EU:s biståndspaket måste användas för att starta investeringar i kommunerna

CORONAKRISEN Coronapandemin och dess följder har satt en enorm press på en redan bräcklig kommunal ekonomi. I värsta fall riskerar de investeringar som är nödvändiga för kommuner och centrala för tillväxten att skjutas upp eller inte göras alls. Men kommuner och Finland behöver dem för att säkerställa välstånd även efter coronakrisen.

Investeringar i miljö som byggs av kommuner kommer att stärka sysselsättningen, effektivt skicka tillbaka skatteeuron till staten och kommunernas kassor, öka den ekonomiska aktiviteten och främja våra klimatmål.

När vi bygger eller reparerar för en miljard euro kommer 13 000 till 16 000 personer att anställas. Väl utvalda objekt kommer att mobilisera nya investeringar och på sikt förbättra kommunernas attraktivitet som en investerings- och bostadsmiljö. Mer energieffektiva byggnader och jämnare trafik minskar utsläppen. Reparationsskulden minskar och inomhusluften förbättras.

Nu om någonsin behöver kommunerna mod att fatta investeringsbeslut, men de behöver hjälp till detta. EU:s återhämtningspaket för corona måste byggas som en effektiv hävstång för att stödja kommunala beslut. Byggandet är en stark hemmamarknad. Förutom att produktionen förblir i Finland, stannar huvuddelen av de pengar som investeras i den också i Finland.

För att få EU-stöd krävs en nationell investeringsplan. När exporten befinner sig i svårigheter är det ännu viktigare att säkra inhemska investeringar. Kommunala investeringar är de bästa, så de måste återspeglas i investeringsplanen.

Man måste utarbeta ett snabbt investeringsstödpaket till kommunerna för att säkerställa nödvändiga investeringar. Behovsbaserade säkerheter för renovering säkerställer också byggandet utanför tillväxtcentra. Samtidigt som staten driver på igångsättningen av större transportprojekt i tillväxtcentra och mellan dem, liksom digitalisering av transportnätverket, kommer en imponerande uppsättning åtgärder att utvecklas som kommer att förbättra sysselsättningen och rörligheten för arbetskraft och gods.

Kommunerna själva måste inta en stark hållning för att säkerställa sin livskraft. Nu väntar många skolor, daghem och sjukhus bara på ett beslut att få starta ett nybygge eller renoveringsprojekt för att förbättra sina dagliga liv. Byggande och reparation av trafikleder och vattenförsörjningsnät kan snabbt påbörjas. Allt detta är en del av kommunens grundläggande uppgifter, men också en viktig del av hela landets konkurrenskraft. Beslut om framtida investeringar måste uppmuntras med hänsyn till de breda konsekvenserna för ekonomi, sysselsättning och välbefinnande. Genom att effektivisera planerings- och tillståndsprocesserna kommer kommunen att kunna starta sina lönsamma projekt utan dröjsmål.

I till exempel Esbo skulle byggandet av en stadsjärnväg för 275 miljoner euro sysselsätta mer än 4 000 personer. Banarbetet kommer att sätta i gång miljarder euro i byggkontrakt, inklusive byggandet av mer än 25 000 bostäder. En skatteeuro som investeras i ett fastighetsobjekt ger tillbaka mer än tio gånger i skatteintäkter till samhället, och detta enbart vid bostadsbyggande.

Bygginvesteringarna står för nästan 60 procent av alla investeringar i Finland. Till och med en liten minskning av nivån gör ett stort hål i den nationella ekonomin och våra förutsättningar för tillväxt. Utan investeringar kommer den finländska ekonomin inte att återhämta sig. Vad som behövs nu är djärva beslut för att påskynda Finlands återuppbyggnad.

JÄRNVÄG Tack till Henrik Wickström som berättar (HBL Debatt 24.10) för läsarna att ”entimmeståget” Åbo-Helsingfors enligt själva Trafikledsverket blir för dyrt: Kostnaderna bli högre än beräknad nytta. Trafikledsverket anser det vara mera ändamålsenligt att utveckla nuvarande kustbana.

När jag på senare halvan av 1970-talet kom till Karis hotades kustbanan av ett liknande projekt: Elsa (Esbo-Lojo-Salo). Handlingskraftige ordföranden i Karis stadsfullmäktige, Heimer Westerlund, samlade kommunerna till gemensam aktion. Med hjälp av sakkunniga lyckades vi bevisa att bästa och ekonomiskt mest lönsamma sättet att uppnå önskat resultat var att förbättra kustbanan. Vid slutsammanträdet i Salo gav både Åbo och Salo stöd för kustbanan. Pratet om Elsa tystnade.

Jag hoppas att Wickström nu tar sig an utvecklingen av kustbanan och visar, liksom Trafikledsverket, att ”entimmeståget” som ju, trots sitt finurliga och populära namn, med nöd och näppe kan klara resan Helsingfors-Åbo under en och en halv timme, vore ett oförlåtligt misstag. Tillsammans med kommuner och företag kring kustbanan kan han uträtta underverk.