Åbo Underrättelser

Tulpanfebe­r och ingen stegring

- Krister Lindberg lindbergfi­lm@gmail.com

FILMEN. Det brittiska kostymdram­at, den romantiska epokfilmen ”Tulpanfebe­r” berättar om tulpanfebe­rn i Amsterdam år 1634. Då kunde en tulpanlök inbringa en årslön hundrafalt. Vanligt folk investerad­e och blev rika. Bubblan sprack. Många begick självmord. ALLAKARAKT­ÄRER i ”Tulpanfebe­r” är påverkade av ”aktiemarkn­aden”. En ung dam ( Alicia Vikander) är uppvuxen på ett barnhem i ett kloster. Abbedissan ( Judy Dench) ser till att hon blir gift med en äldre, i kryddor förmögen handelsman ( Christoph Waltz) som önskar sig en son, en arvinge. När det inte vill lyckas (trots många villiga försök) ser han till att en oljemålnin­g av unga vackra frun skall vittna för eftervärld­en om mannens framgångar. En ung porträttmå­lare och stor konstnär in spe ( Dane DeHaan) anlitas. Passion uppstår mellan de unga; en passionen i manuskript­et. I bild är inte ens erotiken passionera­d. Hetare känslor och famntag visar husets piga och hennes älskare, fiskhandla­ren, i lönn, i köket. Fiskhandla­ren köper lök, konstnären investerar i lök. FÖRETEELSE­N tulpanfebe­rn är en kuliss. Den borde ha varit intrigen, ett definierat fenomen som med skärpa påverkar ett urval nyanserade karaktärer. Som samtidigt visar hur kärlek och ekonomi påverkar varandra och förändrar människan. Filmen har för många i sig spännande och intressant­a förbiiland­e vändningar. Och passionen är som sagt bortglömd över allt, inga gnistor någonstans, på höjd ett (symboliskt men verkligt) åskväder. CHRISTOPH WALTZ skall spela en tråkig och innerst inne snäll farbror. Waltz kan inte vara tråkig. Däremot nog Dane DeHaan, som är som konstnären en mes. Äkta mannen, pigan och hennes älskare, alla är intressant­are och har karisma. Rollbesätt­ningen haltar. Vikander kan uttrycka sig minimalist­iskt, men att gestalta en äktenskaps­bryterska och fejka en graviditet från början till slut kräver mera. FILMEN ÄR inspirerad av brittiska författare­n Deborah Moggachs roman ”Tulpanfebe­r”, om kraschen 1637. Boken har stegrande spänning, en intressant dramaturgi och engagerand­e karaktärer. Varför är det så tråkigt och intetsägan­de i bild, i fantastisk­t vackra bilder som är som tidens oljemålnin­gar, 1600-talets nederländs­ka (av Vermeer och andra förevigade) ljus och färger i palats, i gränd, på torg och gata, över kanaler är återskapat i filmen. Med atmosfär. Alicia Vikander, skådespela­ren, och filmfotot gör den stela filmen sevärd. EN IDÉ försvann. Vi har inte lyckats lista ut vilken idé, men något mellan planering och redigering gick snett, känslan av att det här kunde ha varit riktigt bra är påtaglig filmen ige- nom. Att något tappades bort antyder filminspel­ningsstart redan 2014. DE KAN BÄTTRE! Av regissören Justin Chadwick kommer vi med värme ihåg ”Mandela – Vägen till frihet” 2013, och ”Den andra systern Boleyn” 2008, och även manusförfa­ttaren, veteranen Tom Stoppards ”Shakespear­e in love” 1998 och ”Anna Karenina” från 2012 är förträffli­ga berättelse­r. Någonting i kemin gick alltså aningen fel den här gången.

 ??  ?? TULPANER I AMSTERDAM. Alicia Vikander är vacker som en blomma i ”Tulpanfebe­r”. Och lika sval som kruset.
TULPANER I AMSTERDAM. Alicia Vikander är vacker som en blomma i ”Tulpanfebe­r”. Och lika sval som kruset.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland