GA­LET GENI

MAN­NEN BAKOM BLA­DE RUN­NER Carl-Mi­chael Eden­borg om sci­ence fic­tion-för­fat­ta­ren Philip K Dicks fan­tas­tis­ka lit­te­rä­ra värld

Aftonbladet - - Stones-extra -

Många som en gång sett

Rid­ley Scotts klas­sis­ka film ”Bla­de run­ner” (1982) har sett om den, sä­kert fle­ra gång­er. Själv har jag tap­pat räk­ning­en på hur många sömn­lö­sa nät­ter som fyllts av Van­ge­lis mu­sik och bil­der­nas ve­mod, den skick­li­ga över­fö­ring­en av no­ir­fil­mens at­mo­sfär till en smut­sig fram­tid,

Har­ri­son Fords och Rut­ger Hau­ers oer­hör­da pre­sta­tio­ner, slut­sce­ner­nas oför­glöm­li­ga stor­sla­gen­het.

Men många av dem vars för­tjus­ning över fil­men har fått dem att lä­sa den lit­te­rä­ra ut­gångs­punk­ten har nog bli­vit snop­na: ”Do andro­ids dream of electric sheep?” är en kort­ro­man från 1968 av Philip K Dick som in­te har myc­ket ge­men­samt med fil­men. Det gör dock in­te boken säm­re.

Att det svens­ka för­lag som med be­und­rans­värd en­vis­het har för­val­tat Dicks arv har döpt sin ut­gå­va av ro­ma­nen till ”Bla­de run­ner” har där­för ir­ri­te­rat någ­ra. Men her­re­gud, Bak­hålls och dess över­sät­ta­res in­sat­ser mås­te hyl­las: in­te mind­re än sju av Dicks ro­ma­ner har de gjort till­gäng­li­ga. Klart att de gör vad de mås­te för att vin­na lä­sa­re. Och för­hopp­nings­vis har kon­tras­ten mel­lan bok och film in­te av­skräckt allt för många att lä­sa vi­da­re. För Dicks är ett av 1900-ta­lets mest ori­gi­nel­la och ut­ma­nan­de för­fat­tar­skap.

Dick var drygt tju­go år gam­mal när han 1951 bör­ja­de skri­va sci­ence fic­tion-no­vel­ler för ame­ri­kans­ka tid­skrif­ter, dock ut­an stör­re er­kän­nan­de. Hans ge­nom­brott kom med ro­ma­nen ”The man in the high cast­le” (1962). Den­na al­ter­na­ti­va histo­ria hand­lar om vad som hänt om Na­zi­tyskland och Ja­pan vun­nit and­ra världs­kri­get. Just nu rul­lar en hyf­sad tv-se­rie ba­se­rad på den, med sam­ma namn.

Tex­ter­na for­sa­de ur ho­nom i ra­san­de takt, del­vis för att han i prin­cip all­tid skrev på­ver­kad av am­fe­ta­min. 44 ro­ma­ner och 121 no­vel­ler hann det bli på tret­tio år, för­bluf­fan­de siff­ror. Flö­det bröts av ett par all­var­li­ga hjärn­blöd­ning­ar som än­da­de hans liv 1982. Vid det la­get lev­de han en­sam, trots att han va­rit gift fem gång­er un­der sitt 53-åri­ga liv – ett liv som i pe­ri­o­der va­rit minst sagt tur­bu­lent, med al­la slags miss­bruk, själv­mords­för­sök, verk­li­ga och på­hit­ta­de för­föl­jel­ser. Det åter­kom­man­de och mest fram­trä­dan­de te­mat i Dicks tex­ter är frå­gan om vad som ut­gör en verk­lig män­ni­ska (vil­ket även gäl­ler för fil­men ”Bla­de run­ner”). Men hans tex­ter kret­sar ock­så kring frå­gor om verk­lig­he­tens na­tur, om det finns fle­ra di­men­sio­ner, pa­ral­lel­la liv, om vi kan li­ta på vå­ra sin­nes­in­tryck, om vi kan li­ta på någon­ting alls. I den säll­sam­ma ”Mo­turs­värl­den” (”Counter­clock world”, 1967) prö­var ex­em­pel­vis Dick tan­ken att män­ni­skor le­ver si­na liv bak­läng­es.

Dicks tex­ter ut­går allt­så från en all­män miss­tänk­sam­het mot all­ting, och någ­ra klock­re­na hjäl­tar väg­rar han att ser­ve­ra. Men det sak­nas in­te hjälte­mod, kär­lek och lo­ja­li­tet – fast des­sa kan kom­ma även från ro­bo­tars håll.

Sci­ence fic­tion är till sin na­tur mer än and­ra lit­te­rä­ra gen­rer in­tres­se­rad av fi­lo­so­fisk spe­ku­la­tion och ex­pe­ri­men­te­ran­de med världs­bil­der. In­nan Dick bör­ja­de skri­va äg­na­de han sig åt uni­ver­si­tets­stu­di­er, och sär­skilt läs­ning­en av Pla­ton och den­nes idéer om att vår värld ba­ra är ett sken, en av­speg­ling, på­ver­ka­de ho­nom starkt.

