Ele­gant dröm­hus

Gam­malt mö­ter nytt är en klas­si­ker som alltid fun­kar. Det är Per­nil­las och Unos 20-tals­vil­la ett strå­lan­de ex­em­pel på. In­nan­för de gam­la väg­gar­na är näm­li­gen allt toppre­no­ve­rat, men med hjälp av Per­nil­las kre­a­ti­va åd­ra känns hu­set allt an­nat än själ­löst.

Älskade Hem - - Innehåll - AV LIN­DA TENG­VALL TEXT­BE­AR­BET­NING SARAH NORÉN

PER­NIL­LA HA­DE LÄNGE ve­tat att den där gam­la och grov­put­sa­de vil­lan, som hon cyk­la­de för­bi var­je mor­gon på väg till job­bet, en vac­ker dag skul­le bli hen­nes. Hon och sam­bon Uno bod­de näm­li­gen re­dan i en lä­gen­het i sam­ma om­rå­de, men ha­de sto­ra dröm­mar om att flyt­ta till hus, och för Per­nil­las del var det ing­et an­nat än kär­lek vid förs­ta ögon­kas­tet när hon fick syn på det som i dag är de­ras dröm­vil­la.

– Var­je gång jag cyk­la­de för­bi hu­set tänk­te jag alltid på att det var så fint och att jag så gär­na skul­le vil­ja bo där, sä­ger Per­nil­la.

Och till slut blev det ef­ter­läng­ta­de hu­set till sa­lu och fa­mil­jen – Per­nil­la, Uno och de två bar­nen Si­mon och Adam – kun­de flyt­ta in. Men trots den vac­kert put­sa­de ut­si­dan var hu­sets in­si­da i stort be­hov av re­no­ve­ring, och Per­nil­la och Uno var tvung­na att bör­ja med att ri­va ut allt för att se­dan sät­ta i gång pro­ces­sen med att byg­ga upp allt på nytt. Tak skul­le må­las, golv sli­pas, väg­gar sät­tas upp och badrum byg­gas. Men det var inga pro­blem för Per­nil­la och Uno, som i stäl­let för att se al­la bris­ter och pro­blem såg möj­lig­he­ter­na.

– Det mesta har vi gjort själ­va, för­u­tom att dra in el och vat­ten. Vi tyc­ker att det är kul att re­no­ve­ra, och även om myc­ket be­höv­de gö­ras om så kun­de många av hu­sets gam­la drag fin­nas kvar. Till ex­em­pel var det re­dan från bör­jan de sto­ra fönst­ren och det här­li­ga ljusin­släp­pet som var nå­got av det bäs­ta med hu­set, sä­ger Per­nil­la.

ÄN­DA SE­DAN DEN där da­gen för sju år se­dan när Per­nil­las dröm­hus la­des ut till sa­lu, och fa­mil­jen till slut flyt­ta­de in, har re­no­ve­ring­en sak­ta men sä­kert

tuf­fat på. Ef­ter un­ge­fär ett år i hu­set re­no­ve­ra­des kö­ket, och se­dan dess har fa­mil­jen bland an­nat bru­tit fram den vack­ra skor­stens­mu­ren in­vän­digt. Den är nu en ro­lig de­talj som åter­kom­mer i fle­ra av rum­men.

PER­NIL­LA är MINST sagt este­tiskt lagd och har ett öga för de­tal­jer, och tur är väl det. För just den kre­a­ti­va ådran fick hon verk­li­gen stor an­vänd­ning av i sam­band med hus­kö­pet då hon, i jakt på att den rät­ta käns­lan skul­le in­fin­na sig i det ny­re­no­ve­ra­de hem­met, bå­de snyg­ga­de upp och må­la­de om många möb­ler. Men även när Per­nil­las och Unos hus var fyllt av gam­la om­gjor­da möb­ler, fort­sat­te hon med si­na re­no­ve­rings­pro­jekt, fast nu i stäl­let med syf­tet att gläd­ja and­ras hem.

– Nu säl­jer jag mö­b­ler­na via min blogg, fast jag mås­te er­kän­na att jag ibland har svårt att skil­jas från dem, sä­ger hon.

Det märks att Per­nil­la verk­li­gen har ett ge­nu­int och brin­nan­de in­tres­se för bå­de in­red­ning och för att ge nytt liv till gam­la möb­ler, och in­spi­ra­tio­nen till al­la pro­jekt fin­ner hon på många plat­ser, bland an­nat i in­red­nings­tid­ning­ar, blog­gar och på lop­pi­sar och auk­tio­ner.

