När al­la grän­ser för­svin­ner

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - LI AN­DERS­SON är un­der­vis­nings­mi­nis­ter, par­ti­ord­fö­ran­de för Väns­ter­för­bun­det, riks­dags­le­da­mot och stads­full­mäk­ti­ge­le­da­mot i Åbo.

Jag har i åra­tal för­sva­rat so­ci­a­la me­di­er och de­ras roll i frå­ga om att de­mo­kra­ti­se­ra sam­hälls­de­bat­ten. Visst, de­batt­kli­ma­tet har bli­vit hårt. Visst, det är lätt att spri­da lögn­er och des­in­for­ma­tion. Visst, det leder till en ”för­bubb­ling” där man främst ser in­ne­håll som folk man de­lar upp­fatt­ning­ar med de­lar.

Trots det­ta har jag än­då all­tid häv­dat att för­de­lar­na över­vä­ger nack­de­lar­na. De so­ci­a­la me­di­er­na har de­mo­kra­ti­se­rat det of­fent­li­ga sam­ta­let och po­li­ti­ken. De har gett ka­na­ler för mas­sor av män­ni­skor att de­la in­for­ma­tion och ut­tryc­ka si­na åsik­ter och bli­vit ka­na­ler för di­rekt kom­mu­ni­ka­tion mel­lan be­sluts­fat­ta­re och väl­ja­re. Sam­ti­digt har de ska­pat fo­rum för de­batt och kom­mu­ni­ka­tion mel­lan män­ni­skor över he­la värl­den.

Jag är fort­fa­ran­de över­ty­gad om att för­de­lar­na över­vä­ger nack­de­lar­na. Men un­der den se­nas­te ti­den har min fru­stra­tion vux­it över hur he­la vår de­batt­kul­tur på so­ci­a­la me­di­er nu har bli­vit helt … gräns­lös. Att allt från po­li­tiskt ak­ti­va per­so­ner med in­vand­rar­bak­grund till ton­å­ring­ar som ak­ti­ve­rat sig i kli­mat­rö­rel­sen mås­te stå ut med dag­li­ga tra­kas­se­ri­er och mobb­ning är ett de­mo­kra­ti­pro­blem som mås­te tas på stör­re all­var. In­te en en­da män­ni­ska kan el­ler ska be­hö­va vän­ja sig vid att dagligen ta emot hot och för­öd­mju­kel­ser, fast po­li­ti­ker mås­te va­ra be­red­da att stå ut med kri­tik och of­fent­lig de­batt.

Det se­nas­te ex­emp­let var den sann­fin­länds­ka po­li­ti­kern som på Twit­ter de­lat bild­ma­te­ri­al på två gri­sar, som han namn­gett ef­ter den so­ci­al­de­mo­kra­tis­ka po­li­ti­kern Ab­di­ra­him Hu­su Hus­se­in och Väns­ter­för­bun­dets Sul­daan Said Ah­med. Sam­ma po­li­ti­ker skrev även att väns­terns po­li­tik bör­jar se ut så att vis­sa snart kom­mer ”att bli för­da bakom ba­stun”, vil­ket är ett vålds­hot.

Hur re­a­ge­rar då Sann­fin­län­dar­nas ord­fö­ran­de när me­di­er­na ber om kom­men­tar gäl­lan­de den par­ti­ak­ti­vas vålds­be­ja­kan­de ra­sism? Med att sä­ga att han in­te har nå­got be­hov av att kom­men­te­ra sa­ken. Och hur re­a­ge­rar då me­di­er­na? In­te alls!

Ing­et an­nat par­ti i Fin­land skul­le be­hand­las så här slapp­hänt i of­fent­lig­he­ten i ett dy­likt fall. Par­ti­er är bre­da or­ga­ni­sa­tio­ner och Sann­fin­län­dar­na är in­te det en­da par­ti­et i Fin­land som rå­kat ut för skan­da­ler kring en­skil­da par­ti­ak­ti­vas ut­ta­lan­den på so­ci­a­la me­di­er el­ler brotts­do­mar. Jag har själv som par­ti­le­da­re va­rit tvung­en att han­te­ra dy­li­ka si­tu­a­tio­ner. Skill­na­den mel­lan hur oli­ka par­ti­er han­te­ras är dock allt­för stor. I andra par­ti­er har ar­bets­ta­ga­re sagt upp sig, full­mäk­ti­ge­med­lem­mar ute­slu­tits ur grup­per och var­ning­ar samt andra ty­per av sank­tio­ner ut­de­lats. I Sann­fin­län­dar­nas fall kon­sta­te­rar par­ti­le­da­ren helt krasst att han in­te ser an­led­ning att kom­men­te­ra sa­ken, och följd­frå­gor­na samt kom­mentar­tex­ter­na om hans age­ran­de ute­blir.

De­batt­kul­tu­ren på so­ci­a­la me­di­er är ett de­mo­kra­ti­pro­blem, och vi har al­la ett an­svar för för­änd­ring. Det an­sva­ret bärs in­te ge­nom tyst­nad och av­sak­nad av kom­men­ta­rer. I syn­ner­het bärs det in­te om vi blir så av­trub­ba­de av stän­di­ga skan­da­ler att vi slutar stäl­la obe­kvä­ma frå­gor till dem som vill und­vi­ka he­la äm­net.

”De­batt­kul­tu­ren på so­ci­a­la me­di­er är ett de­mo­kra­ti­pro­blem, och vi har al­la ett an­svar för för­änd­ring.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.