Var in­te en idi­ot på bibb­lan

Aftonbladet - - Kultur - Magnus Ed­lund

Ska det va­ra tyst på ett bib­li­o­tek? Un­der för­som­ma­ren dis­ku­te­ra­des frå­gan liv­ligt, och vagt de­fi­ni­e­ra­de be­grepp som ”tyst­hetsnorm” släng­des om­kring.

Se­nas­te vän­dan i de­bat­ten dök ny­li­gen upp i form av en ny­hets­ar­ti­kel i lo­kal­tid­ning­en Vi i Va­sas­tan, där två för­äld­rar väd­ra­de sin ils­ka över att de­ras barn bli­vit hys­sja­de vid ett be­sök på Rum för barn på Kul­tur­hu­set i Stock­holm. Till­säg­ning­en upp­lev­des som krän­kan­de. ”Det kän­des som att vå­ra barn skul­le slu­ta va­ra barn”, sä­ger en av för­äld­rar­na i ar­ti­keln.

Kanske ha­de för­äld­rar­na för- väx­lat ett barn­bib­li­o­tek med en lek­plats? Det är det många som gör.

Någ­ra år i bör­jan av 2000-ta­let ar­be­ta­de jag som bib­li­o­teks­as­si­stent i Stock­holms­för­or­ten Ja­kobs­berg. Det var ut­an tve­kan det mest frik­tions­fyll­da jobb jag haft. Ti­den och ener­gin män­ni- skor kun­de läg­ga på att slip­pa be­ta­la tio kro­nor i för­se­nings­av­gift upp­hör­de ald­rig att för­bluf­fa, och pas­sen ute på gol­vet var en stän­dig öv­ning kon­flikt­han­te­ring: af­färs­kvin­nan som för­sök­te stjä­la med sig si­na fa­vo­rit­ma­ga­sin; grabbgäng­et som sköt slang­bel­la på sprink­lar­na och vat­ten­ska­da­de hal­va bib­li­o­te­ket; den 30-åri­ga man­nen som gär­na satt och ona­ne­ra­de i tid­skrifts­rum­met; de lo­ka­la a-la­gar­na som höll gravöl för Ken­ta Gustafs­son in­ne på han­di­kapp­to­a­let­ten; tje­jen som för­sök­te lad­da ner porr på en lå­ne­da­tor.

Män­ni­skor be­hand­la­de helt en­kelt bib­li­o­te­ket som sitt eget var­dags­rum och lekland.

”Kanske ha­de för­äld­rar­na för­väx­lat ett barn­bib­li­o­tek med en lek­plats?”

Som bib­li­o­tek­san­ställd har man inga makt­me­del, inga va­pen el­ler skydd, an­nat än sin egen so­ci­a­la för­må­ga och möj­lig­he­ten att sä­ga ”sh­hh”.

Ibland lyss­na­de folk när de blev hys­sja­de, ibland in­te, men al­la för­stod spel­reg­ler­na. De stö­ki­ga kil­lar­na var fullt med­vet­na att de gjor­de fel, och när ona­nis­ten blev ut­körd sa han bed­jan­de ”Men jag väs­na­des ju in­te!”.

Reg­ler kom­mer all­tid att bry­tas ibland ba­ra för att man just bli­vit ton­å­ring och det känns spän­nan­de att gö­ra nå­got man in­te får, ibland för att man är 4 år och in­te vet bätt­re men att an­pas­sa dem ef­ter de som stö­kar mest är att gö­ra sig själv en björn­tjänst.

Den så kal­la­de ”tyst­hetsnor­men” hand­lar näm­li­gen in­te om tyst­het, den hand­lar om hän­syn. ”Var in­te en idi­ot”-nor­men. ”Låt in­te di­na barn för­stö­ra för and­ra”-nor­men.

Att sä­ga ”Kan du va­ra li­te tyst, är du snäll” till en be­sö­ka­re är in­te en kränk­ning av nå­gon form av rät­tig­het över hu­vud ta­get, ut­an en på­min­nel­se om att hen är en del av ett sam­häl­le, en so­ci­al ge­men­skap med skyl­dig­he­ter som sträc­ker sig ut­an­för den eg­na per­so­nen. Ja till och med ut­an­för den eg­na fa­mil­jen.

Säl­lan har be­ho­vet av så­da­na på­min­nel­ser va­rit stör­re än i dag. Oav­sett ål­der.

Tyst­hetsnor­men hand­lar in­te om nå­got an­nat än att vi­sa hän­syn, en­ligt Magnus Ed­lund.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.