ALLTID UNDERDOGS
DÄRFÖR KAN MAN ALDRIG RÄKNA BORT IFK NORRKÖPING
Ständigt under radarn, men framgångsrika titelutmanare.
Sportbladet tittar på fenomenet IFK Norrköping, som trots 13 SM-guld, varav det sista så sent som 2015, sällan nämns när begreppet svenska storklubbar ska sammanfattas.
En kvart in i allsvenskans sista omgång i höstas ledde IFK Norrköping med 2–0 över guldjagande Djurgården hemma på Östgötaporten. Stockholmarna behövde en poäng för att ta hem titeln och till sist slutade matchen 2–2.
Men att Norrköping hamnade i guldfajtens centrum är ingen slump för den som följt allsvenskan under 2010talet, även om det blev en blygsam femteplats till slut i fjol. Sedan SMguldet 2015 har klubben slutat trea 2016, sexa 2017 – och 2018 nosade man åter på Lennart Johanssons pokal och blev till sist tvåa efter AIK.
Bara Malmö och AIK har varit starkare i toppen av allsvenskan än kamraterna från Norrköping de senaste fem åren. Ändå hör man relativt sällan IFK Norrköping, trots även sin gloriösa historia, nämnas när landets storklubbar räknas upp.
Det är som om klubben går lite under radarn och ständigt måste bevisa sig för att riktigt tas på allvar i den samling klubbar som tagit över toppskiktet.
När tidningen Sport & Affärer nyligen rankade de starkaste varumärkena inom svensk idrott blev IFK:s fem toppkonkurrenter i fotbollsallsvenskan på de fem första platserna, med AIK som etta. Norrköping placerades som 14, ned med fyra placeringar.
Grundskälet till den relativa anonymiteten är givetvis att Peking är den enda klubben av de aktuella som kommer från landsorten. Breda medier finns som bekant i storstäderna. Cyniker har dessutom sett Elfsborg, Kalmar och längre tillbaka Halmstad nosa på den allsvenska tronen i perioder. För att sedan åter glida ner till troligen mer realistiska nivåer med tanke på de resurser som finns.
Men till skillnad från de nämnda klubbarna, Elfsborg får ursäkta, har
IFK Norrköping i snart 80 år regelbundet visat att laget vill vara med.
Den har i dag samma ambitionsnivå som storstädernas Europablickande rivaler och går alltså lika starkt.
När det går som bäst är dessutom Östgötaporten, i folkumn Parken, om inte en gryta så definitivt en helt attraktiv plats för allsvensk show, med emellanåt 15 000 på läktarna.
Gick förbi IK Sleipner
Det första beviset på att man aldrig ska räkna bort IFK Norrköping kom 1943.
Rivalerna och grannarna i klubben Sleipner hade snöpligt nog hunnit ta ett SMguld redan 1938. Men några år in på 1940talet tog IFK över. Och som man gjorde det. Under två decennier var det bara Malmö FF som konkurrerade i den allsvenska toppen.
Under ungerske tränaren Lajos Czeizler blev Norrköping ”Guldköping”, med spelare som Gunnar Nordahl, Nils Liedholm och Georg ”Åby” Ericson.
På 1950 och 1960talen skördade Norrköping ännu fler framgångar med namn som Bengt ”Julle” Gustavsson och Bengt ”Zamora” Nyholm. Lite senare hade man blivande världsspelare i Ove Kindvall och Björn Nordqvist.
IFK blev först i svensk fotboll att scouta talang på småorter runt om i landet. Medan toppkonkurrenten Malmö hade ett princip hemvävt lag gjorde Norrköping fynd inte minst i Norrland. Ett annat smeknamn, eller öknamn om man vill, blev IFK Norrlandsköping. Satsningen gav 11 SMguld under 20 år.
Det gjorde också att Snoka – kärt barn har många namn – skaffade sig fans över hela landet. Klubben blev en motsvarighet
till vad Leksand parallellt blev i ishockey, en klubb för den som saknade bra alternativ på hemmaplan.
Det här höll fram till 1970talet. Då snodde ironiskt nog en granne, Åtvidaberg, den rollen i svensk klubbfotboll. Efter det har laget oftast gått under radarn.
Men viktigare: Norrköping hängde inte längre med. På 1940talet hade klubben varit först med värvningsvisioner och spel, på 1980talet var IFK sist med att anamma den nya eran där engelsk taktik tagit över. 1982 åkte Peking ur allsvenskan för första gången på fyrtiotre år.
Tillbaka som mästare 1989
Men IFK Norrköping är inte en klubb som totalt tappar greppet. I slutet av 1980talet var laget åter i toppen. En svit av starka säsonger toppades 1989 av att Janne Karlén avgjorde en straffläggning om mästerskapstiteln i slutspelsfinalen mot MFF. Hade IFK fått behålla spelare som Tomas Brolin, Kennet Andersson och Niclas Kindvall några säsonger kunde klubben kanske ha utmanat i Europa. Så sent som VMåret 1994 kom klubben ändå fyra.
