Experter lyckas rasera tilltron till vetenskap och sin egen auktoritet
CORONAKRISEN Då coronaviruset nådde Finland och beredskapslagen togs i bruk rördes man i medierna över hur sammanhållning och omsorg steg fram ur krisen. Man tog hand om varandra och ställde upp. Det här skulle vi klara tillsammans!
Inte nu längre. I dag har folk delat sig i två läger: de som betonar vikten av att rädda ekonomin med fokus på virusets låga dödlighet bland unga och arbetsföra och de som betonar vikten av att rädda människoliv med fokus på den bristande kunskapen om vem som blir allvarligt sjuk och dör. Med oro har vi följt den hätska debattens stigande vågor bland bekanta, på nyhetssajter och i sociala medier. Behovet att försvara och övertyga, ibland idiotstämpla och baktala uppstår lätt även bland vänner, grannar och arbetskamrater. Till och med barn blir osams. Vem mäter de långvariga följderna av det?
Då är det ansvarslöst att experter i inflytelserika positioner nästan dagligen går ut med ensidiga och lösryckta uttalanden, halvfärdiga tankar, ömsesidig kritik och ren spekulation, som ger intryck av motstridiga och dagligen växlande sanningar om läget. Vi får av WHO höra att vaccinforskningen bör skyndas på och ges extra finansiering för att rädda människoliv. Nästa dag hör vi av samma instans att vaccin inte är något att förlita sig på och att det inte kommer att stoppa pandemin.
Läkarna från HUS säger än att viruset minskat i styrka och varnar för onödig panik och än att det inte gjort det alls och att vi borde komma ner på jorden och inse att katastrofen snart är här. THL skakar oroligt på huvudet över öppnade gränser för att följande dag konstatera att viruset inte alls är så farligt som vi trodde och vi kan vara lugna. Experterna kallar varandra vid fula namn och debatterar öppet de oklara frågorna via journalister.
Detta visar naturligtvis att ingen riktigt vet. Visst är vi klokare nu än i mars, men kontroversen talar sitt klara språk: det mesta är ännu okänt. Studier i mänsklig beslutsfattning har visat att ju mera komplicerad och osäker en fråga är desto mera tenderar vi att förenkla den för att göra den möjlig att greppa. Jo, viruset är mindre dödligt än vi trodde, men varför vissa unga och friska dör och vem detta gäller vet man inte, så en låg helhetsdödlighet räcker inte för att vi ska kunna andas ut. Jämför med till exempel cancer.
Javisst, starka restriktioner skapar ekonomisk misär som kan räcka i årtionden. Men överbelastad sjukvård, många kroniker, traumatiserade och icke arbetsföra människor får också ekonomiska konsekvenser på mycket lång sikt. Det har krigen visat. Vaccin kanske inte räddar alla, men är knappast betydelselöst. Vi måste lära oss ”leva med viruset”, men vad betyder det? Att blunda för dödstalen eller aldrig ses fysiskt igen? Och ju mindre svartvitt problemet är desto mera svartvitt blir vårt tänkande.
Vad läkarna med sina dagliga uttalanden nu åstadkommer är en förstärkning av sådant svartvitt grupptänkande, motsättningar, splittring och mindre ömsesidig respekt och förståelse. Var och en kan plocka russinen ur just den kaka som stöder det egna tänkandet och använda dem som vapen mot alla som tänker annorlunda. Vidare lyckas de öppet debatterande experterna rasera tilltron till vetenskap och till sin egen auktoritet.
Den dag man vet mera och vi verkligen borde lyssna tror folk fortfarande att åsikter är lika mycket värda som forskningsdata. Se på munskydden som nu används i betydligt lägre grad än vad som behövs för önskad effekt, eftersom människor fritt väljer om de vill tro på det Social- och hälsovårdsministeriet sade i juni eller det THL gick ut med i augusti.
Vi önskar att både experter och medier tog sitt ansvar, medgav sin egen ovetskap, inte rapporterade all halvfärdig data som sanning och i stället stärkte folk i ömsesidig förståelse och respekt för olika personliga prioriteringar, då följden av krisen i vilket fall som helst oundvikligen blir en blandning av ekonomisk nedgång och mänskliga tragedier. Vad vi då främst av allt behöver är varandra.
❞ Visst är vi klokare nu än i mars, men kontroversen talar sitt klara språk: det mesta är ännu okänt.