El­sa Hosk

Så trä­nar en su­per­mo­dell

ShapeUp - - SIDAN 1 -

Lisa Nauclér upp­täck­te sin lö­par­ta­lang av en slump, när hon som tret­ton­å­ring ställ­de upp i en skol­täv­ling. Och vann. Det var bör­jan på en lång kar­riär som elit­lö­pa­re. Idag dri­ver Lisa fö­re­ta­get Run­day till­sam­mans med Char­lot­te Karlsson och Jes­si­ca Did­rik­son. Hon äg­nar he­la da­gar­na åt att hjäl­pa män­ni­skor, från ny­bör­ja­re till proffs, att ut­veck­las som löpare. Ett av hen­nes en­ga­ge­mang är som coach i adi­das sto­ra lö­par­sats­ning adi­das Runners.

– Att spri­da min gläd­je och kär­lek till löp­ning är det jag verk­li­gen brin­ner för! Bland det bäs­ta med att va­ra coach är att få chan­sen att på nä­ra håll få föl­ja löpare på vä­gen mot de­ras mål, oav­sett om det hand­lar om att kun­na springa 5 km i ett sträck el­ler att springa ma­ra­ton på en snabb tid, be­rät­tar Lisa.

Var­för äls­kar du löp­ning?

– Jag äls­kar löp­ning dels för att det är me­di­ta­tivt och dels för att jag får ta fram täv­lingsås­nan i mig. Löp­ning kan för mig va­ra rum­met där jag sam­lar mi­na tan­kar, me­di­te­rar och kom­mer på lös­ning­ar. Är jag på då­ligt hu­mör, oro­lig över nå­got el­ler om jag av and­ra an­led­ning­ar in­te mår på topp så mår jag all­tid bätt­re ef­ter en lugn, me­di­ta­tiv run­da. Men löp­ning kan ock­så va­ra plat­sen där jag får tes­ta min kropps grän­ser, pres­sa mig till det yt­ters­ta och verk­li­gen få täv­la mot mig själv.

Är löp­ning verk­li­gen för al­la? Var­för?

– Ja! Om man in­te har en funk­tions­ned­sätt­ning el­ler nå­got som hind­rar så är det verk­li­gen för al­la. Jag ser löp­ning­en som en av män­ni­skans två gång­ar­ter, vi har gång och vi har löp­ning. Al­la har sprung­it nå­gon gång och al­la vet egent­li­gen hur man gör. Tit­tar man på ett barn som spring­er så har det 99 gång­er av 100 en fan­tas­tisk löp­tek­nik. Där­e­mot är det så att om man in­te har sprung­it på lä­ge så mås­te man lång­samt vän­ja krop­pen vid den be­last­ning som löp­ning in­ne­bär.

Hur kan löp­trä­ning hjäl­pa i en stres­sig var­dag?

– För mig är löp­trä­ning fan­tas­tisk me­di­ta­tion! Att springa en lugn run­da är ett otro­ligt bra sätt att sam­la tan­kar­na. Kör man ett sten­hårt pass är det näs­tan tvärt om, att man töm­mer hu­vu­det helt på tan­kar. Det är in­te ovan­ligt att jag kom­mer till­ba­ka från ett tufft pass och in­ser att jag in­te har tänkt på nå­got an­nat än pas­set. Det krävs en så­dan enorm när­va­ro och det finns in­te ut­rym­me att tän­ka på ”den där jobbgre­jen” el­ler ”vad jag ska la­ga till mid­dag”.

Vad be­hö­ver jag för att kom­ma igång?

– Ett par lö­par­s­kor och mas­sor av mo­ti­va­tion! Jag tror myc­ket mer på att bör­ja med det man har och se­dan be­lö­na sig själv med nya ro­li­ga pro­duk­ter på vä­gen. ”Yes, jag har sprung­it 5 km för förs­ta gång­en då få jag kö­pa den där snyg­ga jac­kan som jag suk­tat ef­ter”. Det finns mas­sor av bra pro­duk­ter för löp­ning, men jag an­ser att det en­da måstet som finns är ett par bra skor.

