Varmare havsvatten rubbar ekosystemen i Östersjön
Klimatförändringen möblerar om artrikedomen i Östersjön. Vissa arter slås ut medan andra klarar sig bättre än tidigare. Slamkrabban är här för att stanna.
Den för Östersjön främmande arten slamkrabba påträffas numera allt oftare i stora populationer längs med de finska kusterna.
– Slamkrabban verkar trivas i varmare vatten och klarar av att föröka sig i Östersjön. Den är en allätare, vilket har bidragit till att den har kunnat sprida sig allt snabbare i våra vatten, säger amanuens Tony Cederberg vid Åbo Akademi på Husö i Finström på Åland.
Slamkrabban härstammar ursprungligen från Nordamerika. Den har troligtvis kommit till Östersjön via lastfartygens ballasttankar och påträffades redan på 1950-talet i Polen.
Nu har slamkrabban spridit sig till stora delar av Skärgårdshavet och den åländska skärgården. Trots att det handlar om en invasiv art som tränger undan andra arter kan slamkrabban också vara till nytta för vissa fiskarter, anser Cederberg.
– Det har visat sig att till exempel abborren äter slamkrabbor. Det här innebär att abborren har fått en ny födogrupp. Å andra sidan utgör slamkrabban också en risk för abborren, då den bland annat kan äta fiskrom och konkurrera om föda med mindre abborrar.
Tony Cederberg arbetar som amanuens på Husö biologiska station. Stationen är ingen nykomling på fredens öar. Åbo Akademis fältstation öppnades redan 1959 här. I dag gästar mellan 10 och 20 marinbiologer Husö varje år för att samla data och empiriskt stoff för sina forskningsprojekt.
På Husö är Cederberg i färd med att bomma igen fältstationen efter en intensiv sommarsäsong.
– Alla marinbiologer som jobbade här i somras har redan återvänt till Åbo Akademis lokaler i Åbo där de fortsätter med analyser och rapportering av säsongens fältarbete.
Årets forskningsprojekt har bland annat fokuserat på klimatförändringens inverkan på Östersjön, en kartläggning av undervattensvegetationen liksom förekomsten av invasiva arter och behovet av marina skyddsområden.
På uppdrag av den åländska landskapsregeringen driver Husö biologiska station också ett projekt om näbbgäddan, som påträffas allt oftare i åländska vatten. Näbbgäddan är en sällsynt gäst i Finland, men i till exempel nordvästra Estland påträffas den ofta.
Näbbgäddan är ett exempel på en art som trivs i varmare vatten. Å andra sidan behöver den en hög salthalt för att klara sig.
– Våra forskare har påträffat näbbgäddsyngel på den västra sidan av fasta Åland, men utifrån våra fynd är det ännu svårt att säga hur vanligt det är att näbbgäddan förökar sig i våra vatten, säger Cederberg.
Varmare havstemperaturer
Åbo Akademis forskare har mätt havstemperaturen under sommarhalvåret vid tre mätstationer på Åland i över 25 års tid. Mätstationerna är placerade både inom- och utomskärs.
– Resultaten är entydiga. Havsvattnet har blivit varmare, salthalten har sjunkit och mängden klorofyll och halterna av näringsämnen har ökat.
I genomsnitt handlar det om cirka 0,5 graders uppvärmning av ytvattentemperaturen vid de åländska mätstationerna de senaste 25 åren.
Uppvärmningen i kombination med övergödningen leder till att många arter får det tuffare. Till exempel flundran får allt svårare att klara sig i de övergödda, grumliga finländska kustregionerna medan mört- och spiggfiskar gynnas av utvecklingen.
– Fiskbestånden har inte minskat som helhet, men näringskedjorna har rubbats och andelen kommersiellt eftertraktade rovfiskar minskar stadigt i Östersjön.
Isfritt hav ger längre växtperioder
Varmare vatten och högre temperaturer innebär också återkommande isfria vintrar, vilket påskyndar övergödningen ytterligare.
– Ljusförhållandena påverkas av att havet allt mer sällan fryser till is. Om det är varmt och ljust så växer också trådalgerna bättre tack vare längre växtperioder. Övergödningen leder också till att trådalgerna frodas i våra vatten.
Enligt Cederberg har tidpunkterna för algblomningen förskjutits de senaste åren som ett resultat av den här utvecklingen.
– Till exempel den för Östersjön så viktiga vårblomningen av kiselalger kommer numera i gång en månad tidigare än vad den gjorde för 20 år sedan. Förr kom vårblomningen i våra vatten i gång i april medan den numera oftast börjar i mars.
Cyanobakterierna, även kända som blågröna alger, kan också blomma sent in på hösten, vilket de inte gjorde tidigare.
Trots stora omvälvningar av ekosystemen i Östersjön är spelet ändå inte förlorat.
– Om vi lyckas förbättra de marina livsmiljöerna kan många fiskarter återvända.
Konstgjord våtmark
På Åland finns ett praktexempel där man har försökt stärka rovfiskbestånden. Mariehamns stad har låtit inrätta en konstgjord våtmark vid halvön Nabben invid Slemmern för att förbättra gäddans lekområden och ge fortplantningen en liten knuff i rätt riktning.
Våtmarken har också en annan gynnsam funktion eftersom den renar det dagvatten som rinner via våtmarken.
– Det är minst lika viktigt att vi låter bli att muddra och exploatera grunda havsvikar som är viktiga lekområden för många fiskarter.
Tony Cederberg ser också andra positiva trender som bidrar till Östersjöns återhämtning.
– De landbaserade utsläppen av övergödande fosfor och kväve har halverats sedan 1980-talet. Eutrofieringen ökar inte i samma takt längre, men det tar tid för Östersjön att repa sig efter 70 års massiva utsläpp.