Ken­ne­dy Ba­kir­ci­oglü

– och Ken­ne­dy tror på grön­vit sup­por­ter­ex­plo­sion

Allsvenskan - - INNEHÅLL - Text: Da­ni­el Kristof­fers­son

Ken­ne­dy Ba­kir­ci­oglü för­verk­li­ga­de sin dröm – och tog Ba­jen till­ba­ka till all­svens­kan. Även om det tog läng­re tid än många ha­de räk­nat med. – Det tog ett tag att kom­ma ur den där skit­se­ri­en men nu är vi till­ba­ka och ska vi­sa vad Ham­mar­by går för, sä­ger han.

Den 21 ok­to­ber för­ra året blev Ken­ne­dy Ham­mar­bys sto­ra hjäl­te när han sköt la­get till all­svens­kan.

Ef­ter drygt nio år ut­om­lands i Iraklis, Twen­te, Ajax och Ra­cing San­tan­der val­de Ham­mar­by­i­ko­nen Ken­ne­dy Ba­kir­ci­oglü att av­slu­ta sin ut­lands­kar­riär för att åter­vän­da till Ham­mar­by. Det var för två och ett halvt år se­dan. Må­let var solklart: Ta Ba­jen till­ba­ka till all­svens­kan.

Det tog li­te läng­re tid än vän­tat men pre­cis som han sköt Sm-­guldet till klub­ben i hans hjär­ta 2001 blev han stor hjäl­te på Te­le 2 are­na när han sköt Ham­mar­by till all­svens­kan. Da­tu­met var den 21 ok­to­ber 2014. In­för sä­song­en i all­svens­kan slog vi oss ner med Ken­ne­dy för att snac­ka om hans uni­ka re­la­tion med Ham­mar­bys sup­port­rar, hur han upp­levt bå­de med- och mot­gång­ar i Ham­mar­by och om vad som vän­tar i all­svens­kan. – Käns­lan är väl­digt bra just nu. Det känns som vi har ett väl­digt bra lag och en här­lig stäm­ning där vi har kul till­sam­mans. Se­dan är det många bra ka­rak­tä­rer i la­get. Se­ri­ö­sa spe­la­re som vill fram­åt och ut­veck­las. – Med Gregg Ber­hal­ter var det an­norlun­da. Det är li­te synd om Gregg för han får så jäk­la myc­ket skit från al­la. Det klic­ka­de in­te som han ha­de tänkt sig och många spe­la­re för­stod in­te el­ler vad han vil­le. – Han gjor­de så gott han kun­de men ibland räc­ker det in­te till. Aning­en skill­nad med Nan­ne ­Bergs­trand känns det som? – Ja, nu har vi Nan­ne som har fått oss på rätt spår och som har den här ru­ti­nen och kun­ska­pen om svensk fot­boll. Han vet vad vi be­hö­ver och kol­lar du på värv­ning­ar­na vi har gjort nu så känns det som vi hit­tat rätt. – Det är in­te prov­spe­la­re som kom­mer hursom­helst från li­te över­allt. Det ska in­te fin­nas den käns­lan att vem som helst ska kun­na kom­ma och spe­la för ­Ham­mar­by. Nu är all­ting ge­nom­tänkt och vi har en röd tråd. – Nan­ne vill ock­så att vi spe­la­re ska kun­na spe­la på många ­po­si­tio­ner när vi får av­stäng­ning­ar. Lag­käns­lan och la­get känns vik­ti­ga­re i Ham­mar­by nu, har jag rätt? – Ja, det har du. Det känns som Nan­ne vill byg­ga nå­got väl­digt starkt där det vik­ti­ga är att ­grup­pen fun­kar bra ihop. Det ska in­te va­ra för myc­ket stjär­nor ut­an al­la ska gå åt sam­ma håll. – Jag vet ju ibland hur det har va­rit när det va­rit kon­kur­rens om plat­ser och då kan det splitt­ra la­get li­te. Nu känns det in­te så. Är man in­te med kom­mer man in och gör ett bra jobb och stöt­tar de and­ra även om det är job­bigt.

– Jag kom­mer ihåg att vi ha­de sam­ma käns­la 2001 när vi vann Sm-guld som vi har nu. Vi ha­de många skö­na kil­lar i la­get med myc­ket skratt så det var myc­ket gläd­je i allt vi gjor­de. – Vi ha­de så många otro­li­ga ka­rak­tä­rer och skö­na kil­lar. ­Chris­ter Fursth, Has­se Eskils­son och Las­se Eriks­son. Jo­han ­Andersson och Andre­as ­Her­mans­son. – Otro­li­ga le­gen­da­rer. Man kän­de sig trygg med dem när man var ung. Så kän­ner jag att vi har i den här trup­pen. Det är norr­män, dans­kar och li­te allt möj­ligt. ­Norr­län­ning­ar och stock­hol­ma­re.

