En årgångsupplaga av Giro d'Italia
Det var inte många tråkiga stunder under Italien runt.
försöker fortfarande lära sig att uttala hans namn korrekt. Men där står Tao Geoghegan Hart med den oändliga trofén, Trofeo senza fine. Vi kan kallla honom Tao.
Den som skrivit manuskriptet till årets Giro d'Italia borde få sparken. Den röda tråden blev intrasslad till ett nystan som Rohan Dennis tuggade, deformerade och spottade ut.
EF Pro Cycling kommer till start i ett ställ som ser ut som Disneytröjorna i filmen Mighty Ducks, blir utskrattade, hyllade och bötfällda av UCI - vilket förstås slutar som en enorm reklamkampanj för sponsorerna Rapha och Palace.
Geraint Thomas kraschar efter att ha kört över en vattenflaska i 60 km/h i den neutrala zonen och bryter höftbenet redan under den tredje etappen. Simon Yates och Steven Kruijswijk testar positivt för covid-19,
Jumbo-Visma och Mitchelton-Scott drar sig ur hela loppet, och EF Pro Cycling föreslår att Giro d'Italia avslutas efter två veckor för att undvika en katastrof.
Deceuninck-Quicksteps João Almeida drar på sig den rosa ledartröjan, maglia rosa, efter den tredje etappen, men det borde vara en tidsfråga innan någon av de stora i sammandraget, Jakob Fugslang, Vincenzo Nibali eller Domenico Pozzovivo, tar över ledningen. Portugisen vägrar, krigar som Thomas Voeckler i maillot jaune i Tour de France 2004, eller som Julian Alaphilippe i Tour de France 2019, och klamrar sig fast i ledningen ända till den tredje veckans monsterberg.
Det skulle inte vara Italien utan en olaglig strejk och inför den näst sista etappen bestämmer sig proffscyklisternas fackförening för att det inte ingår i arbetsvillkoren att köra 258 km i +8 och ösregn efter att redan ha turnerat Italien i två veckor. En del av en större protest, mot bristande säkerhet, långa bussresor och ett slarvigt covid-19-protokoll, men informationen når inte fram till alla deltagare, vilket förstås resulterar i kaotiska scener före starten i Morbegno.
Bora-Hansgrohes Peter Sagan uppvisar glimtar av sin forna storform, tar en etappseger i spektakulär stil, men är slutligen chanslös i kampen om maglia ciclamino, den lila poängtröjan, mot GroupamaFDJ:s Arnaud Démare, som tar hem fyra etappsegrar.
Démare är dock inte den enda med fyra etappsegrar, utan Filippo Ganna tar också fyra etapper, etablerar sig redan som en av de bästa tempocyklisterna genom tiderna, och ser till att Giro d'Italia blir en omåttlig succé för Ineos Grenadiers. Utöver segern i alla tre individuella tempolopp står han för en fullständig sensation då han tar hem den femte etappen efter en oväntad soloräd.
Tour de France var ett fullständigt fiasko för Ineos Grenadiers, som dominerat i Frankrike under ett årtionde. Giro d'Italia ser också ut att bli en pannkaka, men det blir ofattbara sju etappsegrar, samt seger i sammandraget genom Tao Geoghegan Hart.
Geoghegan Hart ser skarp ut då han tar segern under den femtonde etappen, men han ligger fortfarande över två minuter bakom Almeida och Sunwebs Wilco Kelderman, som i det skedet ser ut att vara favorit till segern totalt. Under den monstruösa artonde etappen som passerar Passo dello Stelvio på 2 700 meters höjd etablerar sig dock Geoghegan Hart och Keldermans stallkamrat Jai Hindley som de starkaste. Fullständigt oväntat, Geoghegan Hart slutade på 20:e plats totalt i Vuelta a Espana förra året, medan Hindleys bästa placering i ett stort etapplopp var 32:a i Vuelta a Espana 2018.
Inte ens den sista bergsetappen, med tre klättringar upp till skidorten Sestriere, kan skilja tätduon åt. I stället startar Geoghegan Hart och Hindley den sista etappen, ett 15 km långt tempolopp i Milano, med samma tid. Det har aldrig hänt förut i ett stort etapplopp, fast det är över hundra år sedan Tour de France och Giro d'Italia ordnades för första gången, och över åttio år sedan Vuelta a Espana ordnades första gången.
