”HAN HAR NÅ­GOT ING­EN AN­NAN FRANSK SPE­LA­RE NÅ­GON­SIN HAFT. CROSSBOLLAR OCH SKA­PAR YTOR FÖR SI­NA MEDSPELARE, KÄM­PAR HAN KAN ALL­TING. HAN GÖR MÅL, HAN SPE­LAR FRAM, HAN SLÅR FÖR VAR­JE BOLL. JAG HAR ALD­RIG SETT EN SPE­LA­RE SOM HENRY.”

Arsenal - - Sport Krönika Karlsson - Hen­rik Lundgren

Nu för ti­den är 115 mil­jo­ner kro­nor vad Pre­mi­er Le­a­gue-klub­bar­na be­ta­lar till en agent för att få rät­ten att kö­pa loss en halv­bra väns­ter­back, men 1999 var det en enorm sum­ma peng­ar även med eng­els­ka fot­bollsmått mätt.

Så det var in­te så väl­digt kons­tigt att bå­de sup­port­rar och me­dia ställ­de sig frå­gan­de till var­för i he­la fri­den Arsè­ne Weng­er släng­de upp en sån jät­te­sum­ma, dy­rast i klub­bens histo­ria, för att kö­pa loss en miss­lyc­kad bänknö­ta­re från Ju­ven­tus.

Thi­er­ry Henry ha­de för­vis­so öst in mål i Mo­naco, och året in­nan ha­de han va­rit en del i det Frank­ri­ke som vann VM på hem­ma­plan. Men un­der en halv sä­song i Ju­ven­tus ha­de han in­te vi­sat mins­ta lil­la av vär­de, på 16 mat­cher gjor­de han tre mål, och spel­mäs­sigt var han så långt från att va­ra värd 115 mil­jo­ner som man kun­de kom­ma.

– Mitt miss­tag då var att jag in­te in­såg att Henry in­te var en yt­ter, sä­ger då­va­ran­de Ju­ven­tusträ­na­ren Car­lo An­ce­lot­ti.

Till hans för­svar ska sä­gas att det var just yt­ter som Henry fram till dess va­rit i he­la sin proffskar­riär. Ef­ter att ha bör­jat spe­la fotboll som 7-åring hem­ma i Pa­ris-för­or­ten Les Ulis, in­te en av de där för­or­ter­na där man föds med en sil­ver­sked i mun­nen, upp­täck­tes han som 13-åring av Mo­nacos scout Ar­nold Ca­ta­la­no. Mo­naco trä­na­des av en viss Arsè­ne Weng­er, och han fick snabbt upp ögo­nen för två kil­lar som fun­nit varand­ra på pla­nen. Hen­rys snabb­het och allt bätt­re boll­käns­la pas­sa­de per­fekt ihop med David Tre­ze­gu­ets nä­sa för mål, och du­on im­po­ne­ra­de i Mo­nacos ju­ni­or­lag. Weng­er läm­na­de Mo­naco sam­ma år, men Henry och Tre­ze­gu­et lyf­tes snabbt upp i A-la­get, där Henry med sin snabb­het snabbt flyt­ta­des ut på väns­ter­kan­ten, med ome­del­bar suc­cé.

19 år gam­mal val­des han till ”årets unga spe­la­re” i Frank­ri­ke ef­ter att ha hjälpt Mo­naco till li­ga­ti­teln. Året där­på gick Henry, Tre­ze­gu­et och Mo­naco till se­mi­fi­nal i Cham­pi­ons Le­a­gue. I VM 1998 gjor­de han tre mål på de två förs­ta grupp­spels­mat­cher­na, men åk­te sen in och ut ur star­tel­van på vägen fram mot fi­nal­se­gern. I fi­na­len satt han på bän­ken he­la mat­chen.

Det räck­te än­då för Ju­ven­tus, som köp­te loss ho­nom från Mo­naco vin­tern där­på.

Åt­ta må­na­der se­na­re var de in­te li­ka gla­da i frans­man­nen, sam­ti­digt som många Ar­se­nal­sup­port­rar ställ­de sig yt­terst frå­gan­de till var­för klub­ben lagt upp hälf­ten av vad fick för sin su­per­stjär­na Ni­co­las Anel­ka.

