Per­son­gal­le­ri som väx­er till sig

Västra Nyland - - Redaktionen väljer -

Den som gil­lar nor­diskt kri­mi­nald­ra­ma har möj­lig­het att få sitt lyst­mä­te till­freds­ställt i och med den and­ra sä­song­en av den svens­ka se­ri­en Springfloden.

Det är två år se­dan de förs­ta tio av­snit­ten vi­sa­des, och nu lik­som då är det Cil­la och Rolf Börjlind

som har skri­vit ma­nus. Det är ba­se­rat på pa­rets dec­ka­re om po­li­sa­spi­ran­ten Oli­via Rön­ning och po­li­sen Tom Stil­ton, den här gång­en på boken Den tred­je rös­ten.

”Brons bror­sa” kal­la­de en re­cen­sent den förs­ta sä­song­en, och fle­ra har jäm­fört Springfloden med just den svensk-dans­ka sampro­duk­tio­nen.

Loc­kel­sen att re­la­te­ra till se­ri­en som näs­tan nåd­de kult­sta­tus och som onek­li­gen, i al­la fall för nor­dic no­ir-frea­ken, läm­nat ett tom­rum ef­ter sig är sä­kert stor. Men så finns det ock­så en del lik­he­ter som till ex­em­pel ett för­hål­lan­de­vis mörkt foto med pa­no­ra­ma­bil­der över natt­li­ga stä­der. Rå­he­ten är ock­så en ge­men­sam fak­tor, även om grym­he­ten i Springfloden än­då – lyck­ligt­vis? – är en bit ifrån den i Bron.

På ett plan finns det en var­dag­lig­het i Springfloden, på ett an­nat väx­er hand­ling­en till sig så att se­ri­en bland an­nat fort ut­spe­lar sig in­te ba­ra i Stock­holm ut­an ock­så i Mar­seil­le. (Finns det för öv­rigt en mer fo­to­ge­nisk stad än just Stock­holm?)

En ef­ter en pre­sen­te­ras ka­rak­tä­rer­na som på ett in­te all­tid helt re­a­lis­tiskt sätt vi­sar sig ha be­rö­rings­punk­ter med varand­ra. Det är en dra­ma­tur­giskt fun­ge­ran­de väv med ett rätt högt tem­po. En

Qav Spring­flo­dens sva­ga­re si­dor är än­då att de här sam­man­träf­fan­de­na tid­vis är li­te för osan­no­li­ka och lång­sök­ta.

Pre­cis som i den förs­ta sä­song­en blir hän­del­ser från förr plöts­ligt ak­tu­el­la. Det hand­lar om ett mord i Syd­frank­ri­ke, där den ti­di­ga­re kri­mi­nel­la kniv­kas­ta­ren Ab­bas el Fas­si som nu­me­ra as­si­ste­rar po­li­sen (spe­lad av dans­ka, språk­ligt mångsidi­ga Dar Sa­lim) vi­sar sig ha ett för­flu­tet. Och så är det pap­pan som dör och läm­nar ef­ter sig en vil­sen dot­ter som Oli­via Rön­ning (med Ju­lia Rag­nars­son i sin ge­nom­brotts­roll) tar sig an, på sitt en­vi­sa och en­träg­na sätt.

Tom Stil­ton – spe­lad av en ly­san­de Kjell Ber­gqvist – har i de förs­ta av­snit­ten en mer un­dan­skymd roll, me­dan Ab­bas får ta plats. Att Stil­ton kom­mer att få en av­gö­ran­de be­ty­del­se är än­då klart, den ti­di­ga­re mordut­re­da­ren som ham­nat på kant i li­vet och bli­vit hem­lös, även om han i den här sä­song­en är mind­re ut­satt och iso­le­rad än i den förs­ta. Och ja, ock­så fi­lu­ren ”Min­ken” (Jo­han Wi­der­berg) dy­ker upp, den god­hjär­ta­de små­kri­mi­nel­la tjal­la­ren som det väl in­te går att lå­ta bli att gil­la.

Mer lätt­smält än Bron är det, om vi vill fort­sät­ta jäm­fö­rel­ser­na med ”bror­san”, och till en bör­jan kan hand­ling­en kanske kän­nas li­te väl yt­lig och nå­got scha­blon­mäs­sig. Ef­ter hand vi­sar sig än­då per­son­gal­le­ri­et ha en sym­pa­tisk bredd och ka­rak­tä­rer­na en kom­plex­i­tet som gör att man lätt är fast, och det på ett rätt så an­ge­nämt vis.

SVT1/Yle TV1 sön­dag 22.00

AN­NA SVARTSTRÖM an­na.svart­strom@ksf­me­dia.fi

FOTO: ULRIKA MALM /SVT

AND­RA SÄ­SONG­EN. Kjell Ber­gqvist och Ju­lia Rag­nars­son spe­lar ra­dar­pa­ret Oli­via Rön­ning och Tom Stil­ton i Springfloden, även de per­so­ner som ock­så har ett ge­men­samt för­flu­tet.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.