TEATER

Aftonbladet - - News -

Det svar­ta vatt­net

av Ro­land Schim­mel­p­fen­nig Övers. Ulf Pe­ter Hall­berg Re­gi & sce­no­gra­fi: Mar­tin Ro­seng­ard­ten I rol­ler­na: Mag­da­le­na Es­haya, Jo­se­fin Izi­a­mo, Ka­rin Lith­man, Os­si Niska­la, Erik Ols­son, m fl Scen: Mal­mö stads­tea­ter, In­ti­man Spel­tid: 1 tim 30 min Det är egent­li­gen ett sen­ti­men­talt te­ma som hål­ler publi­ken fång­en på In­ti­man i Mal­mö. Två gäng som klätt­rar över sta­ke­tet till ut­om­hus­bas­säng­en, hop­par i vatt­net och brå­kar om vem som var där först. På sce­nen kors­klippt med vil­ka de se­dan dess bli­vit, tju­go år se­na­re allt­så.

Sve­ri­ge­pre­miä­ren på Det svar­ta vatt­net bör­jar hög­stämt ly­riskt: Åh, stjär­nor­nas glans då, åh, pär­lor­na av vat­ten i den mör­ka luf­ten, åh, ti­den då, som väx­lar över i sce­ner kring shot­sen, mörk­ret, de nak­na krop­par­na, re­pli­ker­na, de för­stul­na blic­kar­na, natt­bus­sen till ke­bab­stäl­let.

Ro­land Schim­mel­p­fen­nig (född 1967) är en av de nu mest pri­sa­de dra­ma­ti­ker­na på Eu­ro­pas sce­ner. Hans tex­ter är tra­di­tio­nellt dra­ma­tis­ka, mer lit­te­rä­ra än tal­språk­li­ga, och de är väg­bry­tan­de. I pjä­ser­na för­ank­ras var­ken re­pli­ker el­ler di­a­log i en­skil­da rol­ler. Tex­ten ut­sägs av fle­ra, flip­pas från den ene till den and­re skå­de­spe­la­ren, följt av för­tyd­li­gan­de typ ”sä­ger Ley­la till Frank”. Be­rät­tel­sen ma­nas på så sätt fram, sce­ner tas om och väx­er i sug­ges­tion och klar­het. Mar­tin Ro­seng­ard­ten re­gis­se­rar helt i lin­je med Schim­mel­p­fen­nigs ut­veck­la­de käns­la för de små vä­sent­li­ga de­tal­jer­na i kropps­språk och out­ta­lat. Hon som kom­mer från den si­dan av stan med mus­lims­ka bö­ne­mös­sor och grön­saks­bu­ti­ker vi­sar rikt­ning med en lätt hu­vud­lut­ning me­dan han som kom­mer från and­ra si­dan vi­sar mot träd­går­dar, vil­lor och in­red­nings­bu­ti­ker med en ut­pe­kan­de gest.

Det lå­ter in­veck­lat men en­semb­len på Mal­mö stads­tea­ter spe­lar gu­da­be­nå­dat när­va­ran­de, ryt­miskt, pre­cist, hu­mo­ris­tiskt och käns­ligt in i mins­ta vi­bra­to. För­vänt­ning­ar kom­mer på skam, iden­ti­te­ter för­svin­ner in i den ge­men­sam­ma be­rät­tel­sen. Ska jag än­då näm­na nå­gon mås­te det bli Mag­da­le­na Es­haya. Hen­nes Ley­la tycks bä­ra he­la fö­re­ställ­ning­ens charm och sorg i sin ge­stalt. Erik Ols­son spe­lar Frank sam­man­satt, öm­sint, de äls­kan­de från två skil­da

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.