Flyt­ta­des in från kanten

Men Arsè­ne Weng­er viss­te vad han gjor­de, han ha­de följt sin gam­le ju­ni­or­spe­la­re ge­nom kar­riä­ren. Den and­ra hal­van av Anel­kas över­gångs­sum­ma in­ve­ste­ra­de han i Lon­don Colney, Ar­se­nals förs­ta eg­na trä­nings­an­lägg­ning. Och den and­ra hal­van la han på spe­la­ren som skul­le bli den störs­ta Arsenal-iko­nen ge­nom ti­der­na.

Hans förs­ta be­slut blev att flyt­ta in Henry från kanten. Den blixt­snab­be frans­man­nen var nu re­do att mö­ta de tuf­fa mitt­bac­kar­na och hans käns­la för mål ha­de ut­veck­lats re­jält se­dan den förs­ta ti­den de job­ba­de ihop i Mo­naco.

Förs­ta må­let 18 sep­tem­ber 1999

Henry gick vis­ser­li­gen mål­lös från si­na åt­ta förs­ta mat­cher som renod­lad an­fal­la­re, och på Hig­h­bu­ry mum­la­des det än hög­re. Det stå­en­de skäm­tet var att Henry med si­na miss­rik­ta­de skott­för­sök in­te ens kun­de träf­fa en la­du­gårds­vägg in­i­från. Men den 18 sep­tem­ber 1999 gjor­de Hen­rys sitt förs­ta av 228 mål i Arsenal-trö­jan, mat­chens en­da på St Ma­ry’s i Sout­hamp­ton. Och res­ten är histo­ria. Lag­kom­pi­sar­na äls­ka­de ho­nom. – Jag minns att jag sa till ho­nom ef­ter mat­chen, ”jag kom­mer kun­na sä­ga till mi­na barn att jag spe­lat med dig”, och jag me­na­de varten­da ord, har Mar­tin Ke­own be­rät­tat. För Henry var det dock in­te rik­tigt så en­kelt. Må­let gav ho­nom själv­för­tro­en­de, men un­der si­na 17 förs­ta mat­cher den hös­ten gjor­de han ba­ra två mål. – Allt jag trod­de jag viss­te om an­falls­spel fick jag lä­ra om igen, be­rät­ta­de han se­na­re. Weng­er änd­ra­de om la­gets tak­tik för att un­der­lät­ta för sitt re­kord­för­värv. Spe­let skul­le mer gå ut på

snab­ba om­ställ­ning­ar för att Hen­rys snabb­het skul­le få ut­rym­me. Mitt­fäl­tet tog ett steg ner­åt för att hjäl­pa till mer i för­sva­ret, me­dan Hen­rys an­falls­kom­pis Den­nis Berg­kamp följ­de ef­ter och tog hand om hå­let som fanns mel­lan mitt­fält och an­fall. Där­i­från kun­de han sty­ra bol­lar­na till den blixt­snab­be frans­man­nen på topp. Och det gav re­sul­tat. Un­der de sis­ta 30 mat­cher­na av sä­song­en gjor­de han 29 mål, vil­ket hjälp­te Arsenal att bli tvåa i li­gan och nå fi­na­len i Ue­facu­pen (för­lust mot Ga­la­ta­sa­ray).

”Var pin­samt för för­sva­rar­na”

Den som­ma­ren bi­drog han starkt till att Frank­ri­ke vann sin and­ra ti­tel i följd och blev eu­ro­pa­mäs­ta­re, men trots fram­gång­ar­na blev Henry allt­mer fru­stre­rad över att han in­te lyc­ka­des hjäl­pa Arsenal till tit­lar. Trots att han var klub­bens bäs­te mål­skytt året där­på slu­ta­de man åter­i­gen tvåa i li­gan och för­lo­ra­de dess­utom Fa-cup­fi­na­len mot Li­ver­pool.

Tit­lar­na kom dock 2001/02, dub­belt upp. Han vann Pre­mi­er Leagues skyt­te­li­ga, och gjor­de un­der sä­song­en to­talt 32 mål. Det hjälp­te Arsenal till bå­de li­ga­ti­teln och se­ger i Fa-cup­fi­na­len mot Chel­sea. Två år se­na­re gick de obe­seg­ra­de ge­nom sä­song­en när de vann li­gan igen. Henry gjor­de 39 mål på 51 mat­cher.

– Det var pin­samt för för­sva­rar­na. Han gjor­de mål när han vil­le, sa Weng­er.

Och för­re Arsenal-spe­la­ren Paul Mer­son var in­te mind­re im­po­ne­rad.

– Thi­er­ry Henry spe­lar som om han vo­re 20 år gam­mal, i en poj­kar-12-match. Jag har ald­rig sett nå­got lik­nan­de.

