Di­rek­tör med egen par­lör

Jan Scher­man

Aftonbladet - - Ledare - Jan Scher­man

Det finns en ver­bal klass­klyf­ta. Den gör att vis­sa kan sä­ga vad som helst och den me­di­a­la om­giv­ning­en små­fnis­sar el­ler ler lätt be­und­ran­de. Allt­me­dan and­ra blir sön­dersmu­la­de av kniv­skarp kri­tik och får äta upp si­na ord res­ten av li­vet.

Låt mig bli kon­kret: Nor­de­a­af­fä­ren, ban­ken som stic­ker till Helsing­fors för att man tjä­nar ett an­tal mil­jar­der på grund av läg­re ban­kav­gif­ter. Ban­kens sty­rel­se­ord­fö­ran­de be­hand­las i me­di­er­na med stor re­spekt och när­mast de­vot be­und­ran. Han he­ter Björn Wahl­roos.

För någ­ra år se­dan kon­sta­te­ra­de den­ne Wahl­roos att ”80 pro­cent av män­ni­skor­na är idi­o­ter, åt­minsto­ne när det hand­lar om peng­ar”. Må­hän­da tänk­te han på att ing­en van­lig en­kel lön­ta­ga­re skul­le kom­ma på idén att smi­ta från skatt ge­nom att upp­rät­ta en mas­sa dol­da kon­ton i Pa­na­ma, vil­ket just Nor­dea hjälpt mer be­med­la­de bank­kun­der att ord­na.

Ban­kens år­li­ga bonus­fes­ter för topp­che­fer­na kal­la­de han ”an­språks­lö­sa”. När Nor­de­as vd Casper von Koskull fick kri­tik för att ban­ken ord­nat en stor lä­gen­het åt ho­nom för­kla­ra­de sam­me Wahl­roos att ”250 kvadrat­me­ter lå­ter kans­ke myc­ket för en re­dak­tör, men Casper le­der fak­tiskt Eu­ro­pas fem­te störs­ta bank”.

Han har ut­tryckt be­und­ran för hur Ki­na flyt­tat folk till lan­dets sto­ra in­du­stri­cent­ra och där­med fix­at ar­bets­kraft och sam­ti­digt loc­kat ut­ländskt ka­pi­tal till lan­det – ”en myc­ket lyc­kad kom­bi­na­tion”, en­ligt Wahl­roos.

Nu se­nast till­ba­ka­vi­sa­de han att Nor­dea räd­dats av oss skat­te­be­ta­la­re. Det var då­va­ran­de Nord­ban­ken som fick det stat­li­ga mång­mil­jard­stö­det som sen byt­te namn till Nor­dea. Allt­så sam­ma gam­la bank, men med nytt namn. Men så­da­na de­tal­jer be­hö­ver ju in­te ban­kens sty­rel­se­ord­fö­ran­de bry sig om.

Bil­den av Björn Wahl­roos är trots hans fel­ak­tig­he­ter och för­akt­ful­la pro­vo­ka­tio­ner myc­ket po­si­tiv. Jag lä­ser om ho­nom som en hand­lings­kraf­tig man, en mo­dig män­ni­ska som vå­gar sä­ga san­ning­ar, en frisk fläkt.

Men om vi för ett ögon­blick fun­de­rar över vad som hänt om en po­li­ti­ker skul­le sagt nå­got lik­nan­de som det Björn Wahl­roos ut­ta­lat med sin så upp­skat­ta­de bur­les­ka kraft.

Tänk på Gö­ran Pers­sons be­röm­man­de ord om Ki­nas ”po­li­tis­ka sta­bi­li­tet” 1996 el­ler An­na Kin­berg Bat­ras ”stock­hol­ma­re är smar­ta­re än lan­ti­sar” från 1998. Or­den är som klis­ter, inga ur­säk­ter du­ger.

Po­li­ti­kers ord är ax­i­o­ma­tiskt klum­pi­ga, oge­nom­tänk­ta, fel­ak­ti­ga och för­kast­li­ga. De­ras ut­sa­gor blir ihop­kopp­la­de med in­kom­pe­tens. Det går för öv­rigt en­kelt att goog­la på be­grep­pet ”kor­ka­de po­li­tis­ka ut­ta­lan­den”. Men in­te om di­to för di­rek­tö­rer.

Så ser den ver­ba­la klass­klyf­tan ut. Den in­ne­hål­ler dess­utom det nå­got Kaf­ka-lik­nan­de mo­men­tet att po­li­ti­ker kri­ti­se­ras för att ha bli­vit allt­mer färg­lö­sa, men när nå­gon bry­ter gråto­ner­na iscen­sätts på ru­tin ett mull­ran­de me­di­alt drev. Är man bank­di­rek­tör är det allt­så le­gi­timt med vil­ka oti­dig­he­ter som helst.

Jag är för­mod­li­gen en av Björns Wahl­roos många ut­pe­ka­de idi­o­ter då jag dris­tar mig till att va­ra kri­tisk till flytt­be­slu­tet. I he­la sex må­na­der har Nor­dea ut­rett var hu­vud­kon­to­ret ska pla­ce­ras för att det ska bli så lå­ga kost­na­der som möj­ligt. Be­slu­tet blev en­kelt, sa­de Casper von Koskull. Ta­bell­ver­ket vi­sa­de på att Helsing­fors blir bil­li­ga­re än Stock­holm. Jag und­rar i all en­kel­het hur smal­spå­rigt en bank får tän­ka. Nor­dea tjä­na­de cir­ka 40 mil­jar­der se­nas­te verk­sam­hets­å­ret. Ban­kav­gif­ter­na vis-à-vis van­lig

kund sjun­ker in­te. Den halv­års­långa ut­red­ning­en ver­kar in­te haft för­må­ga att tit­ta ut­an­för sif­ferex­er­ci­sen, vil­kert sä­kert gläd­jer sty­rel­sen och ak­tieä­gar­na.

