HOS AN­NE & JENS:

Som­mar­hus med öpp­na dör­rar

Älskade Hem - - Innehåll - AV MET­TE KRISTI­NE BRINCH STY­LING MET­TE HE­LE­NA RASMUS­SEN FOTO TIA BORGSMIDT ÖVER­SÄTT­NING JIN LA­VESSON

ATT HA EN plats dit man kan fly från var­dags­li­vets stän­di­ga stress, glöm­ma al­la måsten och gläd­jas av att ba­ra va­ra i nu­et, är för många en dröm. Fram­för allt så här i som­mar­tid när se­mestern äntligen tillå­ter la­ta da­gar i so­len och en till­va­ro som helt styrs av lust och im­puls. Någ­ra som har den yn­nes­ten är An­ne och Jens som till­sam­mans med si­na barn kan nju­ta av le­dig­he­ten i ett fan­tas­tisk li­tet som­mar­hus i den mest pit­to­res­ka mil­jö man kan tän­ka sig. Här är det lugn och ro som står i cent­rum, och att blom­mor och välan­sa­de ra­bat­ter pri­o­ri­te­rats bort till för­mån för en lum­mig och vild­vux­en gröns­ka är ett helt med­ve­tet val, då syf­tet med att va­ra här helt en­kelt är att gö­ra så li­te som möj­ligt.

Sö­kan­det ef­ter den per­fek­ta plat­sen för re­kre­a­tion och vi­la bör­ja­de för drygt åt­ta år se­dan när An­ne och hen­nes sys­ter Met­te fick idén att de skul­le kö­pa ett ge­men­samt som­mar­hus som de­ras re­spek­ti­ve fa­mil­jer skul­le kun­na tu­ras om att vis­tas i. Till­sam­mans ha­de de sam­man­ställt en lis­ta med kri­te­ri­er som de vil­le att hu­set skul­le upp­fyl­la, bland an­nat att det skul­le lig­ga på en av­läg­sen plats en bra bit från an­nan be­byg­gel­se, och att det skul­le va­ra re­la­tivt lätt­skött. Systrarna kol­la­de runt li­te på var sitt håll, och plöts­ligt hit­ta­de An­ne det per­fek­ta ob­jek­tet. Pre­cis sam­ti­digt som Met­te ock­så gjor­de det.

– Jag ring­de Met­te och be­rät­ta­de att jag ha­de hit­tat

ett per­fekt hus, och då sa hon att hon ock­så ha­de hit­tat ett. Lyck­ligt­vis ha­de vi, helt obe­ro­en­de av varand­ra, fal­lit för sam­ma, så det var in­te så myc­ket att dis­ku­te­ra, sä­ger An­ne och be­rät­tar vi­da­re att det var hu­sets uni­ka charm som fick dem att bli för­äls­ka­de.

– Vi ha­de sett mas­sor av klas­sis­ka svart­vi­ta som­mar­stu­gor som vi in­te ha­de fast­nat för, men så sprang vi på det här fi­na rö­da sten­hu­set, som häm­tat di­rekt från Toscana, och det stack verk­li­gen ut. Det kän­des spe­ci­ellt vid förs­ta an­blic­ken.

OCH SPE­CI­ELLT HAR det verk­li­gen bli­vit för de bå­da fa­mil­jer­na. Det här är verk­li­gen släk­tens till­flyktsort, och här finns det plats för så­väl mor­mor som vill so­va över när hon kom­mer på be­sök, som för Met­tes ton­årspoj­kar som vill bju­da in si­na kom­pi­sar för över­natt­ning­ar. Det all­ra ro­li­gas­te är dock när al­la sam­las i hu­set sam­ti­digt.

– Påsken är ett så­dant till­fäl­le när vi ses här al­le­sam­mans och ba­ra um­gås. Stu­gan är verk­li­gen al­las, ing­en är värd här ut­an den till­hör he­la fa­mil­jen. Det ska va­ra en plats där al­la, sto­ra som små, kan slapp­na av, sä­ger An­ne.