– Vi har klic­kat bra i grup­pen. Finns ing­et att kla­ga på. Vad sä­ger du om hajpen och in­tres­set kring Ham­mar­by och all­svens­kan in­för det här året? – Jag kän­de och viss­te att många sup­port­rar skul­le slu­ta upp den här sä­song­en ef­tersom det va­rit en så lång vän­tan. Det tog läng­re än vi trott att kom­ma ur den där skit­se­ri­en. – Sup­port­rar­na har haft det väl­digt tungt i någ­ra år och det är klart att det blir en explosion nu när vi har gått upp. Ham­mar­by är till­ba­ka och nu ska vi vi­sa vad Ham­mar­by är. – Se­dan ock­så den fot­bol­len vi spe­lat och att vi har gjort så många mål. Där tror jag att in­tres­set ökat. Det finns en stor fram­tids­tro bå­de bland sup­por­tar och in­om klub­ben och det smit­tar av sig på al­la som hål­ler på oss. – Sup­port­rar­na kom­mer kän­na sig myc­ket tryg­ga­re. Det är nya ti­der och det är po­si­tivt. Vi har lagt det trå­ki­ga bakom oss och tit­tar fram­åt. Det här ska bli rik­tigt kul och en väl­digt­spän­nan­de sä­song. Be­skriv din re­la­tion med Ham­mar­bys sup­port­rar, du har ju ett väl­digt spe­ci­ellt för­hål­lan­de till dem? – Det bör­ja­de re­dan 1998 när jag kom till klub­ben. Djur­går­den och AIK var in­tres­se­ra­de men jag val­de Ham­mar­by. Det snac­ka­des myc­ket om sam­ba­fot­boll och Ba­jen då och det var li­te av den fot­bol­len vi spe­la­de i As­sy­ris­ka.

”Vi ha­de sam­ma käns­la 2001 när vi vann Sm-guld som vi har nu. Vi ha­de många skö­na kil­lar i la­get”

– Där­för trod­de jag att det skul­le pas­sa mig bra. – Det som ock­så var av­gö­ran­de var att jag fick va­ra med på en match in­nan jag skrev på. Kän­na den här stäm­ning­en på Sö­dersta­di­on och då kän­de jag di­rekt att det var rätt. Jag såg re­dan då bil­den fram­för mig när jag skul­le springa in på Sö­dersta­di­on och do­mi­ne­ra. Jag såg mig själv som en spe­la­re som skul­le do­mi­ne­ra och bli en ikon för klub­ben och se­dan ta ste­get vi­da­re till proffsli­vet.

– Även om jag var ung så viss­te jag vad jag kun­de. Det var där allt bör­ja­de. Di­rekt fick jag den där kon­tak­ten med fan­sen och allt run­tom­kring. De äls­ka­de mitt sätt att spe­la fot­boll för jag bjöd på fot­bol­len de vill se. Det var snyg­ga mål, klac­kar, dribb­ling­ar och allt möj­ligt. – Se­dan väx­te allt. Kärleken mel­lan mig och sup­port­rar­na väx­te och blev stör­re och stör­re. Jag fick en när­het med sup­port­rar­na som jag äls­kar. På trä­ning­ar­na kom det ock­så folk som man fick en re­la­tion med. – Det är svårt att för­kla­ra. Men jag har bli­vit älskad och om­hän­der­ta­gen av dem och själv­klart har jag gett nå­got till­ba­ka. An­nars får man in­te den här kärleken. Så är det ju in­för Ba­jens fans. Pre­ste­rar du in­te blir du in­te om­tyckt. – Se­dan ska man in­te hym­la med att det har va­rit tufft ibland ock­så. Hår­da ord från dem om mig. Men jag har alltid kun­nat pra­ta med dem. Allt har in­te ba­ra va­rit ­po­si­tivt, men man mås­te kun­na ta det ne­ga­ti­va ock­så. – Det är där­för jag tror att jag kom­mit dem så nä­ra att jag gjort det ock­så. Det var till ex­em­pel

