Mi­kael Forss vän­tar på re­vo­lu­tio­nen

Mi­kael Forss har sut­tit i led­ning­en för Folk­pen­sions­an­stal­ten i fjor­ton år. Nu är han re­do att rig­ga upp sin smed­ja i Ja­kob­stad, och hop­pas få se nya me­ka­nis­mer för att för­de­la na­tio­nalin­koms­ten.

Västra Nyland - - News - SPT-AN­NA BACK vnred@vastranyland.fi

Upp­gö­rel­ser i mak­tens kor­ri­do­rer kan ibland få sto­ra kon­se­kven­ser för in­di­vi­den. Det vet Mi­kael Forss, som var chef för forsk­nings­en­he­ten på Folk­pen­sions­an­stal­ten när ett av topp­job­ben blev le­digt 2004.

– När Hen­ry Olan­der (SFP) gick i pen­sion var tan­ken att för­ord­ning­en skul­le änd­ras och att det in­te skul­le fin­nas nå­gon ut­tryck­li­gen svensk­språ­kig di­rek­tör. SFP, som satt i re­ge­ring­en, tyck­te in­te om att den ob­li­ga­to­ris­ka svens­kan i stu­dentex­a­men slo­pa­des och som kom­pen­sa­tion änd­ra­des in­te FPA-för­ord­ning­en.

När Forss går i pen­sion i de­cem­ber be­hö­ver hans ef­ter­trä­da­re ba­ra ha nöj­ak­ti­ga kun­ska­per i svens­ka, nå­got den sista svensk­språ­ki­ga FPA­di­rek­tö­ren ver­kar ta med ro.

– Jag har haft en svensk roll från och till. Svens­kan sköts trots allt hyf­sat bra på FPA, det finns star­ka svensk­språ­ki­ga lo­kal­or­ga­ni­sa­tio­ner och många duk­ti­ga över­sät­ta­re.

Ifall det bris­ter i svens­kan är det sna­ra­re ett in­ternt pro­blem än nå­got som drab­bar kun­der­na – det vill sä­ga al­la fin­län­da­re.

– En språk­lig ut­ma­ning är att FPA är en stor och gam­mal or­ga­ni­sa­tion, med många ter­mer som in­te an­vänds på and­ra stäl­len.

Nytän­kan­de krävs

I dag an­sva­rar Forss för in­for­ma­tions­och kom­mu­ni­ka­tions­tek­nik och ut­veck­ling samt in­ter­na tjäns­ter, men det som ver­kar ha gjort störst in­tryck är ti­den som an­sva­rig för kund­be­tjä­ning och för­må­ner. När folk kän­ner att de be­hand­lats orätt­vist, kom­mer det re­spons.

– Om sa­ker och ting in­te fun­ge­rar står folk snabbt på riks­dags­trap­pan. FPA är en sta­bi­li­tets­fak­tor i sam­häl­let.

Sam­ti­digt vill han po­äng­te­ra att det so­ci­a­la trygg­hets­nä­tet in­te är en lös­ning, det bo­tar ba­ra sym­to­men. Forss är oro­lig över att det han kall­lar vå­ra in­dust­ri­a­li­se­ra­de struk­tu­rer in­te läm­par sig för att en allt stör­re del av na­tio­nalin­koms­ten ge­ne­re­ras av an­nat än ar­be­te. När de ri­kas­te läg­ger be­slag på till­väx­ten och blir myc­ket ri­ka­re, sam­ti­digt som i syn­ner­het många unga män mar­gi­na­li­se­ras, ökar de so­ci­a­la klyf­tor­na snabbt.

Forss vill lyf­ta på hat­ten för att re­ge­ring­en in­sett po­ten­ti­a­len i att få små­fö­re­ta­gen att vå­ga an­stäl­la, men han är in­te sä­ker på att pro­ble­men går att lö­sa med lag­stift­ning.

– Det är möj­ligt att vi mås­te gå den hår­da vä­gen, se på histo­ri­en. Jag kan in­te sä­ga vil­ken typ av re­vo­lu­tion som kom­mer att be­hö­vas, ba­ra att den mås­te kom­ma, ef­tersom det be­hövs en ra­di­kal för­änd­ring av tän­ke­sät­tet. Vi be­hö­ver nya struk­tu­rer med fo­kus på kva­li­tet, in­te på me­ra, bil­li­ga­re och snab­ba­re.

Re­do bli smed

Förs­ta hal­van av Forss kar­riär var aka­de­misk, hans dok­tors­av­hand­ling i na­tio­na­le­ko­no­mi hand­la­de om spel­te­o­rin, det vill sä­ga vil­ka val som är för­del­ak­ti­ga för in­di­vi­den mot kol­lek­ti­vet. Även om han in­te di­rekt har haft nyt­ta av sin ut­bild­ning, har den gett ho­nom glas­ö­gon.

– Jag ser det här he­la ti­den i lo­kal­po­li­ti­ken, riks­po­li­ti­ken och i fö­re­tags­värl­den. Al­la skul­le vin­na på sam­ar­be­te, i stäl­let drar al­la åt sitt eget håll.

In­för pen­sio­ne­ring­en är han in­te vil­lig att lis­ta eg­na för­tjäns­ter, men hop­pas att han bi­dra­git till en öpp­na­re di­a­log in­om Folk­pen­sions­an­stal­ten. En hjär­te­frå­ga han in­te kom­mer att hin­na va­ra med och ut­veck­la är till­gång­en till fy­sisk ser­vice för med­bor­gar­na. Trots att di­gi­ta­li­se­ring­en gör att allt mer kan skö­tas på di­stans, kvar­står be­ho­vet av ett na­tio­nellt fy­siskt nät­verk för myn­dig­hets­tjäns­ter.

– Det skul­le va­ra som den of­fent­li­ga sek­torns R-ki­osk, med tjäns­ter från FPA, ma­gi­stra­ten och TE-cen­tra­len. Man skul­le ock­så kun­na kö­pa fis­ke­lov där. Visst skul­le det stäl­la höga krav på per­so­na­len, men det går sä­kert att ord­na en så­dan ut­bild­ning!

Forss sista ar­bets­dag in­fal­ler på lu­ci­a­da­gen, ef­ter det är det Ja­kob­stad som gäl­ler. Lä­gen­he­ten i sta­den köp­te Forss och hans fru för fle­ra år se­dan, och nu har de ock­så skaf­fat ett torp tio mi­nu­ter från cent­rum.

– Jag har gått en smi­des­kurs och har en smed­ja ner­pac­kad. Ja­kob­stad är en för­vå­nans­värt rik kul­turstad, med myc­ket mu­sik­liv. Det ska bli bra med tid för det. I mitt fall är pen­sions­ål­dern lämp­lig, det är dags att läm­na över till nå­gon an­nan.

GÅR I PEN­SION. Mi­kael Forss är den sista svensk­språ­ki­ga kvot­di­rek­tö­ren på Folk­pen­sions­an­stal­ten.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.