliopistos kurscentralbyrå och åren 1965–66 var hon utbildningssekreterare vid Röda Korsets kurscentraltjänst.
1967 flyttade familjen till Källstrand i Esbo. Eija började som verksamhetsledare för Finlands Svenska Kvinnogymnastikförbund. Hon tog initiativ till nya verksamhetsformer som förde nya medlemsskaror till förbundet. Också tidningen Liv och Spänst upplevde en glansperiod tack vare Eijas uppslagsrikedom.
Från 1974 till 1988 ansvarade Eija Francke för seniortidningen God Tid.
Både inom gymnastikförbundet och i Pohjola-Norden hade Eija fungerat som reseledare. Det var därför naturligt att hon som pensionär blev aktiv inom pensionärsförbundet och arrangerade där många pensionärsresor. Eija såg mycket seriöst på reseledarskapet.
Efter sin aktiva tid lät hon sig slukas av släktforskning. Vid slutet av sitt liv hade Eija forskat i sin fars släkt tillbaka till de franska religionskrigen under hugenotternas tid.
Eija hade alltid tid för sina barnbarn och barnbarns barn. Varma besök vid en kopp te hos en livserfaren mor- och farmor lärde oss unga att se på livet fullt av möjligheter.
Tack kära ”Mami”.