Sophia Heikkilä lär sig tänka långsiktigt
Skådespelaren Sophia Heikkilä är fast besluten om en sak: Om ett år ska hon ha kvar de nya, goda vanor hon lagt sig till med i Upp och hoppa-projektet.
Det är inte lika mycket folk som vanligt i Svenska Teaterns foajé. Men trots att mängden teaterbesökare har mer än halverats på grund av coronaepidemin är det inget fel på premiärkänslan och det är en uppspelt Sophia Heikkilä som möter mig för en kort pratstund.
– Som vi har längtat efter det här, utbrister hon energiskt. Vi spelar ”Vi är bara mänskor” den här veckan och det är fantastiskt att vara tillbaka på jobbet.
Sophia Heikkilä är skådespelerska och bekant för publiken för sina roller både på scen och på film. Dessvärre präglas hennes arbete av osäkerhet och långa lediga perioder.
– Det är svårt att få struktur på sina dagar när man inte vet hur nästa vecka kommer att se ut. Det är lätt hänt att man skjuter upp en massa saker, som att träna ...
Heikkilä kallar sig själv periodare när det gäller träning och aktivitet.
– Det blir lätt allt eller inget för mig. Jag tränar mycket i ett halvår och mår toppen och sen tappar jag motivationen och gör ingenting alls. Det Upp och hoppa-satsningen framför allt lär mig är att få in rörelsen i vardagen på ett naturligt och självklart sätt.
Familjen Heikkilä består av maken Pelle och tre flickor under 10 år. Det är många tidtabeller att jonglera och bilen är nödvändig när tre små ska skjutsas till träningar och hobbyer.
– Tidigare tog jag bilen mycket oftare men nu tänker jag mig för en extra gång – är det verkligen nödvändigt? Jag grävde fram min gamla cykel ur förrådet och med den kommer jag både snabbt och enkelt dit jag vill. Jag har också börjat gå till och från jobbet och då får jag lätt ihop minst 7 000 steg per dag. Det går faktiskt inte så mycket snabbare om jag tar spårvagnen.
Inom ramen för Upp och hoppaprojektet har Sophia Heikkilä också funderat på hur hon kan vara en bra förebild för sina barn när det gäller aktivitet och rörelse.
– Vi pratar inte så mycket om det men vi tar ofta med barnen och aktiverar dem i det vi gör. Vi går i skogen, grejar med saker på landet, brottas och leker jiu-jitsu. Ibland hänger de med och gör lite jumpparörelser när jag tränar online. Det viktigaste är att de ser att vi rör på oss och att vi mår mycket bättre av det än att sitta still.
Onlineträning är för övrigt något som Heikkilä gärna rekommenderar.
– Jag har svårt att motivera mig att träna ensam. Jag har gått med i en grupp som tränar online och det känns lite som att jag fuskar om jag inte dyker upp framför skärmen. Man kan hitta många bra pass på nätet, både gratis och de som kostar litet. Man får pröva sig fram.
Upp och hoppa-kampanjen har också hjälpt hela familjen att komma ut på fler promenader under förevändning att ”mamma måste få ihop sina steg”.
– Jag börjar känna mig just så stark som jag vill vara, både fysiskt och mentalt. Min hållning har förbättrats och det gör mig psykiskt starkare.
Det är också härligt att få uppmuntran av de övriga i gänget.
– Särskilt när man själv tvekar och försöker hitta undanflykter hjälper det om ett meddelande plingar till i telefonen från någon som just varit ute på en liten runda.
Sophia Heikkilä är full av förtröstan inför framtiden:
– Om ett år ska jag ha kvar mina nya, goda rutiner och jag har dessutom blivit bättre på att äta regelbundet, säger hon beslutsamt.