Det dags att flyt­ta, star­ta om på nytt och ta far­väl av min pär­la. Käns­lan av bå­de sorg och för­vän­tan cir­ku­le­rar in­om mig. Vad kom­mer hän­da här­näst?

Älskade Hem - - Krö­ni­ka -

DET är MED BLAN­DA­DE käns­lor som jag pac­kar ihop de sista sa­ker­na i lä­gen­he­ten i Sund­by­berg. Jag har trots allt bott här i fem år och storm­trivts. Jag sät­ter mig ned i sof­fan och tit­tar på den sorgs­na pryd­nads­nal­len. Han sit­ter med sin rö­da trö­ja och stir­rar på mig i var­dags­rums­fönst­ret. Det står “Pa­ris” med silv­ri­ga bok­stä­ver över hans bröst, och de lur­vi­ga öro­nen stic­ker fram un­der lu­van. Jag hit­ta­de ho­nom i en bu­tik in­ne i Eif­fel­tor­net och kun­de in­te sli­ta mig, han var så söt. Jag re­ser mig upp och stop­par ned ho­nom i hand­väs­kan, han får lig­ga där så länge. Med fast blick vän­der jag mig om och bör­jar att pac­ka ned Iit­ta­la­gla­sen från skå­pet. Pla­ner­na in­för min nya lä­gen­het är många. Den är stör­re och har bal­kong, jag får ett lyc­ko­rus när jag tän­ker på det. Plöts­ligt känns det in­te alls spe­ci­ellt sorg­ligt, ut­an jag är för­vän­tans­full in­för fram­ti­den. Jag stäl­ler fram det lil­la trä­bor­det som jag hit­ta­de på auk­tio­nen i Mor­gon­gå­va så att mor­far lätt ska kun­na lyf­ta ned det. Mor­far var den som hjälp­te mig att flyt­ta in i den här lä­gen­he­ten, och nu är han den som hjäl­per mig att flyt­ta ut. Han vill ald­rig ha nå­got som tack för hjäl­pen, ut­an nö­jer sig med en kopp kaf­fe och en ost­mac­ka. Så­dan har han all­tid va­rit. Hjäl­per till ut­an att vil­ja ha till­ba­ka nå­got i gen­gäld. Jag ler stort för mig själv me­dan jag för­sik­tigt lyf­ter ned gla­sen för att se­dan rul­la in dem i tid­nings­pap­per. Visst är det ve­mo­digt att pac­ka ihop och ta far­väl av det gam­la, men runt hör­net vän­tar det nya, spän­nan­de upp­le­vel­ser.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.