Min rätt att säga vad jag vill

Visst händer det att man har lust att kalla folk för fula saker. Alla idioter som inte kan trafikreglerna till exempel.

Det är en konstig värld vi lever i. Där vuxna människor uppför sig som små barn, grälar om oväsentligheter och använder det ena invektivet fulare än det andra för att misskreditera sina motståndare. Att barn använder ord man helst inte ser i tryck om varandra är en sak, de kanske inte har bättre vett, men när vuxna offentligt tar till ännu värre skällsord är det bara sorgligt.

Högerpopulismen i kombination med Donald Trump verkar ha gjort det rumsrent att säga så gott som vad som helst både om folkgrupper och om enskilda individer. Att en sittande president i en stormakt till exempel häver ur sig att den nationella säkerhetsrådgivaren är en av de dummaste människor han haft ”nöjet” att samarbeta med eller att media bara rapporterar falska nyheter, ja det gör att många andra anser sig ha rätt att offentligt säga vad som helst om vem som helst.

Den snart före detta amerikanska presidenten Donald Trump har skapat en kultur där det är okej att vara så ful i munnen man vill. I sina tweetar har Trump berömt diktatorer, gått hårt och fult åt sina motståndare, beskyllt medierna för att vara folkets fiender och spritt konspirationsteorier omkring sig. Samtidigt har han slagit sig själv för bröstet och öst beröm över dem som stöder honom eller delar hans åsikter. Allt det här har till exempel New York Times undersökt.

Men Trump är inte ensam om att ha uttalat sig nedsättande om olika befolkningsgrupper eller ens enskilda personer. Däremot har den amerikanske presidentens sätt att uttrycka sig gjort att högerpopulister på många håll ansett att de har rätt att uttala sig om precis vad som helst och att göra det offentligt.

Vi kan stanna på hemmaplan eller gå till de närmaste grannländerna.

Eller vad sägs om sannfinländska politiker här hemma som släppt ur sig otaliga grodor, både under de år partiet var i regeringsställning och nu under åren i opposition. Till exempel uttalandet av en riksdagsledamot där han kallar invandrare för en invasiv art eller uttalandet av en kommunalpolitiker som kräver ett mötesrum som inte smutsats ner av somalier. Riksdagsledamöter från Sannfinländarna har till och med dömts

"Skillnaden mellan yttrandefrihet å ena sidan och vars och ens rätt att säga precis vad den vill å den andra är stor. Och ju högre en persons ställning i samhället är, desto större är kravet på att hen ska förstå den här skillnaden." KATARINA KOIVISTO administrativ redaktionschef

för hets mot folkgrupp för sina uttalanden om islamister.

Går man västerut till Sverige har kommunalpolitiker från Sverigedemokraterna uttalat sig med åsikter som att ”invandrare bär på en aggressiv gen” och liknat romer vid en gräshoppssvärm. För tio år sedan angrep tre politiker i den sverigedemokratiska partitoppen till och med en känd komiker med järnrör i centrala Stockholm. Från ord till handling alltså.

Söder om Finska viken har grundaren av det högerpopulistiska partiet Ekre tillsammans med sin son släppt ur sig den ena grodan efter den andra. Yttranden om den viktiga allianspartnern USA och den nyvalde presidenten där tvingade till slut bort den sittande inrikesministern från hans post.

Gemensamt för alla från Trump till Sverigedemokrater, Sannfinländare och anhängare av Ekre är att de skyller mycket av den kritik de får på medierna. Medierna är enligt högerpopulisterna överlag vänstervridna och falsifierar uttalanden från sina motståndare. Medierna får sig också för att göra en för stor affär av vissa uttalanden.

Men visst ska vi kunna ta det personer i maktställning säger på allvar och kunna kritisera det. Visst måste vi väl kunna förutsätta att de vet vad de talar om och att de står för sina åsikter?

Skillnaden mellan yttrandefrihet å ena sidan och vars och ens rätt att säga precis vad den vill å den andra är stor. Och ju högre en persons ställning i samhället är, desto större är kravet på att hen ska förstå den här skillnaden.

Att jag för mig själv mumlar om att jag tycker någon är en idiot är en sak, att jag skulle skriva ut det är otänkbart. Och vad vi vuxna gör är barn sällan sena att ta efter.