Vem bryr sig om Ös­ter­sjön?

Västra Nyland - - Ledare - Jonna Eng­ström-Öst är spe­ci­al­fors­ka­re vid Yr­kes­hög­sko­lan No­via i Ra­se­borg.

Det är en helt vanlig mor­gon i slu­tet av au­gusti då jag är nä­ra att få mys­lin i vrång­stru­pen. Eke­näs na­tu­rum ho­tas av stäng­ning. Eke­näs na­tu­rum som re­pre­sen­te­rar mil­jö­fost­ran i or­dets rät­ta be­mär­kel­se, na­tu­rum som gui­dar tu­sen­tals skol­barn år­li­gen för att lä­ra dem om Ös­ter­sjöns över­göd­ning, alg­blom­ning­en, mikro­plast, var­för mör­ten ökat, ned­skräp­ning och sy­re­brist på ett bå­de ro­ligt och pe­da­go­giskt sätt.

Vi har bakom oss 2010-ta­lets värs­ta alg­blom­ning. Ef­ter en som­mar då vi va­dat runt på strän­der­na med al­ger upp till vris­ter­na, vak­tat att hun­dar och ung­ar in­te hop­par i plur­ret trots 28 gra­der i skug­gan re­a­ge­rar Forst­sty­rel­sen med att ho­ta att syd­väst­ra Fin­lands vik­ti­gas­te in­for­ma­tions­cent­rum för Fins­ka vi­ken skall stäng­as. Ta­la om då­lig tajm­ning! Som­ma­ren hann ju knappt ta slut och al­ger­na knappt för­svin­na ur folks åsyn ner i dju­pet för att kon­su­me­ra det sista sy­ret. För­fa­ran­det ty­der på att för­stå­el­sen för na­turums roll bland be­sluts­fat­ta­re är ringa. Det är ju ti­o­å­ring­ar­na som är vår fram­tid och som i dag till­rätta­vi­sar oss när vi sköl­jer dis­ken i havs­vatt­net så det bubb­lar om det. Det är de som frå­gar ”var­för skall vi plas­ta skol­böc­ker­na – det är ju in­te sär­skilt mil­jö­vän­ligt”. Var an­nars skul­le de ha lärt sig det om in­te un­der si­na be­sök i na­tu­rum?

Alg­pro­ble­met i Ös­ter­sjön är me­ra kom­plext är man kun­de tro. De fles­ta av oss har sä­kert läst om John Nur­mi­nens stif­tel­ses ini­ti­a­tiv att strö gips på åk­rar­na och där­med bin­da fos­forn bätt­re till mar­ken och hind­ra den att rin­na ut i li­ka sto­ra mäng­der som i dag. Ini­ti­a­ti­vet är bra när det gäl­ler ny göd­sel som sprids ut på åk­rar­na, men det finns enor­ma mäng­der fos­for som ru­var i havs­bot­ten, som ba­ra vän­tar på lämp­li­ga vin­dar el­ler nya salt­vat­ten­sin­flö­den ge­nom dans­ka sun­den som pres­sar upp nä­rings­rikt djup­vat­ten till ytan. Se­dan be­hövs det ba­ra en varm, stil­la dag och al­ger­na blom­mar som ald­rig förr.

Blågrönal­ger­na är bland de äldsta le­van­de or­ga­nis­mer­na på vårt jord­klot; man har hit­tat fos­sil som är 3,5 mil­jar­der år gam­la. De har allt­så haft en lång tid på sig att an­pas­sa sig till rå­dan­de mil­jö och oli­ka för­änd­ring­ar i tem­pe­ra­tur, kol­di­ox­id, salt­halt, ljus och nä­ring. Så blågrönal­ger­na är yt­terst an­pass­nings­ba­ra och flex­ib­la.

Blågrönal­ger­na är bland de äldsta le­van­de or­ga­nis­mer­na på vårt jord­klot; man har hit­tat fos­sil som är 3,5 mil­jar­der år gam­la.

Vi le­ver i en märk­lig tid; trots att vi är yt­terst med­vet­na om vad som är vik­tigt tillåts kall eko­no­misk vinst­mar­ke­ring vin­na över klo­ka lång­sik­ti­ga be­slut. Tren­den är i stäl­let att vik­ti­ga in­stan­ser som Eke­näs na­tu­rum får ge vi­ka för Forst­sty­rel­sens sats­ning­ar på mer eko­no­miskt luk­ra­ti­va tu­rist­mål, som gag­nar en­dast ett få­tal. Stäng­nings­ho­tet är ba­ra ett i mäng­den ge­nom ti­der­na, det må se­dan gäl­la järn­vä­gen, BB el­ler gar­ni­so­nen. I stäl­let dy­ker det upp nya hot och ut­veck­ling­en är fel.

Nu har det bli­vit dags att stäl­la sig på bar­ri­ka­der­na! Om du vär­nar om att vår kom­man­de ge­ne­ra­tion ock­så i fram­ti­den ska fost­ras i mil­jötänk och vär­det av att skyd­da vårt yt­terst käns­li­ga in­nan­hav – håll ögo­nen öpp­na för kom­man­de på­verk­nings­möj­lig­he­ter!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.