Frihetstörstande ungdomar i Thailand låter sig inte kuvas – gäckar myndigheterna med nya knep
Regeringen har försökt med skrämsel, nödläge och gripanden. Men Thailands frihetstörstande proteströrelse låter sig inte kuvas. De unga demonstranterna gäckar myndigheterna på olika sätt.
Bangkoks gator har upplevt många massprotester under 2000-talet. I centrum har en kraftmätning mellan de konservativa gulskjortorna och den mer progressiva rödskjorterörelsen stått.
Den här gången är det annorlunda, på flera vis.
I täten för den nya protestvåg som har pågått i flera månader står unga thailändare, utan tydlig lojalitet till de traditionella politiska lägren. Demonstranterna förenas i kraven på den auktoritäre premiärministern Prayut Chan-O-Chas avgång och reformer av den konstitution som infördes 2017 under hans dåvarande militärstyre.
Sedan i fjol leder Prayut en civil regering efter att ha vunnit ett omstritt val.
Demonstranterna har också vågat sig på att kritisera den mäktiga monarkin, vilket tidigare har varit tabu. Många anser att det är dags att slopa den stränga majestätsbrottslagstiftningen, som innebär att den som yttrar sig nedlåtande om monarkin riskerar fängelse. Röster har även höjts för att stycka upp kungens enorma förmögenhet.
– Jag sitter på ett kafé, så jag vet inte riktigt vem som kan lyssna, säger universitetslektorn och filmproducenten Kissada Kamyoung till TT över telefon från Bangkok, och sänker rösten.
– Men låt mig säga så här: Normalt sett kan folk skvallra om monarkin bakom stängda dörrar. Men det här är nog första gången som människor öppet pratat om problemen med monarkin som institution i Thailand, fortsätter Kissada som har deltagit i flera demonstrationer under hösten.
Frihetslängtan
Rörelsen förenas även i en mer allmän längtan efter full frihet och demokrati.
Många demonstranter vänder sig mot vad de uppfattar som ett system där ekonomisk ojämlikhet och sociala hierarkier gynnar en liten elit, på bekostnad av de många. Där har även längtan efter lika rättigheter för alla samhällsgrupper kommit in.
Unga kvinnor och hbtq-personer har tagit en framträdande roll i protesterna.
Lagstiftning är på gång i Thailand för att tillåta registrering av samkönade partnerskap – men demonstranterna kräver att homosexuella ska få samma rätt som heterosexuella att gifta sig på riktigt.
– Det fina är att hbtq-rörelsen inte bara kämpar för sina egna rättigheter, utan även kopplar dem till, och är drivande, i de mer allmänna demokratikraven, säger Kissada.
Okonventionella metoder
Myndigheternas försök att kväsa demonstrationerna har misslyckats. Förbud mot folksamlingar, gripna ledargestalter och utredningar mot frispråkiga medier eldade bara på missnöjet. Regeringen beslutade att häva det nödläge som infördes i mitten av oktober redan efter drygt en vecka.
Demonstranterna har metoder för att lura myndigheterna. I sociala medier sprids ofta platsen för en manifestation bara någon timme i förväg, vilket försvårar polisens planering. Ofta dyker demonstranterna upp i form av en ”flashmob”, för att sedan skingras lika snabbt som de kom.
Kissada tror att den stora andelen kvinnor och queer-personer i proteströrelsen har bidragit till en mindre hierarkisk struktur med mer spontan självorganisering.
– Jag ser demonstrationerna lite som en multipel orgasm, som kommer och går. Till skillnad från förr med röd- och gulskjortorna som hade ett mer manligt fokus på enskilda folksamlingar med ett enda klimax, säger han och skrattar.
Inspiration från Hongkong
De unga demonstranterna använder sig även av humor och populärkulturella referenser för att häckla makten. En samlande symbol är de tre fingrarna i luften, en gest hämtad från den dystopiska filmtrilogin Hungerspelen.
Det här är nog första gången som människor öppet pratat om problemen med monarkin som institution i Thailand. Kissada Kamyoung Unviersitetslektor och filmproducent
Man har också lärt sig en hel del från demokratirörelsen i Hongkong.
Användande av paraplyer, gasmasker och skyddsglasögon för att parera polisens vattenkanoner och tårgas har blivit en vanlig syn. Demonstranterna har även utvecklat ett system av handgester för att varna varandra och snabbt kunna omorganisera sig.
Samtidigt har även den rojalistiska gulskjorterörelsen börjat mobilisera med demonstrationer till stöd för monarkin och den rådande ordningen.
Ett tydligt exempel på polariseringen gavs den 14 november. Kung Maha Vajiralongkorn och drottning Suthidas bilkortege tvingades först passera en regeringskritisk protest i centrala Bangkok – där deltagarna demonstrativt vände dem ryggen – innan de anlände till en invigningsceremoni för en ny tåglinje. Där möttes de i stället av tusentals anhängare som skanderade ”länge leve kungen”.
Kissada Kamyoung är ändå hoppfull om att det thailändska samhället kommer att gå mer i den riktning som han och proteströrelsen önskar.
– Men det krävs tålamod, det är djupgående förändringar vi försöker åstadkomma.