Klas­si­ker: Ele­gan­ta E-ty­pe

Få sport­bi­lar har en så­dan ut­strål­ning som Ja­gu­ar E-ty­pe. I år fyl­ler Ja­gu­ar E-ty­pe 54 år och de förs­ta mo­del­ler­na är idag li­ka at­trak­ti­va som de ock­så var vid pre­miär­vis­ning­en på bil­sa­long­en i Genè­ve den 15 mars 1961.

Allt Om BILAR - - Innehåll - TEXT: STAFFAN SWEDENBORG

EF­TER FRAM­GÅNG­AR­NA PÅ täv­lings­ba­nor­na, och spe­ci­ellt Le Mans 24-tim­mars ra­ce med Ja­gu­ar D-ty­pe på 50-ta­lets mitt, vil­le Ja­gu­ar ha en ef­ter­trä­da­re var­på Mal­colm Say­er ri­ta­de en bil med ae­ro­dy­na­mis­ka lin­jer. E-ty­pen kom att bli en enorm suc­cé då den er­bjöd ut­se­en­de och fan­tas­tis­ka pre­stan­da till ett pris som pas­sa­de de fles­ta. Film­stjär­nor, pop­mu­si­ker, konst­nä­rer – al­la kör­de de Ja­gu­ar E-ty­pe.

Roger Mo­o­re som skul­le bör­ja spe­la in Hel­go­net skul­le egent­li­gen ha kört Ja­gu­ar E-ty­pe, men Ja­gu­ar kun­de helt en­kelt in­te le­ve­re­ra nå­gon bil till in­spel­ning­en av ”The Saint”. Han fick istäl­let kö­ra en an­nan eng­elsk­till­ver­kad sport­bil – Vol­vo P1800.

Va­re sig man äls­kar el­ler ha­tar Ja­gu­ar E-ty­pe så är den i al­la fall en av värl­dens mest kän­da sport­bi­lar. För un­ge­fär 30 år se­dan fick vi ett er­bju­dan­de om att kö­pa en Ja­gu­ar E-ty­pe cab­ri­o­let el­ler som det he­ter på Ja­gu­ar­språk – open two-se­a­ter.

Bilen var från 1966 och var en se­rie 1, vil­ket be­ty­der täck­ta strål­kas­targlas. Bilen var då i gott skick med li­te mer än 6000 mil på mä­ta­ren. Vi tog oss till Gö­te­borg där den då­va­ran­de äga­ren bod­de, var­på bil och peng­ar byt­te äga­re. Till skill­nad från den E-ty­pe som kom 1961 och fanns till 1964, ha­de vår E-ty­pe då den till­ver­ka­des ge­nom­gått en ”fa­ce-lift”. Istäl­let för 3,8 li­ter ha­de vår 66:a även den rak sexa men på 4,2 li­ter och hel­syn­kro­ni­se­rad väx­ellå­da. Ef­fek­ten var trots det den­sam­ma – 265 hk som gav en ac­ce­le­ra­tion från stil­lastå­en­de till 100 km/tim på 7 se­kun­der och en topp­has­tig­het på 240 km/tim.

Att E-ty­pe ha­de tre vindru­te­tor­ka­re im­po­ne­ra­de på många som fick föl­ja med. Men även om torkar­bla­den var tre var de prak­tiskt ta­get vär­de­lö­sa om det bör­ja­de reg­na. Som ni kan se på bil­der­na så har E-ty­pen inga hjul­bul­tar el­ler mutt­rar. Här är det ba­ra en cent­rum­mut­ter som hål­ler eker­hju­let på plats. Men för att in­te hju­len skul­le gänga av sig själ­va så var de oli­ka gäng­a­de på oli­ka si­dor. Väns­ter­gäng och hö­ger­gäng. El­ler som det stod på ving­mut­tar­na – ”ne­ar­si­de” el­ler ”off­si­de” – vil­ket nu som var vil­ket.

HJULUPPHÄNGNINGEN VAR I en klass för sig. Den avan­ce­ra­de ba­kax­eln ha­de dubb­la tvär­län­kar, dubb­la stöt­däm­pa­re med broms­ski­vor­na mon­te­ra­de in­ne vid dif­fe­ren­ti­a­len. Ha i åtan­ke att Fer­ra­ri och Ma­se­ra­ti fort­fa­ran­de kör­de med stel ba­kax­el. Sam­man­lagt till­ver­ka­des 72 507 Ja­gu­ar E-ty­pe mel­lan åren 1961 och 1975. De sista som rul­la­de av ban­det ha­de V12-mo­to­rer på 272 hk. Av al­la des­sa E-ty­pe har nog in­te ens hälf­ten över­levt rost och and­ra olyc­kor.

I Sve­ri­ge finns idag li­te över 700 bi­lar och de fles­ta som finns har ge­nom­gått nå­gon form av

Kanske den vack­ras­te bil­de­sig­nen ge­nom ti­der­na – Ja­gu­ar E-ty­pe fhc (fix­ed he­ad cou­pé). Finns att be­skå­da på ett fler­tal konst­mu­se­er. E-ty­pe är ele­gant i al­la vinklar. Man­nen bakom Ja­gu­ar, Sir Wil­li­am Lyons.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.