verk­li­gen tufft and­ra sä­song­en när jag kom till­ba­ka. Då skul­le vi gå upp. Men så blev det in­te och då var det tufft. Många mat­cher där vi in­te alls var bra. – Se­dan var ju den tuf­fas­te ti­den i mat­cher som mot Var­berg där vi tap­pa­de till 2–2 på fem mi­nu­ter. Då stod det ju 300 per­so­ner vid grin­den ef­ter mat­chen och ska­ka­de och var helt gal­na. – Där tyc­ker jag det är vik­tigt att vi­sa re­spekt mot sup­port­rar­na. Du kan in­te ba­ra gå för­bi dem när du går hem för det är en job­big si­tu­a­tion för dem. Då gick jag fram och pra­ta­de med kil­lar­na som stod där. Jag för­kla­ra­de att al­la vi vet att det in­te är okej att vi pre­ste­rar så här och för­kla­ra­de oss. Det gör att man kom­mer när­ma­re sup­port­rar­na på ett bra sätt så att det in­te blir det här ha­tet och att sup­port­rar kan sä­ga vadsom­helst till spe­lar­na. – Se­dan kom det di­rekt en till så­dan match mot Lands­kro­na bor­ta där jag fick pra­ta med dem igen. Är det job­bigt att ta det ”fa­ce to fa­ce”? – Det är ju in­te det man vill. Jag vill fo­ku­se­ra på fot­bol­len. Men jag är kap­ten och har va­rit i klub­ben en lång tid då mås­te jag ta mitt an­svar även om folk skri­ver fu­la sa­ker. Jag vet att det in­te kom­mer att ske mer än så.

– Så jag tar det och står upp för la­get, spe­lar­na och trup­pen. Vi är ett lag och vin­ner till­sam­mans och för­lo­rar till­sam­mans. I de här mat­cher­na var det bra att luf­ta med sup­port­rar­na och se­dan gick vi vi­da­re. Då blev det lug­na­re. Då var det be­svik­na fans som ha­de fått ut sin be­svi­kel­se på ett an­nat sätt. Nu är det po­si­ti­va ton­gång­ar och min­nes­bil­der­na är de när fan­sen grå­ter av lyc­ka och att vi nu är i all­svens­kan. Kärleken till fan­sen är väl­digt spe­ci­ell och det finns iko­ner i and­ra klub­bar ock­så och det är bra att vi finns. Att kun­na ta smäl­lar och kun­na dis­ku­te­ra med fan­sen. Hur var det att kom­ma från La Li­ga och Ra­cing San­tan­der till su­pe­ret­tan och Ham­mar­by? – Jag vil­le ju kom­ma hem och ha­de en dröm att kom­ma hem och fö­ra upp Ba­jen till all­svens­kan. Själv­klart var det tufft att kom­ma från La Li­ga till su­pe­ret­tan. Det var en om­ställ­ning som jag fick be­ar­be­ta. – Det hand­la­de om pro­fes­sio­na­lism, trä­ning och myc­ket an­nat och det var li­te fru­stra­tion i bör­jan. Men jag måd­de bra av det och ac­cep­te­ra­de si­tu­a­tio­nen. Det var ba­ra do­mar­ni­vån som var li­ka­dan i Spanien som i su­pe­ret­tan. – Li­ta grann så kanske, skrat­tar Ken­ne­dy. Men nu är vi där. Där Ham­mar­by hör hem­ma. I all­svens­kan.

”Jag vil­le ju kom­ma hem och ha­de en dröm att kom­ma hem och fö­ra upp Ba­jen till all­svens­kan.”

Ken­ne­dy och Chris­ter Fursth fi­rar Sm-guldet 2001.

Ken­ne­dy Ba­kir­ci­oglü Po­si­tion: Mitt­fäl­ta­re. Ål­der: 34 år. Längd: 181 cm. Vikt: 71 kg. Klub­bar i kar­riä­ren: As­sy­ris­ka FF (–1999), Ham­mar­by (1999– 2003), Iraklis (2003–05), Twen­te (2005–07), Ajax (2007–10), Ra­cing San­tan­der (2010–12), Ham­mar­by (2012–). ”Nan­ne vill byg­ga nå­got väl­digt starkt där det vik­ti­ga är att ­grup­pen fun­kar bra ihop”, sä­ger Ken­ne­dy om trä­na­ren Nan­ne Bergs­trand.

”34 bast å fort­fa­ran­de bäst. Länge le­ve Ken­ne­dy” ly­der Ham­mar­bysup­port­rar­nas ban­de­rol­ler. ”Kärleken mel­lan mig och sup­port­rar­na väx­te och blev stör­re och stör­re”, sä­ger Ken­ne­dy.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.