Konspirationsteorier töntig respons på officiellt struntprat

KONSPIRATIONER I sin respons på min insändare (HBL Debatt 23.10) säger Torsten Fagerholm att jag sammanblandar "konspirationer – i bemärkelsen maktmissbruk – med konspirationsteorier." Men innan man kan tala om sammanblandning måste man utreda möjliga samband – och det här var avsikten med min insändare.

Jag är – och var redan i min insändare – enig med Fagerholm att konspirationsteorier är töntiga, men vådliga. Jag försökte skissa upp det slags sumpmark de frodas i. "Maktmissbruk" är ett alldeles för snävt begrepp för att beskriva den här sumpmarken. Genom historien ser vi hur "eliten" (det vill säga de parasitära klasserna) med hjälp av en oändlig mängd totalt struntprat levt på människors arbete. Men "folket" är ingalunda de "goda" ("offer" betyder inte "moraliskt god person") utan de vanmäktiga. "Vanmakt" är makthunger.

Folket har ingalunda alltid trott på de parasitära klassernas struntprat, men har inte heller varit förmöget att genomskåda det. Det som föds i den här vanmakten är konspirationsteorier. De är en töntig respons på det officiella struntpratet i samhället – ett struntprat som medierna (ägda av kapitalinvesterare) inte är särskilt ägnade åt att punktera.

HANNES NYKÄNEN Esbo

SVAR Samtidigt som konspirationsteorier verkar harmlösa och tröstande på ytan är de ödesdigra i praktiken. Foliehatten rasar ner över ögonen, inga konstruktiva alternativ erbjuds, en passiverande offermentalitet slår in och de vanmäktiga slutar engagera sig för positiv samhällsutveckling. Konspirationsteorier är ett opium för folket, de spelar de konservativa krafterna i händerna: demokratin urholkas av sjunkande valdeltagande, folkhälsan lider av vaccinskepsis, planeten tar stryk av en vägran att lägga om den fossila livsstilen.

TORSTEN FAGERHOLM ledarskribent, HBL