I de fles­ta av si­na tex­ter fram­trä­der han som en mo­dern gnos­ti­ker som be­trak­tar värl­den som ett falskt och ont fe­no­men.

Det­ta änd­ra­des möj­li­gen mot slu­tet av hans liv. Ny­li­gen pub­li­ce­ra­de Bak­håll en av Dicks sista och vik­ti­gas­te ro­ma­ner för förs­ta gång­en på svens­ka: den del­vis själv­bi­o­gra­fis­ka ”Va­lis” från 1981, för­näm­ligt över­satt av Andre­as Ves­terlund och med ett ini­ti­e­rat ef­terord av John Hen­ri Holmberg.

”Va­lis” är ett ut­tryck för Dicks an­sträng­ning­ar att för­stå en mys­tisk upp­le­vel­se han var med om i mars 1974 och som in­led­de en fle­ra år lång pe­ri­od fylld av vi-

si­o­ner och per­son­lig­hets­splitt­ring. Pe­ri­o­den re­sul­te­ra­de dels i någ­ra ro­ma­ner som in­te kan kal­las sci­ence fic­tion, dels i un­ge­fär sex­tu­sen si­dor med an­teck­ning­ar som Dick döp­te till ”Ex­e­ge­sis”, och som hit­tills ba­ra pub­li­ce­rats i ur­val.

På ett fa­sci­ne­ran­de sätt lyc­kas Dick i ”Va­lis” hål­la di­stan­sen till sin ga­len­skap, ut­ma­nas av den, sko­ja med den och lä­ra sig av den. Dä­ri­ge­nom mju­kas det all­ra mör­kas­te dra­get i hans ti­di­ga­re verks gnos­tis­ka världs­bild fak­tiskt upp, och tex­ten ut­gör en un­der­bar läs­ning, jäm­för­bar möj­li­gen med vis­sa av Tho­mas Pynchons verk.

Det finns de som skul­le av­fär­da Dicks upp­le­vel­ser som ”ba­ra” psy­ko­tis­ka el­ler or­sa­ka­de av psy­ke­de­lis­ka dro­ger. Men för ho­nom var de om­väl­van­de och fi­lo­so­fis­ka; själv sa han att han fram till 1974 va­rit ga­len och där­ef­ter änt­li­gen bli­vit frisk och för­måd­de se och tän­ka klart.

Att in­te mind­re än tolv av Dicks böc­ker har in­spi­re­rat film­ma­ka­re be­ror på de­ras ly­san­de kraft, men kanske är det svårt att mer de­tal­je­rat över­fö­ra dem till rör­li­ga bil­der. Det har in­te hind­ra fil­mer­na från att bli bra: ”To­tal recall”, ”Mi­no­ri­ty re­port”, ”A scan­ner darkly” och nu se­nast tv-se­ri­en ”The man in the high cast­le” är någ­ra ex­em­pel. Upp­föl­ja­ren ”Bla­de run­ner 2049” gick för en vec­ka sen upp på svens­ka bi­o­gra­fer. Jag ser fram emot att ta mig in till Sa­la ci­ty och den vack­ra Cent­rum-bi­o­gra­fen, väl­be­va­rad se­dan 30-ta­let, sjun­ka ned i sam­mets­sä­tet och ta emot med öpp­na ögon. Och jag tän­ker in­te lyss­na på nör­drös­ten i mitt hu­vud som kla­gar över hur li­te som är kvar av Dick i fil­mens ma­nus.

Va­re sig fil­men är bra el­ler in­te, el­ler är tro­gen sin lit­te­rä­ra för­la­ga el­ler in­te, så låt in­te det hind­ra dig från att lä­sa Philip K Dicks ro­ma­ner. Hans lit­te­rä­ra värld lik­nar ing­en an­nans. Den som kas­tar sig in där har fan­tas­tis­ka idéer och sy­ner att vän­ta: ra­di­kalt an­norlun­da, ut­ma­nan­de, kanske livs­för­änd­ran­de. Carl-Mi­chael Eden­borg

Tex­ter­na for­sa­de ur ho­nom i ra­san­de takt, del­vis för att han i prin­cip all­tid skrev på­ver­kad av am­fe­ta­min

Foto: 20TH CENTURY FOX

Tom Cru­i­se och Sa­mant­ha Mor­ton i ”Mi­no­ri­ty re­port” från 2002.

Ru­fus Sewell i tv-se­ri­en ”The man in the high cast­le” från 2015.

Foto: WAR­NER BROS/AP

Scen ur ”Bla­de run­ner 2049” som ha­de svensk bi­opre­miär för­ra vec­kan.

Foto: WAR­NER BROS/AP

Ry­an Gos­ling och Har­ri­son Ford i ”Bla­de run­ner 2049”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.