■ Företagen har lärt sig att förhålla sig till covid, säger Jacob Wallenberg
Jacob Wallenberg och hans släkt är ett av de tyngsta namnen inom affärsvärlden i Sverige. Han är ordförande för Wallenbergarnas maktbolag Investor men också involverad i bland annat ABB och Ericsson som vice ordförande. I en exklusiv intervju för HBL talar han om sin tudelade oro för coronapandemins konsekvenser men också om sitt och släktens förhållande till Finland.
När man tittar på vad Investor äger andelar i är det som en genomgång av svensk industrihistoria: Ericsson, ABB, Saab, Husqvarna, Atlas Copco och Electrolux. Och givetvis SEB, tidigare Skandinaviska Enskilda Banken, som är grundstenen till familjens maktposition i Sverige ända sedan mitten av 1850-talet när den grundades.
Det är en avslappnad Jacob Wallenberg som sätter sig ner på andra sidan det blankpolerade mötesbordet under kristallkronorna vid Investors huvudkontor ett stenkast från Kungsträdgården.
Den 64-årige Wallenberg har tidigare liknat coronapandemin vid ett vulkanutbrott. Han säger att sjukdomsbilden inte har förändrats.
– Sjukdomen är där och vi väntar på ett fungerande vaccin, vilket kommer att vara en vattendelare. Den dagen vi har det och att vi har kunnat distribuera det till stora delar av världens befolkning, den dagen har vi andra förutsättningar att arbeta framåt.
Han konstaterar att världen under en kort tid har lärt sig väldigt mycket om coronaviruset och vårdsystemets kapacitet att ta hand om dem som har insjuknat. ”Det är fantastiskt positivt”.
”Företagen har lärt sig förhålla sig till covid”
Wallenberg säger att han i våras var väldigt orolig för den ekonomiska utvecklingen, och situationen blir inte lättare genom de nedstängningar som görs i olika länder nu när smittan sprider sig. Han konstaterar att försäljningen har gått ner, ”det varierar våldsamt mellan olika branscher”, men att företagen har orkat förhålla sig till det.
– Man har kunnat dra ner på kostnader, vilket har haft stor betydelse för ökad arbetslöshet – det är i sig ett enormt problem – men företagen överlever. Det betyder att det finns någonting att bygga på in i framtiden. Det finns någonting som kan återanställa människor när vi går framåt. Det tycker jag har fungerat bättre än vad jag var rädd för då.
Wallenberg tar Electrolux som exempel. Företaget tappade all sin försäljning eftersom man främst distribuerar varorna genom affärer och de stängdes när Europa stängde ner.
– De har ju kommit ut ur det, de har haft två omvända vinstvarningar sedan dess och pekat på att saker förbättras. Sammantaget upplever jag att företagen, den värld som jag ser, har lärt sig att förhålla sig till covid.
Han säger att många företag nu har gått tillbaka till en situation där de var för sex månader sedan. De är tillbaka i vardagen. Och arbetet på distans fungerar bättre än väntat. På Investors kontor i Stockholm jobbar det vanligen ungefär 100 personer, nu är man nere i 20. Resten jobbar hemifrån och roterar ibland för att få träffa kolleger. Kontoret i New York har varit tomt i sex månader.
Ett annat exempel på ljusning är Volvo som i mitten på mars varslade om permitteringar för 45 000 anställda när fabrikerna i Europa stängde och försäljningen störtdök, men som för en tid sedan tog tillbaka varslen.
– Företagen har ändå fått näsan över vattenytan och kan fokusera på sin grundläggande affär. Men ekonomisk utveckling fortsätter att vara ett problem, arbetslöshet fortsätter att vara ett stort problem i samhället. Så får man se hur individuella länder förhåller sig till stöd, till företagare, och till dem som är arbetslösa.
Hur ser du på den svenska covidstrategin? Wallenberg förbigår den frågan: – Jag tänker inte ge mig in i den diskussionen utan jag kan bara konstatera såsom det är i alla länder, att man har myndigheter att förhålla sig till. Det har vi också och vi förhåller oss till dem.
Lika kortfattat blir svaret på frågan om den amerikanska ekonomins utveckling. Jacob Wallenberg är ledamot i börs- och teknikjätten Nasdaq.
Hur går det i det amerikanska presidentvalet? Han småskrattar och skakar på huvudet.
Du såg den frågan komma, eller hur? – Vi får se hur det går, säger han och fortsätter att le.