Vil­ka är di­na bäs­ta ny­bör­ja­tips?

– Att bör­ja myc­ket lug­na­re än du tror! Det vär- sta som kan hän­da ny­fun­nen in­spi­ra­tion är att det upp­står en ska­da som tving­ar en till ett av­brott. Har du in­te sprung­it alls på någ­ra må­na­der? Bör­ja med po­wer­walks där du läg­ger in kor­ta lö­pavnsnitt här och där. Det förs­ta pas­set räc­ker det med to­talt 5 min löp­ning upp­de­lat på 5 in­ter­val­ler, där­e­mot kan du gär­na pro­me­ne­ra i to­talt en tim­me.

Vil­ket är det van­li­gas­te miss­ta­get i bör­jan?

– Att gå ut för hårt. Går man ut för hårt är ska­de­ris­ken stor och dess­utom är det lätt att tap­pa mo­ti­va­tio­nen

om var­je pass känns som en nä­ra dö­den-upp­le­vel­se.

Finns det någ­ra bra, tek­nis­ka hjälp­me­del som du re­kom­men­de­rar?

– Jag är verk­li­gen ing­en pryl­nörd ut­an kör of­tast med en en­kel start stopp-kloc­ka. Jag tyc­ker in­te att man be­hö­ver någ­ra sär­skil­da tek­nis­ka pry­lar för att kun­na löp­trä­na på ett bra sätt, där­e­mot tyc­ker jag att man ska kö­pa sa­ker som mo­ti­ve­rar en att hål­la i sin trä­ning. Blir du pep­pad av att kun­na mä­ta sträc­ka, di­stans och tid? Köp en GPS-kloc­ka! Vill du kun­na trä­na ef­ter di­na pul­s­zo­ner? Köp en puls­kloc­ka!

Hur va­ri­e­rar jag min trä­ning?

– Jag trä­nar myc­ket löp­ning, bå­de lugn di­stans och tuf­fa in­ter­val­ler. Dess­utom kör jag gär­na myc­ket styr­ka och yo­ga som kom­ple­ment. Jag tror på en stark kropp och på all­si­dig trä­ning för att kun­na nå de re­sul­tat man vill ut­an att bli ska­dad på vä­gen.

Vad är ett rim­ligt mål när man pre­cis bör­jat?

– Det be­ror helt på fy­sis­ka för­ut­sätt­ning­ar och vil­ken trä­nings­bak­grund man har. För vis­sa är 10 km om 10 veckor ett rim­ligt mål me­dan det för and­ra är rim­ligt att kun­na springa 5 km om 6 må­na­der.

Hur fö­re­byg­ger jag skador?

– Star­ta för­sik­tigt, trä­na all­si­digt och glöm in­te att pla­ne­ra in vi­la!

Det här med håll – vad är gre­jen med det? Och kan jag und­vi­ka det?

– Ing­en vet rik­tigt var­för man får håll, men mest tro­ligt så är det kramp i di­a­frag­man. Pre­cis som med and­ra musk­ler i krop­pen får man lätt kramp om man in­te vär­mer upp or­dent­ligt så var nog­grann med att dju­pan­das i bör­jan av pas­set. Bör­jar man an­das häf­tigt för ti­digt är ris­ken stör­re att man får håll. Själv fick jag all­tid håll när jag värm­de upp till täv­ling­ar för­ut. Tro­ligt­vis för att jag var ner­vös, spän­de mig och bör­ja­de an­das yt­ligt. Då gjor­de jag någ­ra and­nings­öv­ning­ar in­nan jag bör­ja­de upp­värm­ning­en för att und­vi­ka det.

När det känns rik­tigt tungt – hur pep­par du dig själv?

