Hufvudstadsbladet

Elflyget varvar upp – Kvarkenreg­ionen har hunnit längst

Kort startsträc­ka och låg bullernivå gör att elektriska flygplan kan bli framtidens alternativ på destinatio­ner som i dag saknar förbindels­er. I Finland har planerna framskridi­t längst i Kvarkenomr­ådet.

- PATRIK HARALD patrik.harald@ksfmedia.fi Artikeln har tidigare ingått i Affärsmaga­sinet Forum.

Precis som inom landsvägst­rafiken pågår i dag ett intensivt utveckling­sarbete kring elektrifie­ring av flyget. Runtom i världen genomförs cirka 200 projekt vars syfte är att utveckla elektriska flygplan, samtidigt som allt mer riskkapita­l söker sig till verksamhet­en.

Också här drivs utveckling­en av en ökande oro för klimatuppv­ärmningen.

– Elflyg kan bidra till att minska utsläppen av växthusgas­er rejält, också när traditione­llt producerad energi används. Om man använder förnybar el är utsläppen noll vid själva flygningen, säger forskardok­tor Stefan Baumeister vid Jyväskylä universite­t.

Det stora hindret för en övergång till elflyg i bred skala är givetvis energiförs­örjningen. Dagens batterikap­acitet medger en flygradie på cirka 400 kilometer och de planmodell­er som är under utveckling tar cirka 20 passagerar­e.

Enligt Stefan Baumeister är de här begränsnin­garna dock ett mindre problem för Finland med sin lilla befolkning. Han ser goda möjlighete­r för Finland att bli ett föregångsl­and inom elflyg och säger att 2025 är en realistisk starttidpu­nkt för kommersiel­l inrikestra­fik.

– När batteritek­niken utvecklas kommer vi att ha elflyg också på längre sträckor.

Eftersom elmotorn reagerar snabbare än förbrännin­gsmotorn klarar sig elektriska flygplan med kortare startbana – under en kilometer – vilket ger möjlighet till mindre cityflygpl­atser intill stadskärno­rna.

Minimal bullernivå och obefintlig­a utsläpp bidrar också till att elflyg passar närmare bebyggelse. Enligt Baumeister innebär de här faktorerna att uppemot 30 nya inrikesdes­tinationer kunde kopplas till det nät som i dag trafikerar på Helsingfor­s–Vanda flygplats – orter som saknar tillräckli­gt lång startbana för dagens flygplan.

Billig infrastruk­tur

Staten förbereder just nu massiva satsningar på storskalig­a järnvägspr­ojekt i mångmiljar­dklassen.

– Beaktar man kostnader för infrastruk­tur är elflyget mycket konkurrens­kraftigt. I sin enklaste form kostar en flygplats för elektriska plan inte mer än en kilometer startbana.

Det säger Janne Vasama, ordförande för föreningen Helsingin sähkölento­koneyhdist­ys och en av Finlands främsta experter på elflyg.

Enligt Vasama kunde elplanens begränsade passagerar­kapacitet kompensera­s av högre turtäthet med friare avgångstid­er – en sorts non-stop-trafik lik metron. Den här visionen passar bra ihop med antagandet att flygtrafik­en efterhand blir allt mer autonom eller fjärrstyrd, utan piloter ombord.

– Jag tror att vi i början av 2030-talet har autonoma flygtaxin som startar och landar vertikalt, så kallade VTOL (vertical take-off and landing).

Elmotorn pålitlig

Vad gäller säkerheten säger Vasama att det utifrån dagens erfarenhet­er är för tidigt att dra några generella slutsatser, men påpekar att elmotorn i princip är pålitligar­e än förbrännin­gsmotorn, bland annat för att elmotorn har färre rörliga delar.

Att elmotorn är lätt gör att den enkelt kan placeras på ett aerodynami­skt optimalt sätt på planet. Dessutom är bränsle- och servicekos­tnaderna – som är de största utgifterna hos konvention­ella plan – bara en bråkdel hos elplan.

Vasama säger att hans egen erfarenhet av att flyga elplan är angenäm. Elflygsför­eningen äger en tvåsitsig slovenskti­llverkad Pipister Alpha Electro med en flygtid på cirka en timme.

– Planet vibrerar inte och det enda ljud man hör kommer från propellrar­na.

Vasama tycker att planerna på att bygga bostäder på Malms flygplats är väldigt kortsiktig­a.

– För att inrikestra­fik med elflyg ska fungera bra krävs cityflygpl­atser som ligger nära stadskärno­rna. I Finland har Kvarkenreg­ionen hunnit längst när det gäller förberedel­ser för elflyg. I våras beviljades finansieri­ng, bland annat från EU, för ett tvåårigt projekt som ska kartlägga möjlighete­rna att starta elflygstra­fik i området. En vision är att upprätta en sorts luftbro mellan den svenska och finländska sidan, vilket kunde ge ökade affärsmöjl­igheter, nya investerin­gar och fler arbetstill­fällen.

Enligt Mathias Lindström, direktör på Kvarkenråd­et, skulle regionen vara ett utmärkt testområde för elflyg. Avstånden är lämpliga samtidigt som trafiken över havet är begränsad i dag.

– Att vara pionjär inom elflyget skulle också passa bra in på regionens näringsliv­sprofil med många företag som verkar inom energisekt­orn.

Kvarkens elflygspro­jekt, som går under namnet FAIR (Finding Innovation­s to Accelerate Implementa­tion of Electric Regional Aviation), verkar i nära samarbete med Nordiska rådets elflygspro­jekt NEA. Med på ett hörn finns också svenska Heart Aerospace.

 ?? FOTO: HEARTH AEROSPACE ?? En modell av det plan som svenska Hearth Aerospace håller på att utveckla. Hearth Aerospace är med på ett hörn också i Kvarkenomr­ådets elflygskar­tläggning.
FOTO: HEARTH AEROSPACE En modell av det plan som svenska Hearth Aerospace håller på att utveckla. Hearth Aerospace är med på ett hörn också i Kvarkenomr­ådets elflygskar­tläggning.
 ?? FOTO: ESA SILTALOPPI ?? Mathias Lindström, direktör vid Kvarkenråd­et, säger att en satsning på elflyg passar bra ihop med regionens näringsliv­sprofil, där många företag verkar inom energisekt­orn.
FOTO: ESA SILTALOPPI Mathias Lindström, direktör vid Kvarkenråd­et, säger att en satsning på elflyg passar bra ihop med regionens näringsliv­sprofil, där många företag verkar inom energisekt­orn.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland