Häftig upplevelse av destruktiv energi i underjorden
Atomin haamu på Baltic Circle-festivalen är en uppvisning i den virtuella verklighetsteknikens konstnärliga potential. Med VR-glasögon på sig tas teaterbesökaren 435 meter ner i en grotta med kärnavfall.
Baltic Circle: Ghost of the Atom – Atomin haamu (föreställningen visas på finska och engelska). Venetsia-huset, Lappviken 20.11– 28.11 (med coronareservation). Medverkande: Akuliina Niemi, Felicia Honkasalo, Masi Tiitta, HNV-kollektiivi.
I Baltic Circle-verket Atomin haamu – Ghost of the atom sällar sig VR-tekniken till raden av kreativa lösningar på pandemins praktikaliteter. Från ett enkelt men vackert litet rum i Lappvikens Venetsia-byggnad förs en åskådare i taget i väg på en resa, där vi både svävar över marken och färdas långt ner under jorden.
Åskådaren får följa en kraftfull men också potentiellt oändligt destruktiv energi och dess livscykel. Den underjordiska grotta vi undersöker är nämligen inte en lastbrygga omgjord till överlevnadsbunker som i förra veckans Dreams for sale av Studio Total (som för tydlighets skull inte är en del av Baltic Circle), utan slutförvaringsplatsen Onkalo som hör till kärnkraftverkskomplexet Olkiluoto. Här pågår ”världens längsta begravning” där slutanvänt kärnavfall långsamt väntar på att halveras till en mängd som inte längre hotar det samhälle som en gång behövt det.
Ypperligt medium
VR-glasögonen fungerar ypperligt som medium för att låta åskådaren njuta av de spöklikt vackra miljöerna kring komplexet: Kombinationen av ödslig nordisk senhöstnatur och scifi-modernistisk industriarkitektur för tankarna till den svenske konstnären Simon Stålenhag tavlor. Det vackra lilla rummet med hög takhöjd och havsutsikt där resan börjar blir en del av berättelsen. Dess trygga stämning kontrasterar med de spöklika omgivningarna och blir en naturligt start- och slutpunkt för färden.
En åskådare som inte är van vid den nya dimension som virtuell verklighetsteknik tillför måste påminna sig om att inte bara distraheras av tekniken och de visuella intrycken, utan också följa den röda tråden när det handlar om något mer konstnärligt avancerat än ett videospel. Lyckligtvis finns den sympatiska berättarrösten som en krycka att luta sig på, och de mer distraherande vyerna varvas med simplare animationer som ger hjärnan tid att vila. Två videor där dansaren och koreografen Masi Tiitta uppträder känns visuellt platta och tvådimensionella innanför glasögonens ramar, men trots att tekniken inte utnyttjas fullt ut platsar de och tillför något till helheten ändå.
Snygg introduktion till VR
För den som ännu inte är bekant med VR-teknologi och dess potential att tillföra även konstnärligt ambitiösa projekt nya element fungerar Atomin haamu som en ypperlig introduktion. VR-teknologi kan ibland orsaka en känsla av desorientering och illamående hos en ovan användare, därför är det skonsamt att verket är så kort att inga yrselkänslor hinner uppstå trots att de visuella krängningarna är stimulerande häftiga.