Rätt språk ger nöjdare patienter
Det är orimligt att en som är sjuk tvingas förklara sig för läkaren på något annat språk än sitt modersmål, säger Marianne Mustajoki. Hon doktorerade nyligen på effekterna av att finlandssvenskar måste tala finska hos läkaren.
Varannan finländsk patient med svenska som modersmål vill tala svenska hos läkaren. Om det inte går ökar risken för felaktig medicinering, misstro mot läkaren och för att patienten låter bli att följa vårdanvisningar.
– De svenskspråkiga patienternas kommunikationssvårigheter kan leda till att de vill undvika läkarbesök, säger Marianne Mustajoki, som studerat svenskans betydelse
Vet du var din mjälte ligger? Någonstans i trakten av revbenen? Kan den huggande smärta du känner, lite som håll eller kramp, vara mjälthugg som du har hört talas om? Ibland är huggen mer som ilningar. Smärtan skrämmer dig, för du undrar om det kanske ändå kan vara något med hjärtat.
Kan du beskriva det här på finska?
Marianne Mustajoki, som disputerade vid medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet i mitten av september, säger att en del finlandssvenska patienter låter bli att gå till läkaren för att de har svårt att själva uttrycka hälsoproblem och att förstå vad läkaren säger på finska.
– Ju lägre utbildningsnivå och ju svagare kunskaper i finska, desto större är risken för missförstånd. Sedan är det ju svårt för vem som helst utan vårdutbildning att förstå hur kroppen fungerar. Att veta vad olika organ heter på finska kan vara besvärligt också för en finlandssvensk som klarar sig bra på båda språken i helt vardagliga situationer, säger hon.
"Svåra problem kräver modersmål"
Mustajokis avhandling Språket har betydelse: en studie om kommunikationsspråket med tvåspråkiga finlandssvenskar i den finländska hälsovården visar dels att finlandssvenska patienter inte alltid litar på hjälpen från en finskspråkig läkare, dels att akutpatienter som får vårdanvisningar på finska utan att förstå dem ordentligt inte är så motiverade att följa anvisningarna.
I sin avhandling talar Mustajoki om tvåspråkiga finlandssvenskar, alltså om de personer som hos magistraten har kryssat för att modersmålet är svenska och vars finska därmed definieras som andrahandsspråk. I och med att myndigheterna inte registre
För dem som har kroniska sjukdomar är det livsviktigt att förstå sin sjukdom och de anvisningar läkaren ger. Jag blev faktiskt bekymrad när jag insåg att patienter fuskar med medicineringen för att de har haft problem med språket på mottagningen.
Marianne Mustajoki
disputerade nyligen med avhandlingen
Språket har betydelse: en studie om kommunikationsspråket med tvåspråkiga finlandssvenskar i den finländska hälsovården.
rar någon som tvåspråkig rymmer gruppen svenskspråkiga alla från dem som talat båda språken hemma i hela sitt liv till dem som i praktiken lever sitt vardagsliv helt på svenska.
I avhandlingen har patienterna själva definierat hur stark deras finska är. De har kryssat för att de talar finska på modersmålsnivå, nästan lika bra som modersmålet svenska, hyfsat bra, lite eller nästan inte alls.
– Det visade sig sedan att många finlandssvenskar faktiskt överskattar sina kunskaper i finska, säger Mustajoki.
Hon säger det här som ett sakligt konstaterande, inte med några beskyllande bitoner. Man kan det eller de språk man kan.
– Det är vårdens sak att se till att patientens och läkarens språkliga kompetens möts, säger Mustajoki.
Mustajoki har ställt frågor om språket i vården sedan början av 2000-talet när hon arbetade som byråchef inom Esbo stads social- och hälsovårdsförvaltning. Där fick hon i uppdrag att göra en utredning om den svenskspråkiga betjäningen inom vård- och socialtjänsterna.
– Då såg jag hur vanliga åkommor som halsont nog kunde skötas även om kommunikationen mellan patient och läkare var bristfällig på grund av språksvårigheter. Men jag såg också hur missförstånden blev fler genast när hälsoproblemen var mer komplicerade, säger hon.
"Smärta svårt på svagt språk"
För sin avhandling har Mustajoki undersökt vilka följder det kan ha när finlandssvenska patienter formulerar sina hälsoproblem på finska. Hon har också studerat kommunikationen mellan akutpatienter och läkare och sökt svar på vilken betydelse språkproblem har för vårdkvaliteten.
