Den för­lo­ra­de so­nen är tillbaka

– och gla­dast av al­la är nog far­far Kurt

Allsvenskan - - TOBIAS HYSÉN - Text: Mar­kus Wul­can

Många är gla­da över att Blå­vit­ti­ko­nen är hem­ma igen. Frå­gan är om in­te far­far är gla­dast av al­la – han som ha­de en ab­so­lut nyc­kel­roll när Tobias väx­te upp. Men Kurt Hysén, 81, är spänd in­för sä­song­en. – Som fan! Tob­be är ju en med­gångs­gub­be så jag mås­te pra­ta med ho­nom om den men­ta­la bi­ten, sä­ger han.

Ef­ter två år i ki­ne­sisk ex­il rik­tas strål­kas­tar­na åter­i­gen mot an­fal­la­ren med det bul­tan­de, blå­vi­ta hjär­tat. Och det är kanske in­te så kons­tigt att en Hysé­na­re är ex­tra pop­pis. Fa­mil­jen kan stolt­se­ra med att tre ge­ne­ra­tio­ner har vun­nit SM­guld med IFK Gö­te­borg. Sam­ti­digt är upp­märk­sam­he­ten in­te opro­ble­ma­tisk. – Det är både och. Kul på ett sätt, men det kan bli li­te väl myc­ket. De and­ra här har än­då gjort det bra i fle­ra år. Känns li­te dumt att kom­ma in som ny och så blir det så myc­ket fo­kus på en spe­la­re. Man vill ju stäl­la upp, men sam­ti­digt vill man in­te va­ra den som är med öve­rallt, sä­ger Tobias Hysén. Fot­bol­len har ta­git Hi­singskil­len från BK Häc­ken till Djur­går­den, Sun­der­land, IFK Gö­te­borg, Shang­hai SIPG och hem igen. – Mål­sätt­ning­en var all­tid att vin­na VM och Cham­pi­ons Le­a­gue och spe­la i Li­ver­pool, men det är in­te många som lyc­kas med det. Jag har än­då vun­nit Sm-guld, cup­guld och re­pre­sen­te­rat Sve­ri­ge i ett mäs­ter­skap, även om jag in­te fick spe­la. Jag har upp­nått det mesta som är re­a­lis­tiskt och jag är jät­te­nöjd med min kar­riär.

Blå­vitt vil­le ha ho­nom i ton­å­ren, men va­let föll på BK Häc­ken då de låg bätt­re till geo­gra­fiskt och där det fanns stör­re möj­lig­he­ter till spel­tid. Ett val han knap­past ång­rar. – Det var ett per­fekt steg. Jag blev fost­rad i BK Häc­ken på det gam­mal­mo­di­ga sät­tet. Det var ing­en lek att kom­ma upp och va­ra 17 år. Då var det som det kun­de va­ra förr: man fick ta smäl­lar, bä­ra ko­ner, väs­tar och bol­lar. Gjor­de du in­te det så fan allt­så, då fick du hö­ra och kän­na det. Det var

”Det var ­gam­mal, he­der­lig fost­ran på ett bra sätt. Jag har de spe­lar­na att tac­ka för jät­te­myc­ket.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.