Men vi van­li­ga bank­kun­der kom in­te med i kal­ky­len! Vad vi even­tu­ellt skul­le kun­na tän­kas tyc­ka, hur vi skul­le re­a­ge­ra. Vå­ra bank­kon­ton räk­na­des tyd­li­gen in­te. Jag har må­hän­da na­ivt in­bil­lat mig att ban­kens led­ning har ett för­tro­en­de­upp­drag, in­te ba­ra gente­mot sty­rel­se och äga­re, ut­an ock­så i för­hål­lan­de till al­la si­na kun­der, sto­ra som små.

När det nu i bå­de ord och hand­ling vi­sar sig in­te va­ra fal­let är det väl rim­ligt att ut­nytt­ja den lil­la makt man har. Jag har själv ett spar­kon­to hos Nor­dea som jag ska sä­ga upp. Jag mej­la­de till ban­kens press­chef Pet­ter Brunn­berg härom­da­gen och mo­ti­ve­ra­de upp­säg­ning­en på pro­sa som på­min­ner om Björn Wahl­roos ord­bruk: ”Ni har som det he­ter på svens­ka ski­tit i det blå skå­pet.”

Jag fick svar med bland an­nat kom­men­ta­ren: ”Det var trå­kigt att lä­sa.” Re­pli­ke­ra­de att mitt be­slut lig­ger fast, oom­kull­run­ke­ligt som det he­ter på fin svens­ka.

Många av mi­na vän­ner har gjort som jag – sagt upp be­kant­ska­pen med Nor­dea. En rad fack­för­bund med LO i spet­sen har ock­så med­de­lat att de tän­ker by­ta bank. På nä­tet cir­ku­le­rar upp­ro­pet ”Läm­nar ni Sve­ri­ge så läm­nar vi er” med över 15 000 un­der­skrif­ter. Mind­re ak­tieä­ga­re tviv­lar.

Vre­den väx­er. Vi är ju in­te tvångs­an­slut­na, och även om röst­rät­ten i ban­ken på­min­ner om den som råd­de i vårt sam­häl­le för ett se­kel se­dan kan många kun­ders pro­test bli känn­bar. Sam­man­ta­get ris­ke­rar Nor­dea att tap­pa många mil­jar­der kro­nor på kon­ton som nu sägs upp. Flytt­vins­ten ser ut att bli dyrköpt.

Vem vet, Björn Wahl­roos kans­ke ock­så till­hör de där 80 pro­cen­ten av idi­o­ter som in­te kan räk­na? Ut­an­för smal­spå­rig­he­ten finns ju vi kun­der – män­ni­skor med kon­ton, egen vil­ja samt käns­lor som har att gö­ra med be­svi­kel­se. Vi var al­la med och räd­da­de ban­ken med vå­ra skat­te­peng­ar när kon­kur­sen var nä­ra. Vi har in­te glömt, även om ban­kens sty­rel­se och led­ning tycks ha tap­pat min­net. En­ligt rap­por­ten Swe­den, the brand

boy­cot­ter, som ta­gits fram av det in­ter­na­tio­nel­la un­der­sök­nings­fö­re­ta­get You­gov med sä­te i Lon­don, har mer än en fjär­de­del av kon­su­men­ter­na nå­gon gång slu­tat an­vän­da va­ror och tjäns­ter från ett fö­re­tag i pro­test mot att det på nå­got sett be­tett sig il­la. Den rap­por­ten gick ock­så Nor­de­as in­ten­sivt ar­be­tan­de ut­re­da­re för­bi. Ris­ken för en svensk kund­boj­kott finns in­te med i ana­ly­sen av flyt­ten till Fin­land.

Jag no­te­rar att många nu ta­lar om re­ge­ring­ens ovil­ja till di­a­log, be­ho­vet av att åter­upp­rät­ta sam­för­stånd mel­lan po­li­tik och nä­rings­liv. Det lär in­te bli så en­kelt i den ver­ba­la klass­klyf­ta som rå­der i sam­hälls­de­bat­ten, där vis­sa får at­tac­ke­ra med vil­ka ord som helst allt­me­dan and­ra knappt tillåts knys­ta ut­an att bli bå­de åt­hu­ta­de och ut­döm­da.

”För någ­ra år se­dan kon­sta­te­ra­de den­ne Wahl­roos att ’80 pro­cent av män­ni­skor­na är idi­o­ter, åt­minsto­ne när det hand­lar om peng­ar’”

Fo­to: JERKER IVARSSON

An­na Kin­berg Bat­ra pra­ta­de om dum­ma lan­ti­sar.

TOPPARNA Nor­de­as sty­rel­se­ord­fö­ran­de Björn Wahl­roos och verk­stäl­lan­de di­rek­tör Casper von Koskull räk­na­de in­te med kun­der-

Fo­to: TT

nas vre­de, skri­ver Jan Scher­man.

Nätupp­ro­pet mot Nor­dea har sam­lat över 15 000 nam­nun­der­skrif­ter.

Fo­to: ANDREAS LUNDBERG

Gö­ran Pers­son pra­ta­de om po­li­tisk sta­bi­li­tet i Ki­na 1996.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.