Ordna med palliativ vård i livets slutskede, då behövs inte eutanasi

EUTANASI Frågor kring liv och död har alltid varit centrala i en läkares arbete. När Hippokrates levde, 400 år före Kristus, användes läkarna för att förgifta människor eller påbörja aborter med giftiga örter som var välbekanta för dem.

Hippokrates ville inte, att detta skulle fortsätta. Han började med att samla en liten grupp läkare som också ansåg att en läkare framför allt inte skall skada sina patienter. Det blev småningom allmän praxis att svära ”Hippokrates ed” när man blev läkare. Patienterna började nämligen välja läkare som de kunde lita på.

Eden finns ännu kvar i Finlands läkarförbunds bok om etik. Jag var med om att arbeta fram den första upplagan av denna bok på 1980-talet. Om eutanasilagen går igenom kan man inte längre vara till 100 procent säker på att ens läkare gör sitt bästa för att bevara ett liv! Det skulle vara väldigt tråkigt att inte helt kunna lita på läkarna. Läkarna är bara människor och historien har tyvärr visat att det alltid finns en risk för en visst mått av ”megalomani” hos människor, och naturligtvis också hos läkare.

Jag har varit med i Finlands läkarförbunds fullmäktige i tio år. Läkarförbundets fullmäktige är – tillsvidare – ganska enigt i eutanasifrågan. Men situationen kan förändras mycket snabbt om medierna börjar utöva hård press på allmänna opinionen. Det är ett faktum att de flesta ledande journalister är ateister. De bestämmer, tyvärr, den politiska opinionen hos allmänheten i det moderna samhället där kristendomens inflytande har försvagats. Jag har skrivit mycket i denna fråga och haft kontakter med experter i Storbritannien och Nederländerna, där eutanasi börjar öka bland gamla som är ”trötta av livet”. Många läkare tycker inte om detta, mår dåligt och har mardrömmar. Det är fråga om ens människobild.

Människan är inte ett djur. Det har vetenskapen nyligen bekräftat. Vi har ett medvetande. Vår hjärna innehåller en miljon miljard synapser, som liknar miniprocessorer. Det är mera än i alla världens datorer tillsammans! Därför kan vi tänka, har ett samvete och kan sända en människa till månen. Vi är skapade till Guds avbild, men vi bör för den skull inte tänka att vi är gudar och kan ta livet i våra egna händer!

Vilka faktorer döljer sig bakom eutanasifrågan? Av hälsovårdens kostnader uppstår 50 procent under människolivets tre sista månader. Det är därför man vill ha eutanasi, men vill inte säga det öppet. I Nederländerna till exempel, har eutanasi blivit ”rutinvård” i cancerns slutskede och eutanasiingreppen på patienter med minnesförlust ökar hela tiden. Orsaker som ”tröttnad på livet” eller ”många negativa psykiska besvär” ökar hela tiden, men enligt lagen måste man fylla i någon annan ”diagnos” i officiella dokument.

Varför vill människor hellre ha eutanasi än palliativ vård? Många vill inte att deras ”nära och kära” ska se dem i ett bedrövligt tillstånd. De kan vara rädda för smärta och önskar bestämma själva. I vårt sekulariserade samhälle tänker människor inte så mycket på vad som följer efter döden.

Outhärdliga plågor finns inte i dag eftersom man kan försätta patienter i palliativ anestesi för en bestämd tid. Palliativ anestesi är inte samma sak som eutanasi – det visar valet av droger som används. Begreppet ”passiv eutanasi” är en myt. En döende människa behöver heller aldrig lida av törst eller hunger! Plågorna är av psykisk natur, för många är det rädsla inför döden, eller dåligt samvete på grund av konflikter med de närmaste som man inte förlåtit. Sådana psykiska besvär kan orsaka även kroppslig smärta!

Vad är eutanasifrågan ur teologisk synpunkt? Det är helt enkelt fråga om vem som har rätt att bestämma över liv och död. Tidigare var det Gud som bestämde detta ända fram till att man stiftat abortlagen. Den blev bestämmande för vem som har rätt att komma till världen och när du skall dö. Människan vill nu ta Guds plats och bestämma över liv och död. Mycket viktigt ur kristet perspektiv var ett faktum som konstaterades inom hospicevården i Storbritannien, nämligen att i livets slutskede – då patienten bara hade kvar sina täcken och taket över sig – förtröstade 50 procent på Gud!

Det andra alternativet kan vara kommersiell dödshjälp eller assisterat självmord, där man själv ger sig en intravenös injektion med dödens kanyl, och med ett glas sherry i den andra handen lyssnar till Frank Sinatras sång ”I did it my way”.

Vad kan vi göra? Ordna med palliativ vård i livets slutskede genom information och utbildning. Då behövs inte eutanasi.