Hindley får dra på sig den rosa ledartröjan för mindre än ett dygn med några tiondels sekunders marginal, men i det avslutande tempoloppet är Geoghegan Hart suverän, och till slut är skillnaden mellan de två hela 39 sekunder. Samtidigt står Geoghegan Hart för det ovanliga konststycket att vinna ett stort etapplopp utan att dra på sig ledartröjan en enda gång före prisceremonin efter den sista etappen.
I cykling finns det ofta en osynlig hjälte bakom alla stordåd, och så även denna gång, för utan Rohan Dennis heroiska insatser skulle Geoghegan Hart knappast ha segrat. Det är Dennis som spränger fältet under klättringen mot Stelvio - och igen under den andra klättringen mot Sestriere. Australienaren får dock också ställa sig på prispallen i Milano – han belönas som den första som tog sig över Cima Coppi, Giro d'Italias högsta punkt, i det här fallet Passo dello Stelvio.
AG2R Mondiales Jaakko Hänninen slutar på 73:e plats totalt och ansluter sig till den lilla gruppen av finländare som kört igenom ett stort etapplopp. Jussi Veikkanen, Kjell Carlström och Joona Laukka samt Charly Wegelius med brittiskt pass har gjort det förut.
Efter att Tour de France nästan fick en att gäspa käkarna ur led var Giro d'Italia 2020 en årgångsvariant. Förhoppningsvis kan Giro d'Italia i fortsättningen dock avgöras i maj, inte i oktober, för det var mer tur än skicklighet att tävlingsarrangörerna kunde genomföra alla bergsetapper som planerat, frånsett den näst sista etappen, som ursprunligen var tänkt att passera över gränsen till Frankrike.
Samtidigt som Giro d'Italia avslutades i Milano, var det även tänkt att kullerstensmonumentet ParisRoubaix skulle avgöras i norra Frankrike, men covid-19-pandemin satte stopp. Då regnade det förstås i Roubaix under söndagen. Det har inte regnat under Paris-Roubaix sedan 2002, och många cykelvänner skulle gärna se en repris av de ikoniska scenerna då Johan Museeuw vann sin tredje raka seger i l'Enfer du Nord - fast jag är övertygad om att cyklisterna själva föredrar vägdammet.
Förbundskapten Henrik Dettmann tog ut sin 25 spelare starka preliminära trupp till EM-kvalmatcherna i slutet av november.
Med på listan finns bland annat NBA-liraren Lauri Markkanen som senast kunnat spela för Finland sommaren 2018 eftersom den största delen av kvalmatcherna till VM och EM spelas under NBA-säsongen.
På grund av coronapandemin förväntas nästa NBA-säsong börja tidigast i slutet av december. Därför kan Markkanen vara aktuell för "kvalbubblan" som ordnas i Esbo.
– Det har hunnit gå över ett halvt år sedan jag senast spelat en match och suktar efter att få vara tillbaka på planen. Så länge som omständigheterna är möjliga vill jag definitivt representera Finland, säger Markkanen i basketförbundets pressmeddelande.
– Vi har varit i kontakt både med FIBA och NBA och väntar på officiella svar, kommenterar Dettmann Markkanens läge.
Truppens andra nordamerikanska förstärkning är finlandssvenska Mikael Jantunen som till vardags spelar universitetsbasket i Utah. 20-åringen hör till den finländska basketens stora framtidsnamn och han lär vara given i den slutliga truppen om han är tillgänglig.
– Liksom NBA står också NCAA still och vi har också i "Mickes" fall varit i kontakt och kartlagt hans situation beträffande EM-kvalfönstret, säger Dettmann.
Med i truppen finns i vanlig stil landslagets trotjänare som Shawn Huff, Mikko Koivisto, Tuukka Kotti, Sasu Salin och Petteri Koponen.
Speldirigenten Koponens situation är intressant. 32-åringen är inne på det sista året av sitt treåriga kontrakt med tyska giganten Bayern München men han är för tillfället inte med i laguppställningen. Koponen befinner sig för tillfället i Helsingfors där han tränar och förhandlar om fortsättningen med Bayern München.
– Petteri har tränat bra hela hösten och han har mycket att ge landslaget, säger Dettmann.
Finlands EM-kval fortsätter med matcherna mot Georgien (28 november) och Serbien (30 november). Finland är trea i kvalgruppen bakom just EM-klara värdnationen Georgien och Serbien. Schweiz är jumbo. De tre bästa lagen (inklusive Georgien) går till EM 2022.