En av avhandlingens fyra artiklar fokuserar på att jämföra beskrivningar av smärta på finska och svenska. Mustajoki testade både svensk- och finskspråkigas smärtvokabulär genom att be diabetespatienter beskriva smärtförnimmelser. Svenskspråkiga patienter fyllde i blanketterna med smärtvokabulär två gånger: först på finska och en halvtimme senare på svenska. En finskspråkig kontrollgrupp fyllde i samma blanketter två gånger på sitt modersmål för att säkra att beskrivningarna inte varierar från en gång till en annan på samma språk.
– Det var alldeles uppenbart att orden inte betydde samma sak för en svensk- och en finskspråkig patient. Att tala om smärta är att beskriva nyanser och om inte smärtanalysen stämmer kan medicineringen bli fel. Språket är alltså inte en ovidkommande fråga, säger Mustajoki.
Vad kan då gå fel? Så här rapporterar en av patienterna: Läkaren förstod mina symtom fel och jag förstod inte för vilken sjukdom medicineringen hade ordinerats.
Under sin disputation lyfte Mustajoki också fram problematiken för publiken genom ett annat exempel.
– En läkare med svag svenska sade "Ni ska dö!" till sin patient. Läkaren har haft för avsikt att tala om att döden närmar sig, men det där låter närmast som en befallning under inkvisitionen. Språkets nyanser har bland annat betydelse för hur empatisk man kan vara.
"Vårdens sak att erbjuda svenska"
Hur ska då språkkompetenserna mötas? Kunde vårdcentralerna i primärvården bara lista läkarnas språkkompetens på sin webbplats och ge de anställda en språkflagga på namnskylten? Då skulle patienterna som vill tala svenska veta att doktor Peltonen trots sitt finskklingande efternamn klarar en diabetesdiskussion alldeles utmärkt på svenska?
Mustajoki säger att det här är precis vad som behövs, men vill tala om kompetensnivån.
– Också läkare och vårdpersonal överskattar sin språkkompetens.
Det finns läkare som envist vill tala svenska fast det inte går så bra, men när det gäller människors hälsa måste läkarens svenska faktiskt vara rätt nära felfri och den nivån lär man sig inte på korta kurser. Inget blir bättre av att läkaren stapplar fram på ett nästan obegripligt språk.
Varför en så sträng syn? Jo, för att det Mustajokis material visar är att de patienter som upplever att de inte blir förstådda kanske inte bokar fler läkartider fastän de skulle behöva göra det. Hennes studier visar att den som inte riktigt förstått sin sjukdom eller vad läkaren sagt kan låta bli att sköta sina symtom eller låta bli att förebygga dem. Det kan i sin tur öka dödligheten bland patienterna. Särskilt tydliga blir problemen hos äldre finlandssvenska kvinnor med låg utbildningsnivå.
– För dem som har kroniska sjukdomar är det livsviktigt att förstå sin sjukdom och de anvisningar läkaren ger. Jag blev faktiskt bekymrad när jag insåg att patienter fuskar med medicineringen för att de har haft problem med språket på mottagningen, säger hon.
"Svenskkunniga läkare finns"
Mustajoki säger att det finns tillräckligt med svenskkunniga läkare i Finland för att säkra tjänsterna på svenska för dem som vill ha dem.
– Det handlar om att identifiera de svenskkunniga läkarna och para ihop dem med rätt patienter utan att patienterna behöver vänta oskäligt länge på någon som kan svenska.
Alla tvåspråkiga finlandssvenskar kräver inte vård på svenska, men av 221 finlandssvenska hälsocentralpatienter som svarade på Mustajokis enkäter sade varannan att det är mycket viktigt för dem att få tala svenska med läkaren. Var tredje sade sig klara sig på finska om patienten och läkaren inte har något gemensamt modersmål. Var tionde patient rapporterade att språkskillnaderna alltid eller ofta lett till missförstånd, medan fyra av tio antingen hade tvingats boka ett nytt besök på hälsocentralen, kontakta en annan läkare eller bara släppt sitt problem på grund av språkliga svårigheter.
Här vill Mustajoki återkomma till frågan om utbildning.
– En lägre utbildning hänger ofta ihop med en lägre socioekonomisk status i samhället. Patienter med lägre utbildning har alltså lätt ett sämre utgångsläge än andra och vi ska inte förstärka problemen genom att skapa språkliga hinder.