Genom Kurt och Alice Wallenbergs stiftelse är släkten storägare i krisdrabbade SAS. Stiftelsen är den tredje största ägaren efter svenska och danska staten. Alla flygbolag har ju drabbats av krisen eftersom resandet helt har avstannat.
Ska vi tala om SAS?
– Ja, det är ett skandinaviskt flygbolag som jag känner väl till i motsats till Finnair, säger Wallenberg och ler.
SAS har fått nytt kapital, ”rekapitalisering”, till ett värde av 1,2 miljarder euro.
Räcker det för SAS?
– Det får vi se. Det är en fråga du får ställa till SAS ledning och styrelse.
Wallenberg säger ändå att affärsvärldens andel av flygresandet är liten
jämfört med fritidsresandet.
Han återkommer till frågan om vaccinet. Först då kan man vänta sig att breda folkgrupper vågar ta risker.
– Jag vet många människor som inte vågar gå in på en flygplats, de går inte in på ett köpcentrum heller. De vill inte vara på sådana ställen där det är många människor. Att sedan sitta i ett flygplan är ju psykologiskt en ännu svårare fråga.
Klockarkärlek till Finland
Släkten Wallenberg har täta kontakter och ett genuint intresse för Finland.
Jacob Wallenberg kallar det för en lång tradition av samverkan:
– Det kommer väl i blodet. Farfar var ju engagerad i så många dimensioner, under kriget på olika sätt och sedermera i frågor kring industriell utveckling. Jag slår in öppna dörrar när jag säger att han var nära bekant med Kekkonen, han blev bergsråd och att han deltog i utvecklingen av Saab-Valmet. Sedan har det funnits en mängd andra företag som ABB Strömberg, sen har vi också haft Föreningsbanken, familjen Ehrnrooth och Stockholms Enskilda bank senare SEB.
En av traditionerna sedan farfadern Marcus Wallenbergs tid var seglatserna till finländska vatten med den vackra segeljakten Regina som han ärvde av den tidigare finländske utrikesministern Henrik Ramsay 1951. När båten gick vidare till pappa Peter i början av 1980-talet var destinationen för den första sommaren Helsingfors:
– Det var hans första seglats med Regina. Morgonen därpå efter att han hade anlänt till Helsingfors, var det en bild på framsidan av Hufvudstadsbladet av Regina som seglar in till Helsingfors hamn och så står det ”Regina återvänder till Helsingfors”.
På lika villkor
Jacob Wallenberg säger att den gemensamma nationella historien mellan de två länderna finns där ”i ryggraden på oss”, och relationen mellan de två länderna har gått från ett storebror-lillebror-förhållande till att fungerar på lika villkor.
Wallenberg pekar på de båda ländernas EU-medlemskap. Det var mycket viktigt för de båda länderna och då steg Finland definitivt ur järnridåns skugga.
Han säger att det är väl känt att han förespråkade att Sverige borde ha gått med i eurosamarbetet men att han och kusinen Marcus Wallenberg hörde till den förlorande sidan i den svenska folkomröstningen.
– Sen händer det ju väldigt mycket. I dag talar vi om ett ABB som har stor verksamhet, vi talar om Ericsson, vi talar om Stora Enso, vi talar om banken (SEB) som har betydande verksamhet. Det har ju blivit en fördjupning i den kommersiella relationen mellan våra två länder. Dels på de stora företagens område, dels också bland de små och medelstora företagen.
Utöver den kommersiella relationen ser Jacob Wallenberg en tydlig fördjupning i relationerna mellan Sverige och Finland genom försvarssamarbetet.
– Jag upplevde ett ökat allvar när det här blev en realitet och därmed ett ökat djup i relationerna mellan länderna. Det är väldigt positivt och det byggs vidare på det.
Hyllar handelskammaren
I 20 år har Jacob Wallenberg varit ordförande för Finsk-svenska handelskammarens fullmäktige som han tycker gör ett viktigt arbete. Inte bara för de stora bolagen utan också för dem som försöker slå sig in på den europeiska marknaden och tar det första steget via Sverige.
Wallenberg ser det som ett naturligt steg även om han ser sin roll mera som symbolisk. Han leder bolagsstämman som utser den operativa styrelsen.
Bland många företag är man nöjd att ha en tungviktare som Jacob Wallenberg engagerad i verksamheten.
– Jag tror att det är viktigt att det är tungviktare i pluralis, att man bygger upp det i en hyggligt stor krets som är villiga att sätta sina namn på det. Och därmed visa sitt engagemang. Det här med symbolik är viktigt. Det skapar en bottenplatta att stå på som är stadig.