Macron är en ny slags ex­tre­mist

Aftonbladet - - Ledare - Af­ton­bla­det Jon­na Si­ma

Macrons pro­jekt är spän­nan­de, men i läng­den kom­mer ing­en un­dan hö­ger och väns­ter

20 JU­NI 2017 Det frans­ka va­let

Kans­ke vak­na­de 39-åri­ge Em­ma­nu­el Macron upp i går mor­se och und­ra­de vad sjut­ton han har ställt till med?

Det var många som ska­ka­de på hu­vu­det när han för ba­ra 16 må­na­der se­dan star­ta­de gräs­rots­rö­rel­sen En mar­che! (Fram­åt!).

I dag har hans löf­ten om att få ord­ning på lan­dets eko­no­mi, pres­sa till­ba­ka ar­bets­lös­he­ten och ska­pa ett star­ka­re EU­sam­ar­be­te lett fram till bå­de pre­si­dent­pos­ten och en stor ma­jo­ri­tet i det frans­ka par­la­men­tet.

Till på köpet har den fö­re det­ta S-mi­nistern med bud­ska­pet ”var­ken hö­ger el­ler väns­ter” näs­tan öde­lagt sitt gam­la so­ci­a­list­par­ti och gett hö­ger­par­ti­et Re­pu­bli­ka­ner­na en or­dent­lig törn.

En re­ak­tion på väst­värl­dens kris

Många häv­dar att Macrons ny­bil­da­de par­ti La ré­publi­que en mar­che (LREM) och de­ras mit­ten­o­ri­en­te­ra­de lin­je även har knäckt den hö­ger-väns­ter-dy­na­mik som har präg­lat fransk po­li­tik se­dan and­ra världs­kri­get. Det är in­te rik­tigt sant. Macrons fram­gång­ar bör i stäl­let ses som en re­ak­tion på den kris som den li­be­ra­la de­mo­kra­tin i he­la väst­värl­den be­fin­ner sig i.

Fi­nanskra­schen, åtstram­nings­po­li­ti­ken och flyk­ting­kri­sen är någ­ra viktiga or­sa­ker till var­för da­gens po­li­tis­ka land­skap är mer kom­pli­ce­rat än ti­di­ga­re. Till­sam­mans har de ska­pat öka­de klyf­tor, väx­an­de ar­bets­lös­het och om­fat­tan­de struk­turom­vand­ling­ar på de eu­ro­pe­is­ka ar­bets­mark­na­der­na. För­änd­ring­ar­na har lett till ett folk­ligt ra­se­ri och ska­pat miss­tro mot ett sy­stem som upp­levs vara rig­gat för de ri­kas­te.

Up­p­ro­ret mot ”sy­ste­met” har, be­ro­en­de på land, fång­ats upp av li­te oli­ka po­li­tis­ka kraf­ter.

Krän­ker mänsk­li­ga rät­tig­he­ter

I Spa­ni­en, Gre­kland och Storbritannien har nya star­ka väns­ter­rö­rel­ser vux­it fram som krä­ver mer jäm­lik­het och mer di­rekt­de­mo­kra­ti.

I Po­len och Ung­ern har en så kal­lad ”il­li­be­ral de­mo­kra­ti” växt fram som in­te drar sig för att in­skrän­ka de­mo­kra­tin och krän­ka mänsk­li­ga rät­tig­he­ter. Där har bud­skap om mer na­tio­na­lism, en stark le­da­re och stäng­da sam­häl­len vun­nit folk­ligt stöd.

Om Ung­erns Victor Or­bán finns i den ena än­den av ska­lan så står Em­ma­nu­el Macron i den and­ra. Det slut­na sam­häl­let mot det öpp­na.

Men i ett Eu­ro­pa där frå­gor som kul­tur, iden­ti­tet, islam och histo­ria po­la­ri­se­rar mer än på länge så finns även de gam­la kon­flik­ter­na kvar. Macrons dröm om en post-po­li­tisk po­li­tik är fak­tiskt gans­ka ex­trem.

Ing­en kom­mer un­dan

Hö­ger och väns­ter hand­lar om för­del­ning av re­sur­ser, om rät­tig­he­ter och yt­terst om van­li­ga män­ni­skors makt över si­na liv.

Macrons pro­jekt är spän­nan­de, men i läng­den kom­mer ing­en un­dan hö­ger och väns­ter.

Även de mest prag­ma­tis­ka väl­ja­re kom­mer förr el­ler se­na­re att ha syn­punk­ter på hur sjuk­vår­den och sko­lan fun­ge­rar.

El­ler ta sig en titt i den eg­na plån­bo­ken.

Fo­to: AFP

NYA TI­DER Frank­ri­kes pre­si­dent Em­ma­nu­el Macrons se­ger har ska­kat om lan­dets po­li­tis­ka eta­blis­se­mang, men är sam­ti­digt ett tec­ken på den kris som väst­värl­dens de­mo­kra­ti be­fin­ner sig i.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.