– Jag pep­par mig själv på fle­ra oli­ka sätt. Jag bru­kar va­ra nog­grann med att sä­ga till mig själv att även ett då­ligt trä­nings­pass är ett pass in på kon­tot och att det in­te all­tid kan gå bra. Jag bru­kar ock­så på­min­na mig om ti­di­ga­re pe­ri­o­der då trä­ning­en gått tungt och fo­ku­se­ra på den där fan­tas­tis­ka käns­lan som upp­står när det väl vän­der. För vän­der gör det all­tid, förr el­ler se­na­re, ba­ra man in­te ger upp! Jag bru­kar lå­ta kloc­kan lig­ga un­der pe­ri­o­der då det går tungt. Det är ba­ra knäc­kan­de att tit­ta på ”då­li­ga” in­ter­vall­ti­der så istäl­let kör jag al­la pass på käns­lan. När det väl vän­der så åker kloc­kan på igen!

Vad bru­kar du äta in­nan du spring­er ett lopp?

– Jag äter så­dant som jag vet att min kropp mår bra av och för­sö­ker in­te konst­la till min mat­håll­ning alls. Jag vill att ma­gen ska va­ra lugn och glad så där­för äter jag ba­ra gre­jer som ma­gen är van vid och som den bru­kar må bra av.

Hur för­änd­ras krop­pen av löp­ning?

– Den blir star­ka­re, snab­ba­re och ut­hål­li­ga­re.

Och hjär­nan då, hur på­ver­kas man psy­ko­lo­giskt av löp­ning?

– Som trä­na­re har jag sett många män­ni­skor vars själv­för­tro­en­de har stärkts myc­ket av löp­ning. När man kla­rar att springa läng­re el­ler snab­ba­re än vad man trod­de var möj­ligt så bör­jar men se möj­lig­he­ter på and­ra stäl­len i li­vet ock­så. Kanske vå­gar man ja­ga en dröm som man trod­de var omöj­lig tack va­re att man på löp­ar­ba­nan lyc­kats över­vin­na sig själv.

Be­rät­ta om ditt bäs­ta löpar­min­ne!

– Oj, vil­ken svår frå­ga. Det finns så många! Kanske när jag sprang mitt per­son­bäs­ta på 800 m på Hay­ward Fi­eld i Ore­gon i USA. Jag var väl­digt led­sen över en sak som ha­de hänt och ha­de grå­tit oav­bru­tet i sä­kert en vec­ka. Jag ha­de inga som helst för­hopp­ning­ar in­nan lop­pet ut­an läng­ta­de ba­ra tills det var över. Un­der upp­värm­ning­en lyss­na­de jag på ”Sur­vi­vor” med De- stiny’s Child och för­sök­te pep­pa till. Det var tryc­kan­de het­ta och he­la are­nan var fylld av publik och duk­ti­ga id­rot­ta­re. Jag fick ba­na 6 (min tur­ba­na) och sam­ma se­kund som start­skot­tet gick glöm­de jag al­la be­kym­mer i värl­den. Jag sprang lät­ta­re och snab­ba­re än nå­gon­sin förr och när jag gick i mål på and­ra plats ha­de jag på de drygt två mi­nu­ter­na det tog mig att springa lop­pet hun­nit stär­ka mig själv men­talt. Den kväl­len var den förs­ta på en vec­ka som jag sov gott, skrat­ta­de och kän­de mig som mig själv igen. Dess­utom fick jag blom­mar av mi­na gul­li­ga lag­kom­pi­sar. Jag kän­de mig verk­li­gen som en sur­vi­vor!

Som trä­na­re har jag sett många män­ni­skor vars själv­för­tro­en­de har stärkts myc­ket av löp­ning.

Lisa äls­kar bå­de lug­na di­stans­pass och tuf­fa in­ter­val­ler.

ha till­gång Vill du ock­så till Li­sas ex­perttips? kom­mer Läs vi­da­re, du lö­par­spå­ret! läng­ta ut i

VILL DU BÖR­JA LÖPA MEN HAR SVÅRT ATT KOM­MA IGÅNG EL­LER ÄR DU EN VAN LÖPARE SOM VILL INSPIRERA AND­RA? TILL HÖS­TEN KOM­MER ADI­DAS RUNNERS STOCK­HOLM VA­RA EN LÖPARGRUPP FÖR AL­LA! HASHTAGA DI­NA BIL­DER PÅ INSTAGRAM MED #WHYIRUNSTOCKHOLM OCH FÖLJ...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.