De är in­te rik­tigt klo­ka, rys­sar­na

Why don’t you just die är en blo­dig svart komedi med sorg­löst per­ver­te­rad galg­hu­mor. Vi­su­ellt är det rikt och ge­ne­röst och i ter­mer av be­rättar­tek­nis­ka fin­ter ett ve­ri­ta­belt ym­nig­hets­horn. Skit­kul, men in­te för al­la!

Hufvudstadsbladet - - Kultur - KRIS­TER UG­GEL­DAHL kris­ter.ug­gel­dahl@ko­lum­bus.fi

KOMEDI/DRA­MA/THRIL­LER

Why don’t you just die

★★★★☆

Re­gi och ma­nus: Ki­rill So­ko­lov. Foto: Dmitry Ulyu­kaev. I rol­ler­na: Alex­an­der Kuz­netsov, Vi­ta­li Khay­ev, Ev­ge­niya Kre­gzh­de. 98 min. F18

Ing­en har sagt att det skul­le va­ra lätt att för förs­ta gång­en kon­fron­te­ras med en po­ten­ti­ell svär­far. Å andra sidan, jäm­fört med rys­ka Mat­vej (Alex­an­der Kuz­netsov) har de fles­ta kom­mit lätt un­dan.

Ta­lan­de är att kil­len ringer på dörr­kloc­kan med en ham­ma­re i högs­ta hugg, med mord i blic­ken. Ja, det vill sä­ga tills det fram­går att pap­pa An­drej (Vi­ta­li Khay­ev), en minst sagt skräc­kin­ja­gan­de ge­stalt, in­te är en­sam hemma.

Han har säll­skap av sin hust­ru (Ye­le­na Shev­chen­ko) som vän­ligt und­rar ifall Mat­vej vill ha kaf­fe el­ler te? An­drej, den här­da­de po­lis­man­nen, är be­tyd­ligt me­ra re­ser­ve­rad och se­dan är det en­dast en tids­frå­ga in­nan han anar oråd och ha­gel­bös­san åker fram. Råkurr!

Så har Ki­rill So­ko­lov, re­gis­sö­ren och ma­nus­för­fat­ta­ren bakom Why don’t you just die (Pa­pa, sdoh­ni), pre­sen­te­rat sig. Och det är ett pre­sent­kort som he­ter du­ga, en film som be­fin­ner sig på sol­års av­stånd från den tunga, me­di­ta­ti­va rys­ka filmtra­di­tio­nen.

Här får Tar­kov­skij et con­sor­tes stry­ka på fo­ten till för­mån för helt andra in­flu­en­ser, såsom den unge Qu­en­tin Ta­ran­ti­no och Peter Jack­son ju­ni­or, kanske med ett stänk Dan­ny Boy­le och Trains­pot­ting där­till.

I klar­text: slut­re­sul­ta­tet är in­te så li­te blo­digt och till det kom­mer blink­ning­ar och släng­ar som sta­var till svart komedi och sorg­löst per­ver­te­rad galg­hu­mor.

Ett smär­re fyr­ver­ke­ri

Men med det in­te sagt att So­ko­lov skul­le va­ra blott val­pig och oborstad, be­rät­tar­mäs­sigt pre­pu­ber­tal (som så många kol­le­ger i de här kvar­te­ren). Vi­su­ellt är fil­men rik och ge­ne­rös och i ter­mer av be­rättar­tek­nis­ka fin­ter är det­ta ett ve­ri­ta­belt ym­nig­hets­horn.

Knap­past blir det säm­re av att So­ko­lov med jäm­na mel­lan­rum bac­kar ban­det och för­dju­par histo­ri­en och ka­rak­tä­rer­na. I det ske­det kom­mer även dot­tern Olya (Ev­ge­niya Kre­gzh­de) lik­som An­drejs po­liskol­le­ga Jev­ge­nij (Mik­hail Go­re­voy) in i bil­den – vil­ket gör att det om möj­ligt blir än­nu stö­ki­ga­re.

Och trots att det är lätt att spå­ra Ki­rill So­ko­lovs fö­re­bil­der är det­ta till sy­ven­de och sist en myc­ket rysk film. För­u­tom att kor­rup­tio­nen an­tar in­ter­ga­lak­tis­ka pro­por­tio­ner – så­väl på det per­son­li­ga som på det po­li­siä­ra pla­net – är in­ram­ning­en även i öv­rigt lo­kal (och li­te old school).

När An­drej klip­per till Mat­vej med en tv-ap­pa­rat är det frå­ga om en tjock-tv som ga­ran­te­rat gör ont. Och när An­drej se­dan ska dra ef­ter an­dan sit­ter det bra med en tug­ga pric­kig korv.

Fil­mens sound­track är ett styc­ke för sig: en mix av spa­get­tiväs­tern­ton­gång­ar och schla­ge­rör­häng­en med Al­la Pu­gatjo­va-vib­bar. Skit­kul, in­te för var smak.

FOTO: FILMIKAMAR­I

■ Alex­an­der Kuz­netsov är en ung man som för­sö­ker ta li­vet av sin svär­far.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.