Domänförluster

En kväll på Sverigebåten hojtade en uppsluppen samling rikssvenska ungdomar att de var på väg till "Helssinki". Som sverigesvenskar hade de rätt att strunta i att vi svenskspråkiga finländare bör ha koll på parallella svenska namn på våra orter. Vi bör veta att Tapanila i Helsingfors på svenska heter Mosabacka, och dessutom att Mosabacka bör uttalas kortstavigt.

Men det räcker inte med att kunna de svenska namnen på orter med svenskspråkig befolkning. Om man skriver om någonting som på finska heter Enontekiö, försvenskar man namnet hokus pokus genom att avlägsna bokstaven ö på slutet och skriver in ett s. Så trollar man fram formen Enontekis.

Men det här är inget generellt recept. Det finns varken regler eller logik i hur de svenska formerna förhåller sig till de finska. Man bör behärska hela den svenska villervallan på tusentals termer. Här hos oss är det ett måste att i tal och skrift på svenska hålla sig till de svenska formerna. Ifall man inte råkar vara virtuos på dem kan man söka sig tillrätta i lämplig uppslagslitteratur.

Det kan bli gräl om termerna. Jämnt spel blev det efter ramaskriet när det nya biblioteket vid Medborgartorget i Helsingfors först skulle heta bara Oodi. Efter beslutsamma protester från svenskspråkigt håll accepterades även den svenska formen Ode. Men när Posten skulle döpas om ville inrättningen heta bara Posti, och detta alltså även på svenska. Har man hört på maken! menade man på svenskt håll innan man insåg att, genom att byta genus till ett och flytta betoningen till andra stavelsen (Posti-et), namnet blev hur svenskt som helst i analogi med ysteri-et, slakteri-et, bigotteri-et, tiggeriet och övriga ord av samma slag.

I allmänhet är det tyvärr de svenska formerna som hotas av domänförluster – till följd av att svenskan i Finland, trots sin status som landets andra officiella språk, de facto är ett minoritetsspråk. Men domänförlusterna kan också ske i motsatt riktning, så att den finska formen nonchaleras.

Ett exempel på sådant är Alko där bara den svenska formen har förekommit. I översättning till finska borde bolaget naturligtvis i ordagrann översättning få heta Leppälehmä, en brist som landets finskspråkiga har tagit med en nypa salt, antingen av aningslöshet eller av generositet. Ett annat exempel är Kolerabassängen som på finska slentrianmässigt tillsvidare har fått heta Kolera-allas i stället för att hedras med den omsorgsfullare ordagranna översättningen Lehmänsaviallas.