På Åland skjuts tusentals skarvar

På Åland ordnar man talkojakter för att skjuta skarv, men på fastlandet pågår bittra armbrytningar om rätten till skyddsjakt. Det beror på olika tolkningar av EU:s fågeldirektiv.

Längs den finländska kusten brukar sensommarens och höstens åländska nyhetsrubriker höja många ögonbryn: 400 skarvar sköts i stor talkojakt. Nästan 800 skarvar sköts under Skarvsmällen.

I åländska kokböcker finns recept på hur man bäst tillagar den fridlysta sjöfågeln, medan till exempel krogen Pub Niska experimenterat med skarvpizza.

Den åländska avvikelsen från Finlands restriktiva linje i fråga om skarvjakt bottnar i en egen tolkning av EU:s fågeldirektiv.

– I Ålands självstyre ingår att vi har vår egen lagstiftning kring jakt. Skyddsjakten på skarv grundar sig på de undantagsmöjligheter som ingår i fågeldirektivet, säger jaktförvaltare Robin Juslin vid Ålands landskapsregering.

Inget tillstånd krävs

Skarven är inte en jaktbar art enligt direktivet, men EU:s medlemsländer kan bevilja undantag från fredningen bland annat ”för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten” och ”för att skydda flora och fauna”.

Med hänvisning till de här punkterna skjuts årligen tusentals skarvar i den åländska skärgården under jaktsäsongen från mitten av april till nyår. I år är kvoten fastställd till 3 000 individer.

Det behövs inte heller något personligt tillstånd för att skjuta skarv. Det räcker med ett åländskt jaktkort och jakträtt på området i fråga för att skjuta skarv på eget initiativ.

Jakten bedrivs enligt Landskapsregeringen för att förhindra allvarlig skada på fiske, vatten och skog.

– I praktiken kan hela den åländska skärgården räknas som fiskevatten. Skyddsjakten bedrivs i huvudsak från och med den 1 augusti då flyttande skarvar från både Sverige och Finland passerar i stora antal. Skarven har inte etablerat sig som häckfågel på Åland. Det kan bero på att här finns mycket havsörn, säger Robim Juslin.

Jaktlagen förutsätter att varje skjuten skarv rapporteras – kan ni vara säkra på att det verkligen blir så då inga tillstånd krävs? – Vi för en aktiv kampanj bland jägarna och i samband med större talkojakter brukar vi jämföra vad jägarna rapporterar och vad de skriver på sociala medier. Det har oftast visat sig stämma bra överens.

Enligt EU:s direktiv får skarvkött inte hållas till salu, men däremot nog erbjudas på olika evenemang. Myndigheterna uppmanar jägare att ta köttet till vara.

– Jakten på skarv har gjort den mycket mer uppskattad som art. Den är en värdefull naturresurs, säger Juslin.

Han framhåller också att den åländska linjen inte är ett undantag.

– I själva verket är det den strama finska linjen som avviker från Ålands och Sveriges linje, och från EU överlag.

Tvistefrö

Bakgrunden till skarvkonflikterna i Finland är artens snabba ökning i Östersjöområdet, i synnerhet i början av 2000-talet. I den inflammerade debatten krockar ofta fiskarnas argument om skadorna stora skarvkolonier orsakar med naturskyddssynpunkter.

Forskarna har ställvis varit oeniga om skarvens inverkan på fiskbestånden. Naturresursinstitutet Luke har hittills i regel tagit ställning för att skarven inte har så stor inverkan på fiskbestånden och därför inte orsakar mer än lindriga skador.

En färsk studie som Luke och Jyväskylä universitet genomförde i Kvarken visade ändå att yrkesfiskarnas abborrfångster lokalt kunde minska med 32–67 procent i områden där skarven häckar.

Många fiskare hoppas att studiens resultat ska underlätta tillståndsprocessen hos NTM-centralerna för lokala åtgärder mot skarvkolonier. Snabbare och smidigare dispensprocesser är också vad Miljöministeriets skarvarbetsgrupp föreslår, i kombination med regionala åtgärdsplaner.

Samtidigt kommer rapporter om att skarvbeståndet i Finland har stabiliserats. Enligt Finlands miljöcentrals översikt räknades ungefär 26 000 skarvbon i somras. Pekka Rusanen, forskare vid miljöcentralen, säger att beståndet vuxit eller minskat med omkring tusen de senaste åren, men verkar hålla sig under 30 000 bon.

Organisationen Birdlife Finland påminner också om att skarven är en del av Östersjöfaunan, även om den var frånvarande under större delen av 1900-talet. Birdlife konstaterar att skarven kan orsaka fisket lokala skador och ta död på vegetationen på häckningsplatserna, men att skarven inte hotar Östersjöns fiskbestånd som helhet.