Ni­va: Så fruk­tans­värt onö­digt – en blek ko­pia

Aftonbladet - - Sport -

TTi­sid­s­daagg 2200ju­j­nu­ni2i 0210717 Om do­ma­rens pre­sta­tion var ojämn? Det är klart att den var. Men det finns an­nat som gör mig än­nu mer fru­stre­rad – och det är att det­ta be­und­rans­värt be­gå­va­de lands­lag nu sko­nat två mot­stån­da­re som vi bor­de ha be­gravt.

Så rakt ige­nom ned­slå­en­de, så van­sin­nigt ir­ri­te­ran­de och så fruk­tans­värt onö­digt.

Jag syf­tar ba­ra del­vis på Filip Da­ger­ståls arm­lås i den 89:e mi­nu­ten. Mis­sta­get är grovt – och jag tyc­ker in­te att det fun­kar att häv­da att en så­dan si­tu­a­tion går att kvit­ta mot en kol­li­sion i mat­chens in­led­ning – men vi bor­de fak­tiskt ha dö­dat mat­chen långt ti­di­ga­re. Vi bor­de ald­rig ha ut­satt oss själ­va för den här ris­ken. Trots det ti­di­ga bak­läng­es­må­let hann jag in­te ens bli be­kym­rad un­der matchupp­tak­ten. Så fort vi fick ner bol­len på grä­set och började rul­la igång det eg­na pass­nings­spe­let blev det up­pen­bart att det fanns en ni­våskill­nad mel­lan la­gen, att vår fot­boll var mer slag­kraf­tig än de­ras. Ba­ra lugn. Gott om tid att vän­da. Må­len skul­le kom­ma. Mot jämn­å­ri­ga spe­la­re i ett sånt här sam­man­hang är Kristoffer Ols­son, Si­mon Tibb­ling och Alex­an­der Frans­son fruk­tans­värt skick­li­ga, boll­säk­ra mitt­fälts­spe­la­re.

Den här gången flyt­ta­de de fram si­na kom­bi­na­tio­ner fem­ton me­ter i pla­nen jäm­fört med pre­miä­ren mot Eng­land, och den här gången ha­de de ock­så fler al­ter­na­tiv att an­vän­da sig av.

Pawel Ci­bic­ki var så på­hit­tig och fö­re­tag­sam att läk­tar­na glöm­de bort att svek­bua åt ho­nom, och Car­los Strandberg sprang, slet och stång­a­des. 1-1. Bra det. 1-2. Nu snac­kar vi. Allt som kräv­des av Sve­ri­ge var att vi kla­ra­de av att hål­la fast vid det eg­na spe­let – i så fall ha­de vi vun­nit den här mat­chen med minst två mål – men grad­vis tillät vi po­lac­ker­na att krång­la sig ur grep­pet. I van­li­ga fall stäl­ler jag ald­rig upp på det här snac­ket om att ett lag ska kun­na gö­ra sig osår­bart för slump­si­tu­a­tio­ner i slu­tet el­ler en­sta­ka do­m­ar­be­döm­ning­ar åt ena el­ler and­ra hål­let.

För­vand­la­des till en blek ko­pia

På elit­ni­vå fun­kar det säl­lan så att det ena la­get är fle­ra bol­lar bätt­re än det and­ra, att de kan springa iväg med mat­chen ifall de ba­ra spe­lar fo­ku­se­rat och kon­cen­tre­rat. Den här kväl­len var ett un­dan­tag. För de som kla­ra­de av att ska­la bort allt ut­an­på­verk – den fre­ne­tis­ka läk­tar­kam­pen, det ut­sat­ta mäs­ter­skaps­lä­get – så fanns här ba­ra en match mel­lan ett väl­digt bra fot­bollslag och en up­pen­bart säm­re mot­stån­da­re.

Det ha­de kun­nat bli gans­ka rät­lin­jigt och odra­ma­tiskt, men vi gjor­de det svå­ra­re än det bor­de ha va­rit. När vi gjor­de av­kall på att själ­va fö­ra mat­chen gjor­de vi oss sår­ba­ra, för­vand­la­des till en blek ko­pia på det lag Hå­kan Eric­son tål­mo­digt byggt upp. Som kon­se­kvens fick vi äg­na oss åt att krång­la till vå­ra de­fen­si­va om­ställ­ning­ar (bå­de ving­li­ga och ihå­li­ga), och för­sö­ka re­da ut fas­ta si­tu­a­tio­ner mot eget mål (tilläts ska­pa ka­la­ba­lik mest var­je gång). I stäl­let för att vara över torr­skod­da på and­ra si­dan be­fann vi oss ett lä­ge där ett en­da in­lägg kun­de för­änd­ra allt, och så sing­la­de den där ly­ran ner bakom Filip Da­ger­stål i den all­ra sista or­di­na­rie spel­mi­nu­ten.

En sen straff hit i den förs­ta mat­chen. En sen straff dit i den and­ra.

Så nära ett helt an­nat slut­re­sul­tat. Så nära en helt an­nan si­tu­a­tion och en helt an­nan dis­kus­sion. Men det är vad det är, och det är en sport som he­ter fot­boll. Ibland fan­tas­tisk och him­las­vä­van­de, ibland mest ba­ra bit­ter och orätt­vis – och i de all­ra fles­ta fall en id­rott där ett en­da miss­tag kan väga minst li­ka tungt som tu­sen välut­för­da ak­tio­ner.

Tap­pat kom­man­dot

Siså­där 90 pro­cent av en fot­bolls­match spe­las ut­an­för de två straff­om­rå­de­na. Mer än 90 pro­cent av slut­re­sul­ta­ten av­görs än­då in­nan­för dem.

Jag hop­pas att den här tur­ne­ring­en hjäl­per de här spe­lar­na att lä­ra sig sa­ker som får dem att be­mäst­ra allt det här än­nu bätt­re in­för fram­ti­den. Spe­lar­grup­pen har gjort fan­tas­tiskt im­po­ne­ran­de be­drif­ter för att över­hu­vud­ta­get ta oss al­la hit till den här loc­kan­de, glitt­ran­de pols­ka som­ma­ren. Nu har de ty­värr tap­pat kom­man­dot över den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.