Därefter väntade ett sluttande plan av allt lägre placeringar och räddande playoffmatcher – och 2002 åkte IFK Norrköping åter ur högsta serien.
Men det kunde bli värre. Hösten 2009 låg laget i bottenskiktet av superettan. Dessutom var elitlicensen rejält hotad. Det är lätt att glömma i dag, men den forna jätten var extremt nära division 1 för bara tio år sedan. Även konkurs var ett seriöst alternativ. När Norrköping i augusti det året sålde den polska mittfältaren Marcin Burkhardt till ukrainska Metalist Charkiv för ryktesvis sju miljoner var det pengar som akut räddade klubben.
Senare skulle det visa sig att det även hände andra avgörande saker på den finansiella fronten. Klubbens färske ordförande Peter Hunt lånade ut sammanlagt 25 miljoner, pengar som helt krasst säkrade klubbens existens och har gjort Hunt till evig hjälte hos merparten i Norrköping.
Med Hunts pengar och hans ofta provocerande vision och uttalanden inledde IFK Norrköping en ny stor era.
Från bottenstrid med Qviding, Trollhättan och Väsby United hösten 2009 löpte sedan en blåvit tråd fram till att guldet säkrades på Swedbank arena i Malmö 2015.
I Sportbladet jublade tränaren Janne Andersson den 2 november 2015:
– Det är häftigt att få vara med om det här, sättet vi har gjort det här, hur hela säsongen har varit ... Det är lajbans.
Lagkaptenen Andreas Johansson var mer analytisk, på temat underdogen IFK Norrköping:
– Vi har spelat den bästa fotbollen det här året och ingen har trott på oss, inte ens inför den här matchen, sa han till Sportbladet under guldfirandet.
Grunden för IFK Norrköpings guldbygge 2015 hade lagts långt tidigare, under åren efter det eländiga 2009. Klubbens uppenbara genidrag under de åren var
två: dels anställningen av Jan Andersson inför säsongen 2011, dels satsningen på egna talanger. När Andersson anlände från Öis vid lucia 2010 hade klubben nyss mot alla odds säkrat en ny allsvensk biljett. Med honom på plats inleddes klättringen uppåt i hierarkin. Det hade sina svackor, 2014 låg klubben länge jumbo men räddade sig med tio poäng på de fyra sista matcherna.
När allt vände slutligt uppåt 2015 spelade just egna produkter cent rala roller. Det forna köpelaget hade blivit det som bäst utvecklade lokal talang. Halva startelvan i guldgänget bestod av östgötskt hemkört.
IFK ett skyltfönster
Efter titeln har export blivit ett huvudnummer för IFK. Redan 2014 hade Isaac Kiese Thelin försvunnit i en uppmärksammad affär, en av få saker som Janne Andersson kritiserats för. Skyttekungen från 2015, Emir Kujovic, såldes till Belgien året efter guldet. 2017 såldes spelare för 37,8 miljoner, 2018 för 50,7 miljoner. Totalt kan försäljningarna sedan 2015 vara uppe i 200 miljoner.
Norrköping har visat sig ha förmågan att bygga proffskarriärer och varit ett bra skyltfönster för talanger som vill hitta en språngbräda. Till skillnad från exempelvis Malmö har man fortsatt fått in de helt avgörande pengarna via försäljningar, under senare år namn som Arnór Traustason, Tesfaldet Tekie, Arnór Sigurdsson och Jordan Larsson. Det har blivit en nödvändighet för att IFK Norrköping ska kunna fortsätta vara med i toppskiktet. Jämfört med de värsta rivalerna har är Pekings sponsorintäkter blygsamma, 2018 hade bara tre allsvenska konkurrenter lägre. Publikintäkterna är markant lägre än exempelvis hårdsatsande Hammarby.
Norrköping har inte kunnat kompensera detta genom att nå gruppspel i Europaspelet. Klubben har aldrig lyckats i de stora europeiska cuperna tidigare och samma sak gäller de senaste årens lag. När MFF nådde Champions League 2014 ökade klubben sin omsättning med 123 procent. Ett deltagande i Europa Leagues gruppspel skulle för IFK Norrköping innebära prispengar som är en tredjedel av klubbens omsättning. Samtidigt som dessa potentiella intäkter uteblivit har kostnaderna för att kanske nå dem längre fram ökat avsevärt. 2018 hade driftsunderskottet ökat till 40 miljoner.
”Gamla meriter”
Om 2019 under ledning av tränare Jens Gustafsson trots en trög start till sist blev ett sportsligt styrkebesked har driften och ekonomin blivit allt mer oroande. Det behöver dras ner kostnader. Mumlet om att Peter Hunts framgångsera närmar sig sitt slut har ökat i styrka.
Efter guldet 2015 svarade Hunt på frågan om vilka misstag som begicks under de 26 åren utan titel:
– Man levde länge lite på gamla meriter. Det är en mängd olika frågor som bygger en framgångsrik förening, och Norrköping var inte på tårna. När man ramlar ur och inte tar sig upp igen blir det på något sätt en ond spiral.