Varm stämning, li­te va­ri­a­tion

Ef­ter att ha sjung­it och spe­lat till­sam­mans på en väns be­grav­ning be­slöt rätts­psy­ko­lo­gen Ju­lia Kork­man och för­fat­ta­ren Claes An­ders­son att fort­sät­ta sitt mu­si­ka­lis­ka sam­ar­be­te. Det­ta har re­sul­te­rat i nya tex­ter till gam­la lå­tar, men ock­så helt ny­skriv­na l

Västra Nyland - - Ledare - SA­RA SELENIUS kul­tur@vastra­ny­land.fi

Vad: Kvar i mig, cd-ski­va. Vem: Ju­lia Kork­man, Claes An­ders­son, Lau­ra Ai­ro­la, Te­e­mu Matt­son, Maria Lam­mi­nen. In­spel­ning,mix­ning och ma­stre­ring: Ro­bi de God­zin­sky. Skiv­bo­lag: Pil­fink Re­cords 2018. Ski­van Kvar i mig be­står av sjut­ton spår av kam­mar­mu­sik och jazzvi­sor. En del av dem är in­spe­la­de i ljud­tek­ni­ker Ro­bi de Go­di­zinkys stu­dio ut­an­för Borgå och någ­ra hem­ma hos An­ders­son själv i Helsing­fors. Den är in­spe­lad ”i stun­dens het­ta” vil­ket ger ski­van en rak och okom­pli­ce­rad käns­la. På så sätt är ski­van rätt­fram och är­lig.

Man hör hur An­ders­son nyn­nar och hum­mar vid sitt pi­a­no me­dan han kom­par Kork­mans le­na sång­stäm­ma. Stäm­ning­en är mjuk, otvung­en och gung­an­de, men blir aning­en slät­stru­ken i det långa lop­pet. Jag skul­le öns­ka aning­en mer va­ri­a­tion i käns­lo­ut­tryc­ket då vi­sor­na är väl­digt oli­ka vad gäl­ler be­rät­tel­ser­na de för­med­lar. Man kun­de ha grävt li­te dju­pa­re i jak­ten på vi­sor­nas kär­na. I Bep­pe Wol­gers Va e de där vå­gar Kork­man ge prov på ele­gan­ta mör­ka to­ner och klätt­rar snyggt upp och ner i ska­lor­na. I den gam- la folk­vi­san Yk­si ru­u­su har man valt att ta in Ja­mes Bond- vib­bar i ac­kom­pan­je­mang­et. Ti­tel­spå­ret Kvar i mig är med An­ders­sons ele­gan­ta dikt en fräsch och mo­dern vi­sa som känns hög­ak­tu­ell.

Mu­sik att avnju­ta med vin

Jag tyc­ker om pi­a­no­me­lo­di­er­na som är okonst­la­de och kla­ra med enk­la ac­kord­bot­ten, trots att jag sak­nar li­te ex­akt­het i ryt­mer­na här och där. På ski­van finns proff­si­ga in­slag av Lau­ra Ai­ro­la på vi­o­lin och nyc­kel­har­pa, Te­e­mu Matt­son på trum­pet och Maria Lam­mi­nen på kontra­bas. Des­sa ger ski­van li­te mer kryd­da och va­ri­a­tion. Jag skul­le gär­na hö­ra fler ton­sätt­ning­ar av An­ders­sons un­der­fun­di­ga dik­ter, i dem lyc­kas ock­så Kork­man ut­tryc­ka en me­lan­ko­lisk käns­la med för­sik­ti­ga och sprö­da stäm­mor som om­fam­nar tex­ter­na myc­ket varmt.

Ski­vans frans­ka sång­er pas­sar ut­märkt ihop med Kork­mans ly­ris­ka och run­da röst. Språ­ket är in­te hel­ler obe­kant för Kork­man, som bott i Pa­ris som barn. Chan­son de Max­en­se är en av mi­na kla­ra fa­vo­ri­ter.

Man hör att Kork­man och An­ders­son tyc­ker om att gö­ra mu­sik till­sam­mans för det är ett hjärt­ligt sam­spel som på­går ge­nom he­la ski­van. Som lyss­na­re skul­le man gär­na ha ett glas vin i han­den när man smäl­ter in i den svä­van­de och av­slapp­nan­de at­mo­sfä­ren som mu­si­ken ger och all­ra helst skul­le man sit­ta i en ned­to­nad sa­long och sjun­ka djupt ner i en få­tölj.

FOTO: TE­E­MU MATT­SON/PIL­FINK RE­CORDS

SAM­AR­BE­TE. Rätts­psy­ko­lo­gen Ju­lia Kork­man och för­fat­ta­ren, psy­ki­a­tri­kern och po­li­ti­kern Claes An­ders­sons mu­si­ka­lis­ka sam­ar­be­te tog av­stamp i en sorg­lig hän­del­se.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.