”VAD FAN ÄR DET HÄR? NU TYCKER JAG INTE OM ER LÄNGRE... ”
JESPER KARLSSON OM FÖRSTA MOTGÅNGEN I KARRIÄREN: ”FÅTT JOBBA OTROLIGT HÅRT”
Elfsborg har redan tränat en gång på förmiddagen, men när Jesper Karlsson får syn på bollen i solgasset så spritter benen ändå. Han springer in på planen och börjar lattja med den, så som alla personer som älskar fotboll gör.
Det är fiendeland han är inne på. Ramnavallen är lokalrivalen Norrbys område, klubbhuset ligger bakom ena kortsidan och klubbens juniorlag spelar sina matcher på arenan, som måste vara en av Västsveriges mysigaste. När det råder drönareförbud över Borås arena-området har Norrby varit hyggliga nog att låna ut sin plan för Sportbladets fotografering.
Fast faktum är, och det här kan möjligen sticka i ögonen på en del Norrbymänniskor, att Ramnavallen är klassisk Elfsborgsmark. Det var här Elfsborg vann sina tre första SMguld, 1936, 1939 och 1940.
Om det vet Jesper Karlsson, 21, inget, men han njuter av solskenet. Och av livet. Och av fotbollen, även om nye målvakten Mathias Dyngeland lyckas rädda en drös av hans straffar under tiden som drönaren flyger över dem.
I bilen på väg tillbaka till Borås arena är Karlsson dock plötsligt inte på lika gott humör. Han har fått tag i Sportbladets allsvenska bibel från 2019 och har hittat betygsättningen på sig själv.
– Vad fan är det här? Nu tycker jag inte om er längre… gastar han från baksätet.
Han är en av allsvenskans hetaste spelare nu och gjorde assist och succé under landslagets januariturné i vintras. Att han för ett år sedan inte rankades högre än känns osannolikt. Men fullt korrekt. 2017 och 2018 var inte lika bra som 2019.
– Nej, verkligen inte, medger han själv när vi en stund senare satt oss i Borås arenas innandömen.
Spelaren som 2016 slog igenom för den stora fotbollspubliken när han gjorde sju mål för Falkenberg lyckades inte alls i Elfsborg. Två år av mer eller mindre konstant bänknötande, i alla fall under de perioder han inte var skadad, gjorde att både han själv och omgivningen undrade vad fanken som hade hänt.
2019 var han tillbaka. 2020 är det han som ska leda Elfsborg tillbaka bland toppklubbarna. Men hur har det gått till?
– Jag visste inte riktigt hur jag skulle lösa det först. Jag hade haft en fantastisk säsong i Falkenberg 2016, och även innan dess alltid fått spela och gjort massa mål och assist. Det här var min första motgång under hela karriären, säger han.
Fick hjälp från oväntat håll
Det började bra 2017, men en skada stoppade honom från spel i början av säsongen, och sedan blev det bara stress och press resten av året.
– Jag kunde inte hantera det riktigt. Jag tränade, men det var mycket som inte stämde. 2018 lyckades jag hålla mig skadefri, men fick ingen riktig chans, det var många bra spelare framför mig. Det har varit frustrerande som fan.
Alla fotbollsspelare världen över har stått över en match eller två, några har petats i en månad, kanske en halv säsong. Men hur reagerar man när man går från att vara stjärna i Falkenberg till att spela sex matcher från start på två år?
–När jag mådde som sämst var det mörkt, riktigt mörkt. Det var sex matcher från start totalt, och då var det typ en match från start, sedan 15 matcher på bänken, sedan en match till från start, sedan resten av säsongen på bänken. Jag sa det redan från början, ge mig tre, fyra matcher där jag får starta så ska jag bevisa varför jag ska spela.
Men chansen kom aldrig. Det fanns klubbar som ville låna honom, det fanns klubbar som ville köpa honom. Men Elfsborg sa nej. Och själv hade han hela tiden känslan av att det fanns där.
– Jag kände hela tiden att nu när jag kommit hit, ska jag lyckas här. Jag åker inte från Borås utan att ha visat vad jag kan. Så det var en lättnad förra året, det var mycket som släppte från mina axlar.
Lösningen blev udda, men lyckosam. Sensommaren 2018 anlände AIK-profilen Chinedu Obasi, 32, till Borås och Elfsborg, och han och Karlsson fann varandra direkt. – Det sa bara klick. Han var här i ett halvår och spelade och jag hängde med honom varje dag. Han tog hand om mig som sin son. Han har varit med länge, är rutinerad, det kändes nästan som att han var här av en anledning.
