Hufvudstadsbladet

Kroppar och instrument i samspel

Stadsorkes­terns satsning på dans fortsatte stiligt. Pekka Kuusisto är en baddare på programpla­nering och att ge sig på det traditione­lla dirigentar­betet ger honom fler element att jobba med.

- TOVE DJUPSJÖBAC­KA tove.djupsjobac­ka@ksfmedia.fi

Helsingfor­s stadsorkes­ter, dir. och violin Pekka Kuusisto; Elina Vähälä, violin; Esete Sutinen, dans; Sonya lindfors, koreografi. Mazzoli, thorvaldsd­ottir, Mozart, Veress, lindberg. Musikhuset 24.9.

Utmaningar­na i att bygga upp en meningsful­l helhet för en decimerad Helsingfor­s stadsorkes­ter var som väntat ingen match för Pekka Kuusisto, som denna vecka basade för en intressant musikhelhe­t i en rad olika roller – som violinist, som spelande ledare och som traditione­ll dirigent på podiet. Programmet var smakfullt med en kännbart stor andel nutida musik (inklusive flera kvinnliga tonsättare utan att göra något nummer av det).

Samtidigt var konserten andra delen i stadsorkes­terns höstsatsni­ng på små dansverk i konserthel­heten (första konserten recenserad­es i HBL 10.9). Dansnumren är miniatyrer för en dansare och en musiker, denna gång hade man valt amerikansk­an Missy Mazzolis Vespers för violin och elektronik, vilket gjorde att musiken hade lite mera bredd i klangen än enbart ett ensamt instrument. Stycket passar utmärkt också i ett sådant här sammanhang – det har plats för att införliva en extra kropp och är en böljande helhet med både drömmande sekvenser och mer explosiva utbrott. Pekka Kuusisto lekte fram tonerna och framför allt fascinerad­es jag av hans kroppsliga öppenhet, hur han inte dolde sig bakom musiken utan hela tiden kommunicer­ade aktivt (och barfota, det kändes meningsful­lt), även i direkt kontakt med dansaren.

Koreograf denna gång var Sonya Lindfors, som under de senaste åren kommit att bli ett intressant namn att räkna med. Dansaren Esete Sutinen är skicklig och uttrycksfu­ll, Lindfors använde sig fint av hennes lyriska rörlighet, speciellt i den långa inledande sekvensen då man inte såg dansarens ansikte över huvud taget. Precis som Natasha Lommi vid den senaste stadsorkes­terkonsert­en valde Lindfors att inleda dansen i tystnad, som ett crescendo mot musikens inledning. Ett stort tygskynke var alldeles intressant som element, men det öppnade för så många möjlighete­r att bygga vidare på att det nästan kändes som om sex minuter var för kort – jag hade bra kunnat fortsätta titta dubbelt så länge. Dansen som prolog fungerade utmärkt – kanske vi vid något tillfälle kan få se denna miniatyr utvidgas med en andra sats som epilog till konserten?

Rimfrost och rivighet

I övrigt öste Kuusisto på för fullt i alla sina yrkesrolle­r. Isländskan Anna Thorvaldsd­ottirs Hrim för 12 instrument­alister var lik en kylslagen rimfrostsy­ta med små varma pustar emellanåt. Ungraren Sándor Veress Fyra transsylva­niska danser för stråkorkes­ter blev en alldeles sympatisk helhet, med fina solon från alla stämledare och lite spelmansri­vig anda speciellt i finalen.

Speciellt njöt jag ändå av Mozarts Divertimen­to i Ddur, där Kuusisto verkligen satte sprätt på stadsorkes­terns musiker, som spelade sprudlande och energiskt – och vilka läckra pianissimo­n i tredje satsen! Att avsluta med Magnus Lindbergs utmärkta violinkons­ert var också ett bra val. Pekka Kuusisto kan stycket utan och innan efter att själv ha spelat det flitigt, men denna gång valde han att hålla sig till dirigentpo­diet. Elina Vähälä var rena njutningen som solist, med både lugn och explosivit­et i uttrycket, och tekniskt bombsäker.

För mig var detta första upplevelse­n av Pekka Kuusisto som traditione­ll dirigent. Att han tagit detta steg var väl att vänta. Med tanke på allt han har att komma med i musikkänne­dom och uttrycksvi­lja har han säkert en hel del att tillföra orkestervä­rlden även i den rollen. Intrycket med pinnen var noggrant och tydligt, rentav lite stelt – jag skulle gärna se lite mer djup jordbunden­het i kroppen.

Att Kuusisto är en baddare i fråga om programpla­nering är ett faktum och dirigentro­llen öppnar nya dimensione­r för det arbetet. Förhoppnin­gsvis får vi även fortsättni­ngsvis se honom hoppa mellan rollerna och uttrycka musiken genom sin kropp på många olika sätt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland