En touch av hippie
Ljudkonstnären Charlie Morrow uppvisar ett intresse för shamanism och solstånd, för mässande och andningsövningar. Han använder en snäcka som instrument, slår på gong och improviserar på mungiga.
KONST/RETROSPEKTIV Charlie Morrow: A gathering. Kohta, Verkstadsgatan 2b (tredje våningen). Till den 22.12.
Att så många kulturella evenemang för närvarande tvingas skjutas fram eller inhiberas är oerhört beklämmande, men nöden är som känt uppfinningarnas moder. Reserestriktioner och den brist på internationellt utbyte som dessa lett till har tvingat aktörer inom konstfältet att utforska sina egna omgivningar.
I konsthallen Kohta utgör den pågående utställningen ett konkret bevis på att det lönar sig att gräva sig ner i det lokala. Retrospektivet A gathering presenterar den amerikanska ljudkonstnären och kompositören Charlie Morrow (född 1942), som räknar Helsingfors som sin andra hemstad men som i stort är okänd på den inhemska konstscenen.
Utmanande att ställa ut ljud
Något så immateriellt men allestädes närvarande som ljud är utmanande att presentera i en konstkontext. Det krävs att man skapar en atmosfär, att det finns något som får besökaren att vilja ge av sin tid och sin koncentration. I allra högsta grad bidrar också den individuella mottagarens egna livserfarenheter. En ljudupptagning av den egna hemtraktens lokala fåglars sång torde väcka fler minnen och känslor än en ljudupptagning av exotiska fåglars läten.
Hur ska man då gå till väga när det gäller en ljudkonstnär som Charlie Morrow, vars långa karriär har en avantgardistisk prägel och där fokuset i verken ligger bortom västerländska melodier?
Något som blivit kännetecknande för Kohta är det fysiska utrymmets oförutsägbarhet. Galleriets arbetsgrupp har sedan allra första början varit osedvanligt aktiva och kreativa i sin planering av hur utställningarna installeras. Det finns en vilja och en ork att regelbundet omvandla utrymmet; man drar sig inte för att måla om hela utställningssalen eller för att montera upp temporära väggar.
Det låter kanske inte som mycket, men den visuella enhetlighet och den kontextualisering som uppstår tack vare detta förhöjer och intensifierar konstupplevelsen. A gathering är med sina nymålade färgmättade väggar ett ypperligt exempel på detta.
Rollerna samexisterar
I kurateringen av retrospektivet har man helt klart försökt presentera Morrows konstnärskap som sammanflätat med det privata livet. Alla hans aktiviteter flyter samman och utgör en helhet, det lilla har lika mycket tyngd som det stora och gränsen mellan arbete och kallelse är suddig.
Med tanke på att Morrow gjort en betydande insats i sjuttio- och åttiotalets New York som arrangör av konstnärliga och delvis experimentella evenemang och konserter är detta kanske föga förvånande. Sättet på vilket man framhåller att konstnärskapet utöver kompositioner och uppträdanden även bestått av samarbete, kamratskap, publicering, organisering och improvisationer är väldigt visuellt.
Morrows audiokonst ljuder i såväl galleriets sal som i dess mindre rum, men den flyter inte runt i ett kalt blekt utrymme, utan guppar runt i en välkomnande inredning. De två rummen är målade i klart rött respektive kornblått, och längs med väggarna visas planscher som tidens gång redan omvandlat till historiska dokument.
Även reklamblad, kasettbandsomslag och anteckningar är omsorgsfullt placerade bakom glasskivor, och ovanför dessa hänger högtalarkablar. Dessa medvetet framhävda sladdar synliggör på ett elegant sätt ljudets närvaro i utrymmet, och de för även tankarna till den teknologiska utveckling som skett under Morrows karriär och som han i flera omgångar omfamnat.
Bland bilderna på väggarna finns till exempel en digitalt ritad plan för performansevenemanget Dancing cities från 1996, i vilket en dator ses sammanställa en helhet av tre separata uppvisningar i Tokyo, New York och Köpenhamn. Dessutom presenteras även ett patenterat ljudåtergivningssystem som Morrow utvecklat, Morrowsound, samt ett verk av videokonstpionjären Nam June Paik, tongivet av Morrow.
Samarbete och andlighet
Den mest bestående bilden av Morrow som retrospektivet målar upp är av en konstnär som ständigt återkommer till det naturliga och andliga, och som harmoniskt vill samexistera med omgivning och medmänniskor. Teknologin som han välkomnar är först och främst något som möjliggör nya metoder för att mötas och samarbeta med andra.
Det ligger en touch av hippie över
Morrows skapande; det finns ett intresse för shamanism och solstånd, för mässande och andningsövningar. Han använder en snäcka som instrument, slår på gong och improviserar på mungiga. Allt detta gör Morrow på ett sätt som gör skäl för utställningens namn – hans konst är en plats för sammankomst, och hans avantgardism är utåtvänd och inbjudande.
Till utställningens höjdpunkter hör filmsnutten 75 for Sarah (2020). Den är helt enkelt en kort liten mobilinspelad videohälsning skickad till en vän på hennes födelsedag. Sådant kan ett konstnärskap också vara: fullt av vänskap, kollegialitet och samarbete. A gathering lämnar en med en varm känsla.