Rosenlunds guide till galaxen fascinerar och inspirerar
Marcus Rosenlund tilldelades statens informationsspridningspris för debuten Väder som förändrade världen. Nu bär det av mot rymden.
Vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund följer upp sin prisbelönta debut, Väder som förändrade världen, med rymdfokuserade Mot stjärnorna. Strövtåg i universum. De populärvetenskapliga strövtågen för läsaren inte bara till avlägsna galaxer utan också till de mest förunderliga ställen på den här planeten, som till exempel Atacamaöknen i Chile, där teleskopet VLT finns. Rosenlund redogör för Apollo 8-expeditionen, reder ut händelserna i universums allra första ögonblick och lotsar en förbi asteroider, stjärnor och planeter. Han hinner till och med kommentera förekomsten av gasen fosfin i molnen kring Venus som det rapporterades om så sent som i mitten av september. Här finns också kittlande kapiteltitlar som ”Finns det någon där ute?” och ”Slutet är inte nära”.
Rosenlund är kanske främst känd som redaktör för vetenskapsprogrammet Kvanthopp i Yle Vega, och den som är bekant med Kvanthopp känner igen en hel del material i boken. Rosenlunds sätt att skriva är också bekant från Kvanthopp. Han glömmer aldrig läsaren (eller lyssnaren), han är personlig, och lagom humoristisk med en förkärlek för ordlekar. Det är svårt att inte höra hans karakteristiska röst eka ur sidorna under läsningens gång, men det är ingen dålig sak, tvärtom.
Förenklar det krångliga
Boken drivs av en genuin nyfikenhet, som läsaren omöjligt kan undgå att smittas av. Rymden är lika spännande som den är stor och Mot stjärnorna är på samma gång underhållande och upplysande. Rosenlund lyckas göra det krångliga lite mer begripligt. Vissa partier är oundvikligen torrare än andra, men han är skicklig på att förenkla och åskådliggöra.
Till exempel illustreras de obegripligt stora värden som det handlar om när det gäller rymden med hjälp av ett fascinerande tankeexperiment om hur länge det skulle ta att köra exempelvis till den internationella rymdstationen eller till Jupiter i 100 km/h. Beräkna cirka fyra timmar för färden till rymdstationen, och jämför det med 860 år för färden till Jupiter.
Inte bara avstånden utan också tidsrymderna, är som Rosenlund konstaterar, svåra att processa för våra hjärnor. Det går knappast att undvika att bli filosofisk: ”Ställd inför de enorma tidsrymder som gapar vidöppna både bakom oss och framför oss, är vår korta tid här på jorden så gott som försumlig, föga mer än en gnista som stiger från brasan och dansar någon sekund, för att slockna för evigt.”
Han låter ändå inte läsaren slå ihop boken med tyngande existentiell ångest, utan för ett trevligt resonemang om hur den försvinnande lilla tid vi har här på jorden är omätbart värdefull just för att den är så kort.
”Vi är stjärnstoff”
Mot stjärnorna inspirerar till att oftare rikta blicken just dit. Rosenlund själv blickar både bakåt och framåt i universums historia, guidar en genom de bästa bitarna av den befintliga forskningen med inlevelse, och kompletterar med anekdoter och expertkommentarer.
Det är på samma gång lugnande och eggande när Rosenlund konstaterar att ”vi är stjärnstoff, precis alla av oss. Ge vanligt väte tillräckligt med tid och det kommer att börja fundera på hur det kom hit. Vi är bokstavligen universum som betraktar sig självt, och förundras. Det är en av de mest poetiska och fascinerande aspekterna jag kan tänka mig av tillvaron här på den tredje stenen från stjärnan Sol.”