Duon pratade hela tiden, Obasi stöttade Karlsson, gav honom ett vidare perspektiv och mängder av råd.
– Han gav mig mycket, mer än bara vad jag kan göra med mitt eget spel. När man är frustrerad blir det ibland väldigt mycket ”jag, jag, jag”. I stället för att ta hjälp av medspelare och bli ännu bättre, både för en själv och för laget. Jag hamnade i spärrar som jag själv inte märkte, men som han såg.
Mer hjälp kom också från oväntat håll, förre Hammarbyspelaren Petter Andersson har också kommit med många goda råd och stöttning.
– Han har varit ett väldigt skönt stöd, och
Från hypad supertalang till bänknötande föredetting.
Vad gör man som ung spelare när karriären går i stå och inget längre fungerar?
– Det är viktigt att våga öppna sig och prata med folk, gärna före detta spelare som själva varit där, säger Jesper Karlsson, 21.
Hans stöd – förre lagkamraten Chinedu Obasi, 33.
honom kan jag prata med på svenska också. De båda har hjälpt mig enormt mycket, det är lite krångligare med engelska när jag pratar med Obasi.
Det är ju väldigt fint att fotbollsspelare hjälper varandra över laggränserna.
– Jag tror inte att det är så vanligt, men jag tror också att det inom fotbollen börjar bli mer och mer accepterat med psykisk ohälsa. Det är en sån kultur inom fotbollen att du inte ska vara svag, men många spelare har nu gått ut och pratat om hur de mår. Om du älskar fotboll och inte får spela, då är det lätt att de här tankarna kommer, det påverkar livet i stort.
”Stolt över mig själv”
Karlsson flyttade inte bara från Falkenberg 2017, utan också hemifrån sin familj.
– Det var otroligt tufft. Men jag har min mamma och min bror som hela tiden varit ett stort stöd för mig även fast de bott i Falkenberg. Och mormor och morfar.
I början av 2019 valde han att flytta från Borås och i stället bosätta sig i Göteborg. De 45 minuternas pendling hem efter träningen har blivit som en oas för honom, en tid då han kan släppa fotbollen.
–Sedan tränar jag ändå extra när jag kommer hem till Göteborg, men just de här 45 minuterna är sköna. Bara kunna släppa allt, prata i telefon med någon kompis eller bara lyssna på musik. Det är skitskönt.
Stödet från Obasi, Andersson och familjen, plus tydliga samtal med tränaren Jimmy Thelin, gjorde att 2019 blev något helt annat. Förvisso började säsongen i samma stil med bänknötande och inhopp, men under sommaren hände något. Han fick spela från start mot Hammarby, och gjorde mål. Från start igen mot Norrköping och Östersund. Och efter att han gjort två mål i den matchen var det ingen som ens knystade om att han borde sitta på bänken. Han var given i startelvan hela hösten och till slut blev det åtta mål. Och inga ”skjuta in bollen i öppet mål från två meter”, utan det ena drömmålet efter det andra.
– Mest tror jag att det handlade om att jag fick spela kontinuerligt. Att bara få spela och känna glädjen och kärleken till fotbollen igen. Jag kan tänka nu när jag går och tränar att ”fan, vad roligt det här är”. Den känslan saknade jag, det fanns inte mycket av den under 2017 och 2018.
Vad säger Chinedu Obasi till dig nu?
–Haha, han är en skön gubbe. Så kylig. Han säger bara att han vetat det här hela tiden, att jag bara behövde få kontroll på mina tankar. Och jag är inte klar ännu, jag måste jobba vidare hela tiden med det mentala.
Han har alltid vetat vad han kan, aldrig tvivlat på sina styrkor. Däremot har det varit svårt att få ut det på planen. Jimmy Thelin och Karlsson har haft långa samtal om vad som krävs av honom för att han ska få spela.
– Vi har haft en bra dialog hela tiden om vad jag saknat. Nu är jag medveten om det också, vilket jag inte var innan. Jag har alltid vetat vad jag kan offensivt och vad jag kan göra med bollen. Men det defensiva, att ta jobbet, det har saknats.
Men det har varit en tuff resa?
–Ja, väldigt. Jag har fått jobba otroligt mycket med mig själv. När jag tittar tillbaka så är jag stolt över mig själv.