Då stoppade vi förfinskningen

SPRÅK Rubriken är tendentiös, men relevant. Tanken fick vingar av Pär Stenbäcks I dag-kolumn (HBL 1.10) för en tid sedan. Han noterade då att det blivit svårare att utifrån namnet kunna identifiera om personen är svenskeller finskspråkig. En förändring har skett under de senaste 50 åren.

Andra hälften av 1900-talet var en sorglig tid för Svenskfinland. Under åren 1950– 1970 utvandrade kring 70 000 finlandssvenskar till Sverige. Inte nog med det. År 1969 kom språkvetaren Tove Skutnabb-Kangas med sin doktorsavhandling som ”bevisade” att barn först måste lära sig ett språk ordentligt innan det lär sig andra. Annars blir de halvspråkiga. Hon blev motsagd, men budskapet slogs ändå synligt upp i finska och svenska medier. Vid den tiden blev äktenskap över språkgränsen allt vanligare. Följden blev att dessa till övervägande del talade bara finska med sina barn och satte dem i finsk skola. Först senare skulle de få lära sig andra språk.

Eftersom majoriteten av barnen från tvåspråkiga äktenskap registrerades som finskspråkiga och sattes i finsk skola uppstod föreställningen att finlandssvenska mammor var sämre föderskor. Statistik är, som vi vet, bra på att ljuga.

Blandäktenskapen var vanligast i huvudstadsregionen och tenderade att öka. Något måste göras, tänkte vi inom Nylands svenska landskapsförbunds (NSL) styrelse.

Förbundet gav då ut en tvåspråkig broschyr, ”Varför svensk skola”, som spreds till samtliga barnrådgivningsbyråer i Nyland. I broschyren lyftes fördelarna med svensk skola fram. Initiativet följdes upp med diskussioner på bred front. Föräldrarna uppmanades att konsekvent tala sitt språk med barnen. Det slog igenom och gäller långt ännu i dag mycket tack vare att också finska medier stödde. Nu grundades också språkbadsdaghem och det blev rätt vanligt att även helt finska hem satte barnen i svensk skola. De klarade sig bra. Minoriteter klarar sig i allmänhet bättre, eftersom de måste försöka lite mer än majoriteten.

En samtida forskning vid Stockholms universitet visade att barn som ”brottas” med två eller fler språk blir intelligentare. Hjärnans analytiska förmåga utvecklas bättre.

Jag minns att vi tog den kände radioredaktören Knud Möller som exempel. Han talade redan som femåring fem språk flytande, om jag minns rätt. Snart medgav SkutnabbKangas att hon hade haft fel.

Nu började majoriteten i tvåspråkiga äktenskap registrera sina barn som svenskspråkiga, speciellt då mammorna var svenskspråkiga. Det märktes i elevuppsving i svenska skolor.

Sannolikt är det NSL:s aktion på 1970–1980-talen som nu syns i det stora antalet språkkunniga personer med finska namn, men de kunde vara långt fler. Eftersom detta särskilt märks inom radio och tv dristas man dra slutsatsen att tvåspråkiga familjers efterkommande har ett välutvecklat verbalt sinne. Fast, dessa hittas också i andra samhällsfunktioner.

Nylands svenska landskapsförbund, grundades 1959. Med en administration på tre anställda bevakades framgångsrikt oräkneliga finlandssvenska aktiviteter i Nyland, vilket framgår i förbundets historik. Dessvärre gick verksamheten i stå i början av 2000-talet. År 2003 slogs det ihop med Åbolands förbund och fick namnet Sydväst. Åtgärden var kanske förhastad. Sydväst har i dag 13 anställda. Förbundet fungerar säkert bra fast det varken syns eller hörs. Månne ”Varför svensk skola” fortfarande delas ut?

ULF JOHANSSON Esbo