Prakt­verk om vik­tig ö

Fyr­säll­ska­pets pin­färs­ka histo­rik om Gustavsvärn är ett väl­kom­met bi­drag. Ön är i dag obe­bodd, men dess ti­di­ga­re se­kel är späc­ka­de med ak­ti­vi­tet.

Västra Nyland - - Ledare - NICLAS ERLIN niclas.erlin@ksf­me­dia.fi

Bok: Gustavsvärn – Hangon lin­no­i­tu­sja ma­jak­ka­saa­ri. Re­dak­tör: Johanna Pako­la. Ut­gi­va­re: Fin­lands fyr­säll­skap. 208 si­dor. 2018.

Det pit­to­res­ka rö­da hu­set och den vit­må­la­de fy­ren drar blic­kar­na till sig, men ock­så res­ter­na ef­ter de ti­di­ga­re mäk­ti­ga mu­rar­na av­slö­jar att Gustavsvärn har många histo­ri­er att be­rät­ta.

Den här lil­la ön strax ut­an­för Han­gö har hun­nit fun­ge­ra bå­de som fäst­ning och fyrö, men den har nu stått öde i fle­ra de­cen­ni­er.

Ett nytt blad vän­des 2005 då Fin­lands fyr­säll­skap tog ön un­der si­na ving­ar och som ett förs­ta steg bör­ja­de rus­ta upp mist­lurs­skö­ta­rens stu­ga, det en­da kvar­va­ran­de hu­set. Säll­ska­pet har se­dan dess, som hy­res­gäst på ön som för­val­tas av Forst­sty­rel­sen, på oli­ka sätt lyft fram den här hi­sto­riskt sett in­tres­san­ta hel­he­ten. Nu pre­sen­te­ras den även i ett mas­tigt verk, Gustavsvärn – Hangon lin­no­i­tus- ja ma­jak­ka­saa­ri.

Gustavsvärn har ge­nom åren be­hand­lats i fle­ra skrif­ter, men ön har in­te ti­di­ga­re ärats en helt egen bok.

Det är fack­boks­för­fat­ta­ren Johanna Pako­la som skri­vit den del av in­ne­hål­let som be­rör kri­gen och även hål­lit i he­la re­di­ge­ring­en. Job­bet har ock­så en­ga­ge­rat fle­ra av fyr­säll­ska­pets med­lem­mar. Kärn­trup­pen har be­stått av Tom­mi He­i­no­nen, Kaj Lyy­ti­nen, Sö­ren Ös­ter­berg och Pek­ka Vä­i­sä­nen.

Stra­te­gisk ud­de

Kri­gen på 1700-ta­let vi­sa­de med all tyd­lig­het hur vik­tig Han­gö udd är ur stra­te­gisk syn­vin­kel. Oli­ka pla­ner för att be­fäs­ta ud­den la­des fram, men det dröj­de till 1789 in­nan svens­ka mi­li­tä­ren slog till på all­var, un­der på­gåen­de krig. Han­gö fäst­ning bör­ja­de ta form och

Nu fick ock­så Eldskär si­na förs­ta för­svars­verk. Ön döp­tes om till Gustavsvärn, ett namn som skul­le hed­ra den sit­tan­de kung­en Gustav III. I sam­ma ve­va namn­gavs Ler­grun­det ef­ter kron­prin­sen Gustaf Adolf, Dö­mansklub­ben blev Mei­jer­feld­ts klip­pa ef­ter över­be­fäl­ha­va­ren Jo­han Au­gust Mei­jer­feldt, me­dan Berg­hamns­hol­men döp­tes om till Drott­ning­ber­get för att hed­ra drott­ning­en.

Re­dan un­der sin förs­ta som­mar som be­fäst ö del­tog Gustavsvärn i ar­til­le­ri­be­skjut­ning av rys­ka ör­logs­far­tyg som ha­de för av­sikt att klip­pa av svens­kar­nas sjö­för­bin­del­ser vid Han­gö udd, men som nu stop­pa­des.

Läm­na­des ut­an strid

Kri­get av­slu­ta­des 1790 och någ­ra år se­na­re bör­ja­de man upp­fö­ra mer be­stän­di­ga för­svars­verk på ön, som först ha­de ka­rak­tä­ren av en fält­be­fäst­ning. Re­jä­la mu­rar tog nu form.

Vintern 1808, un­der föl­jan­de krig, läm­na­des fäst­ning­en öde och kun­de ut­an strid in­tas av de fram­ryc­kan­de rys­ka styr­kor­na.

Gustavsvärn blev nu en del av en rysk fäst­ning och den lyc­ka­des un­der Krim­kri­get ge­nom in­ten­siv eld­giv­ning dri­va i väg en brit­tisk flottav­del­ning som snu­sa­de i Han­gö­vatt­nen 1854.

Öns era i för­va­rets tjänst av­slu­ta­des dock se­na­re sam­ma år på ett snöp­ligt sätt, då de rys­ka styr­kor­na be­slöt spränga sin fäst­ning i luf­ten. Sam­ma öde drab­ba­de be­fäst­nings­ver­ken på Gustaf Adolf och Mei­jer­feld­ts klip­pa.

Fyr på ta­ket

1868 fick Gustavsvärn en fast fyr och nu in­led­des en ny tid i öns histo­ria. An­ton Gum­ström var den förs­ta fyr­vak­ta­ren på ön.

Öns and­ra fyr in­vig­des 1888 och det var en kon­struk­tion som stod på fyr­vak­tar­stu­gans tak.

1900 fick ön en egen mist­lur, en re­jäl an­ord­ning som sköt­tes av en egen ma­ski­nist. H. Ro­sen­löf var den förs­ta att an­sva­ra för mist­lu­ren och dess kraft­käl­la.

Gustavsvärn fort­sat­te som fyrö i det själv­stän­di­ga Fin­lands tjänst och på 1920-ta­let bod­de där tre fa­mil­jer. Boken ger en fin in­blick i var­dags­li­vet i det lil­la sam­häl­le ön bil­da­de. Bland an­nat de­lar Han­gö­bon Ul­la Lind­ström med sig fle­ra fo­to­gra­fi­er från sitt fa­mil­jeal­bum.

Den fas­ta be­folk­ning­en läm­na­de ön då vin­ter­kri­get bröt ut 1939.

Det fyr­torn som i dag pry­der ön res­tes 1949, men när det in­klu­si­ve en ny ra­di­o­fyr togs i bruk var verk­sam­he­ten re­dan fjärr­styrd.

Lätt att ta till sig

Boken är väl­skri­ven och snyggt ut­for­mad. Den är rikt il­lu­stre­rad med bil­der, skis­ser, kar­tor och mål­ning­ar. En all­de­les spe­ci­ell touch ger Sir­pa Ham­mars gou­ache­ar­be­ten, som fö­re­stäl­ler ön un­der oli­ka epo­ker.

Boken har sam­man­ställts på åt­ta må­na­der. Må­let har va­rit att ge ut ver­ket till ju­bi­le­et som hålls med an­led­ning av att det nu gått 150 år se­dan öns fy­re­pok in­led­des. Det fi­ras i Han­gö på lör­dag, den 10 no­vem­ber, då ock­så boken säljs.

Ock­så en svensk ut­gå­va pla­ne­ras in­för näs­ta som­mar. Fyr­säll­ska­pet har igen gjort ett väl­digt fint jobb.

FOTO: PEK­KA VÄ­I­SÄ­NEN

SEVÄRDHET. Gustavsvärn i ju­li 2018. Bil­den in­går i boken.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.