EN BAKSMÄLLA, JAG VAR SÅ TRÖTT”

94-bibeln - - Sidan 1 -

och åker ge­nom Stock­holm, med al­la män­ni­skor­na över­allt, då var jag ju i gång igen. Och sen var det Rå­lamb­s­hov, och jag var glad. Och sen skul­le vi gö­te­bor­ga­re ner till Göteborg för nytt fi­ran­de sam­ma kväll. Jag sat­te mig på pla­net och jag vet att jag vän­de mig till de and­ra och sa till dem att in­te som­na, för då skul­le vi ald­rig vak­na igen. Sen blädd­ra­de jag i nå­gon tid­ning och när jag vän­de mig om igen så ha­de al­la som­nat. Och då ha­de vi in­te ens lyft. Det var ock­så det sista jag kom­mer ihåg. Jag vak­nar när vi lan­dar och kän­ner ba­ra: ”Nej, jag or­kar in­te, låt mig so­va.” Men sen var det så myc­ket folk igen, vi var in­ne på Ul­le­vi un­der Got­hia Cup-in­vig­ning­en, och sen åk­te vi spår­vagn längs he­la Ave­nyn, och så in på Li­se­berg. Fy fan vad här­ligt det var. Men sen… det var en baksmälla, jag var så trött. Det var nå­gon som ba­ra tog min ener­gi.

Hur lång tid tog det in­nan du var okej igen?

– He­la jäv­la året tror jag. Jag gjor­de ing­et bra år i Caen, jag lyc­ka­des in­te lad­da om. Det var först när jag kom till Ba­ri året där­på som jag kän­de: ”Yes, här­ligt, en rik tig för­sä­song och nystart.”

Det var en baksmälla som drab­ba­de he­la lands­la­get?

– Kanske. Folk frå­gar ju, var­för gick ni in­te till EM 1996? Och vi skul­le ju va­rit bätt­re där än i VM. Vi var i en bätt­re ål­der och bätt­re i all­ting. Men det fanns li­te ut­av det där ”Nu är vi så här bra”. Jag sä­ger in­te att vi un­derskat­ta­de någ­ra mot­stån­da­re, men om man glöm­mer bort en li­ten pro­cent av hur man blivit så bra så räc­ker det. Vi gör fi­na mål och spe­lar bra i det kva­let, men det där lil­la räc­ker för att släp­pa in otu­ren i al­la fall.

Året i Caen ef­ter VM blev tufft: ”Jag lyc­ka­des in­te lad­da om.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.