Då­va­ran­de tv-ex­per­ten Gi­an­luca Vi­al­li höll med.

– Det finns ba­ra ett sätt att stop­pa Henry på. Med en pi­stol.

Från 2001 till 2006 gjor­de Henry minst 30 mål per sä­song och han vann Pre­mi­er Leagues skyt­te­li­ga fy­ra av fem år 2002–2006.

– Han har nå­got som ing­en an­nan fransk spe­la­re nå­gon­sin har haft. Han kan all­ting. Han gör mål, han spe­lar fram, han slår crossbollar och ska­par ytor för si­na medspelare. Och han käm­par för var­je boll. Jag har ald­rig sett en spe­la­re som Henry, sä­ger Michel Pla­ti­ni.

Mes­si vå­ga­de in­te mö­ta hans blick

Han av­slu­ta­de sä­song­en 2005/06 med att för­lo­ra Cham­pi­ons Le­a­gue-fi­na­len mot Bar­ce­lo­na, och året där­på blev till sto­ra de­lar för­stört av ska­dor. Än­då gjor­de han tio mål på 16 mat­cher i li­gan. Men ti­den i Arsenal var över. Weng­er bygg­de nytt, klub­ben ha­de in­te råd att kö­pa stor­stjär­nor ef­ter flyt­ten till Emi­ra­tes, och Henry för­stod att han in­te skul­le kun­na vin­na mer i klub­ben.

– Han sa till mig, ”tit­ta här, vi har ett ungt lag, vi kan in­te vin­na Pre­mi­er Le­a­gue och jag är 31. Jag mås­te gå vi­da­re, jag mås­te vin­na tit­lar. Jag kan in­te vän­ta på att de här unga spe­lar­na ska bli bra nog för att gö­ra det”, be­rät­tar Weng­er för Sky Sports.

Oför­skämt? Möj­li­gen. I al­la fall för många and­ra spe­la­re. Men för en spe­la­re som gett allt och li­te till för klub­ben var det mer en är­lig för­frå­gan och öns­ke­mål. Och Weng­er och Arsenal för­stod. Bar­ce­lo­na köp­te loss ho­nom, men han blev in­te di­rekt en stjär­na i mäng­den.

– Un­der he­la den förs­ta da­gen vå­ga­de jag in­te tit­ta ho­nom i ögo­nen en en­da gång. Jag viss­te allt om vad han ha­de gjort i Eng­land, av­slö­ja­de Leo Mes­si se­na­re.

Var som att ti­den ha­de stått still

Två år se­na­re fick Henry slut­li­gen vin­na även Cham­pi­ons Le­a­gue, när Bar­ce­lo­na tog hem trip­peln 2009. Ett halv­år se­na­re var trip­peln en sex­tett, se­dan Bar­ce­lo­na även vun­nit den spans­ka su­per­cu­pen, Ue­fas su­per­cup och VM för klubb­lag.

Slu­tet på sa­gan? In­te rik­tigt. Bland de vack­ras­te sce­ner­na från hans kar­riär är åter­koms­ten till Arsenal i ja­nu­a­ri 2012, när han un­der två må­na­der lå­na­des ut från New York Bulls. Ger­vin­ho och Ma­rou­a­ne Cha­makh spe­la­de Afri­kans­ka mäs­ter­ska­pen, och Arsenal be­höv­de en back­up. Tre da­gar ef­ter an­koms­ten till Lon­don byt­tes Henry in i Fa-cup­mat­chen mot Leeds vid ställ­ning­en 0–0. Kort där­på fick Alex Song bol­len ut­an­för straff­om­rå­det, Henry gjor­de en löp­ning ute till väns­ter, Song slog en ge­nom­skä­ra­re, och Henry rul­la­de in bol­len i må­lets bort­re hörn, som om ti­den stått still de se­nas­te tio åren.

Den 11 feb­ru­a­ri spe­la­de Thi­er­ry Henry sin sis­ta match i Arsenal. På stopp­tid gjor­de han mat­ch­avgö­ran­de 2–1 bor­ta mot Sun­der­land.

1999/00: 2000/01: 2001/02: 2002/03: 47 mat­cher – 26 mål 53 mat­cher – 22 mål 49 mat­cher – 32 mål 55 mat­cher – 32 mål

2003/04: 2004/05: 2005/06: 2006/07: 2011/12: 51 mat­cher – 39 mål 42 mat­cher – 30 mål 45 mat­cher – 33 mål 27 mat­cher – 12 mål 7 mat­cher – 2 mål

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.