Det fak­tum att hu­set of­ta är en plats som ska rym­ma många per­so­ner på sam­ma gång har gjort att man va­rit tvung­en att gö­ra om plan­lös­ning­en nå­got, och kom­ma på smar­ta lös­ning­ar. Bland an­nat har kö­ket gjorts stör­re ge­nom att man sla­git ut en av väg­gar­na, och i var­dags­rum­met kan den sto­ra sof­fan lätt gö­ras om till sov­plat­ser.

Vad gäl­ler in­red­ning­en har fa­mil­jen sat­sat på idel bil­li­ga lop­pis­fynd. Dels för att de till­för en per­son­lig och my­sig at­mo­sfär, dels för att ing­en ska be­hö­va va­ra rädd för att ha sön­der nå­got dyrt. Mot­tot har he­la

ti­den va­rit att det in­te ska be­hö­va kos­ta mul­tum att ha en som­mar­stu­ga. Med li­te färg, pens­lar, sand­pap­per och fan­ta­si har An­ne och Met­te gett gam­la, slit­na sa­ker helt nytt liv och lå­tit dem fin­na si­na plat­ser runt om i den här­li­ga stu­gan. Ett ex­em­pel är köks­sto­lar­na som pif­fats upp med en krä­mig tur­kos ny­ans som pas­sar at­mo­sfä­ren per­fekt.

– En stol val­de vi dock att må­la röd. Den ska den som even­tu­ellt fi­rar sin fö­del­se­dag här sit­ta på, sä­ger An­ne och ler.

MED MAS­SOR AV barn i släk­ten och stund­tals många per­so­ner på li­ten yta har fa­mil­jer­na tänkt till en ex­tra gång för att ska­pa en tillå­tan­de plats som kla­rar av hår­da tag, bus och vil­da le­kar.

– När det stod klart att vi skul­le bli tvung­na att läg­ga nytt golv i ett av sov­rum­men och i hal­len tänk­te vi prak­tiskt och in­såg att med al­la barn som stän­digt spring­er in och ut och drar med sig sand och grus så skul­le vi be­hö­va ett slit­starkt golv. Där­för val­de vi ett ma­roc­kanskt ka­kel som in­te ba­ra ka­mou­fle­rar smuts rik­tigt bra, ut­an även tål myc­ket stryk, sä­ger An­ne.

Det är onek­li­gen un­der som­mar­må­na­der­na som det här­li­ga som­mar­hu­set an­vänds som all­ra mest, men An­ne tyc­ker att det kan va­ra li­ka my­sigt att åka hit en rug­gig höst­dag.

– Ha­vet som lig­ger pre­cis i när­he­ten är en fan­tas­tisk syn när det blå­ser och reg­nar. Och när man kom­mit hem ef­ter en lång pro­me­nad finns det ing­et bätt­re än att gö­ra upp eld i den öpp­na spi­sen, sät­ta sig fram­för de sto­ra var­dags­rums­fönst­ren och ba­ra nju­ta av att ha na­tu­ren så tätt in­på.

När fa­mil­jen sprang på det rö­da sten­hu­set, som häm­tat från Toscana, blev de ge­nast för­tjus­ta! Systrarna såg ut det till­sam­mans, och i dag bor här bå­das fa­mil­jer och mor­mor som ock­så kom­mer på be­sök. Vid in­gång­en till stu­gan står det skri­vet i...

Mitt i sko­gen fann systrarna Met­te och An­ne sitt som­mar­pa­ra­dis, som de de­lar med si­na re­spek­ti­ve fa­mil­jer. Här kan stres­sa­de hjär­tan var­va ner och barn med spring i be­nen få le­ka fritt.

Fri­da och Nan­na i kö­ket där en hyl­la an­vänds till bå­de förvaring och rums­av­de­la­re. Att gril­la marsh­mal­lows över elden – det per­fek­ta som­mar­nö­jet för var­ma kväl­lar.

HÄR BOR An­ne Nor­ling Dahl, Jens Dahl Sø­ren­sen och bar­nen Ash, 12, Nan­na, 9, och Fri­da, 6. Lä­ge: As­ser­bo i Dan­mark. Hus­fak­ta: Char­migt in­rett fri­tids­hus på 60 kvm från 1954 med till­hö­ran­de tomt på 2 000 kvm.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.