PER­NIL­LAS OCH UNOS hus har se­dan det bygg­des i mit­ten av 1920-ta­let ba­ra haft tre äga­re för­u­tom Per­nil­la och Uno själ­va, och har i dag en väl­digt na­tur­lig och lant­lig charm bå­de in­ne och ute. In­om­hus har Per­nil­la in­rett med in­slag av romantik, och här sam­sas ar­ve­gods och lop­pis­fynd med pres­sat glas och spets­du­kar på hen­nes många an­ti­ka skän­kar och gam­la lå­dor.

”Hu­set ha­de så många fi­na de­tal­jer så vi tve­ka­de in­te en se­kund.”

– Många av vå­ra möb­ler är köp­ta på auk­tion el­ler lop­pis. Att blan­da gam­malt och nytt ger ju en väl­digt hem­trev­lig käns­la, sä­ger Per­nil­la.

Och visst har hon rätt. Vil­lan har ka­rak­tär på det där sät­tet som ba­ra gam­la hus kan ha, och när man tit­tar på de gam­la svart­vi­ta släkt­fo­ton som Per­nil­la har satt upp, och sam­ti­digt tän­ker på al­la dis­kus­sio­ner och sce­na­ri­on som ut­spe­lats här un­der hu­sets näs­tan 100-åri­ga histo­ria, in­fin­ner sig en häf­tig käns­la.

I träd­går­den har pa­ret ock­så re­no­ve­rat. De har bland an­nat ta­git bort al­la ra­bat­ter och så­gat ner mäng­der med träd som ti­di­ga­re bå­de skym­de ut­sik­ten och på­ver­ka­de ljusin­släp­pet. I dag är träd­går­den, till skill­nad från hem­mets in­si­da, mi­ni­ma­lis­tisk och be­står mest av gräs, grus­gång­ar och någ­ra frukt­träd. Men så små­ning­om ska fa­mil­jen an­läg­ga en sy­ren­ber­så och plan­te­ra bå­de ro­sor och la­ven­del.

Även in­om­hus är tan­ken att Per­nil­la och Uno ska fort­sät­ta med re­no­ve­ring­en, och det som lig­ger högst i kurs är att för­bätt­ra trapp­hu­set där bå­de trap­pan och gol­ven ska sli­pas, vit­lu­tas och så­pas. Än­nu läng­re fram vill fa­mil­jen byg­ga en ny al­tan och ett nytt ga­rage. Tan­ken med det nu­va­ran­de ga­ra­get är näm­li­gen att Per­nil­la ska för­vand­la det till ett vis­nings­rum för si­na om­gjor­da och äls­ka­de möb­ler.

Pa­rets arkitektritade och k-märk­ta hus är verk­li­gen vac­kert där det lig­ger ba­ra någ­ra mi­nu­ter från Fal­ken­berg, men trots när­he­ten till stads­kär­nan ut­strå­lar hu­set minst sagt den där frid­ful­la och har­mo­nis­ka at­mo­sfär som pa­ret alltid drömt om.

Un­der re­no­ve­ring­en öpp­na­de Per­nil­la och Uno upp kö­ket för att få en mer ljus och be­hag­lig plats. Re­sul­ta­tet är slå­en­de vac­kert. Per­nil­la har själv må­lat al­la möb­ler vi­ta, och de pas­sar per­fekt in i den lant­li­ga sti­len som rå­der i he­la hu­set.

Var­dags­rum­met är helt klätt i vitt, bort­sett från någ­ra få ut­val­da de­tal­jer i trä, glas och pors­lin. Ro­fyllt och vac­kert.

Glas, sött pors­lin och be­tong blir fi­na kon­tras­ter till den vi­ta stom­men. Per­nil­la är en fe­na på att ska­pa vack­ra stilleben, och vart man än vän­der sig finns det nå­got ele­gant att vi­la blic­ken på.

Per­nil­la äls­kar gam­la sa­ker och sam­lar på sig så myc­ket hon kan. På säng­en vi­lar ett över­kast vir­kat av hen­nes mor­mor, och på natt­duks­bor­det står vack­ra ting som hon hit­tat på lop­pi­sar. Dess­utom blir gam­la fo­ton i svar­ta ra­mar en fin kon­trast till den vi­ta väg­gen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.