Försök att förstå Sannfinländarna
SAMHÄLLE När kolonisationsstyrelsen placerade ut karelarna i svenskbygderna efter kriget ansåg många av bönderna och godsägarna att de hade utsatts för en avsiktlig förfinskningspolitik. Detta trots att de nya småbönderna ofta utgjorde ett välkommet tillskott av arbetskraft både inom jordoch skogsbruket.
När Veikko Vennamo efter Porkalaparentesen hade slutfört sitt värv som chef för kolonisationsstyrelsen och grundade Landsbygdspartiet använde han sig av det gamla agget mot svenskheten som propaganda i sin kamp mot det gamla ståndssamhällets privilegier. När sedan Finland gick med i EU 1995 öppnade det sig en helt ny marknad för en massiv export och import av jordbruksprodukter som endast de största och starkaste jordbruken kunde bemöta.
Samtidigt som storbönderna erhöll EU-stöd för att mekanisera jordbruket förlorade småbrukaren först sin utkomst från täppan och sedan sitt arbete som anställd inom jordbruket. Från att ha fokuserat på svenskheten riktade Landsbygdspartiet nu sin propaganda mot EU. Där storstadens barn såg en trygg försvarsallians med en konkurrenskraftig marknad såg jordtäppans söner endast segregation, misär och fattigdom.
När småbonden sedan en vacker dag tog skeden i vacker hand och flyttade till storstaden placerades han som lågavlönad och utan högre utbildning ut i någon förort tillsammans med en massa nyinflyttade som på grund av modern jämlikhets- och antidiskrimineringslagstiftning åtnjöt exakt samma privilegier som han.
Som sanna finländare riktade nu landsbygdens olycksbarn sitt missnöje från EU mot invandrarna och den rådande invandrarpolitiken. I praktiken en utveckling som på ett lite liknande sätt har skett i Östeuropa och varför inte också på den utarmade landsbygden i USA.
I dag har vår regering som består av förnuftiga kvinnor vidtagit motåtgärder som stärker barnskyddet, förlänger läroplikten och motverkar mobbning i alla dess former inom både utbildning och sysselsättning. Tanken är att ge morgondagens ungdom en chans att utveckla sig till harmoniska individer med en självkänsla som gör att de inte behöver hata andra för att kunna göra sina röster hörda.
För dem som aldrig har fått det stöd och den erkänsla som de skulle ha behövt för att utveckla sig till självständiga harmoniska individer med en egen saklig argumentation kommer alla dessa åtgärder självfallet för sent. Att bemöta hat- eller våldspropaganda som riktar sig mot en folkgrupp med sakargument är lönlöst eftersom bitterheten inte har något med målgruppen att göra utan endast med hur samhället har misslyckats med sin uppgift att i beaktande av deras individuella resurser fostra dem till harmoniska individer.
Det rätta bemötandet av bitterhet och frustration är inte sakargument utan kärlek. Att i hatpropagandan se ett rop på erkänsla och empati som visar att vi alla är lika värda. Ifall vårt samhälle inte klarar av att bemöta dessa samhällets olycksbarn med erkänsla kommer vi att få dras med en ökande högerextremism som historien har visat till sist kommer att förgöra oss alla.
❞ Ifall vårt samhälle inte klarar av att bemöta dessa samhällets olycksbarn med erkänsla kommer vi att få dras med en ökande högerextremism.