ÄLS­KAD REBELL

SUP­POR­TER SEN BARNSBEN, BE­SVÄR­LIG & LÅNGHÅRIG – CHAR­LIE GE­OR­GE HAR KULTSTATUS I GUNNERS

Arsenal - - Sport Krönika Karlsson - Ste­fan Al­felt

För­bunds­kap­ten Don Re­vie sträck­te fram han­den för att tac­ka lands­lags­de­bu­tan­ten Char­lie Ge­or­ge för de 60 mi­nu­ter han spe­lat mot Ir­land på Wem­bley.

Re­vie fick in­te en handskak­ning i re­tur.

– Go fuck your­self, blev The Cock­ney Re­bels svar me­dan han snabbt gick vi­da­re mot om­kläd­nings­rum­met.

Char­lie Ge­or­ge som då var 26 år spe­la­de ald­rig mer i det eng­els­ka lands­la­get … Men vi bac­kar ban­det. Lands­lags­de­bu­ten kom i slu­tet av Char­lie Ge­or­ges egent­li­ga kar­riär även om den sked­de så ti­digt som 1976, åt­ta år ef­ter hans Alags­de­but för Arsenal, när han läm­nat Arsenal och ham­nat i mäs­tar­la­get Der­by County där han trots den ti­di­ga­re kult­sta­tu­sen som The King of Hig­h­bu­ry kanske pre­ste­ra­de sin all­ra bäs­ta fotboll.

Skill­na­den mel­lan att spe­la i Arsenal och Der­by be­skri­ver Ge­or­ge i en av si­na myc­ket säll­syn­ta in­ter­vju­er så här:

– När jag spe­la­de för Arsenal spe­la­de jag för publi­ken. Jag stod själv på läk­tar­na till­sam­mans med dem som poj­ke. Ef­ter en match sat­te jag mig ald­rig i en bil och kör­de hem. Jag gick till Fins­bu­ry Park och satt med sup­port­rar­na på bus­sen. Jag gick ut och tog en drink ef­teråt till­sam­mans med dem och de be­rät­ta­de för mig hur jag spe­lat: Oh, du var skit i dag …

På mind­re än fy­ra år avan­ce­ra­de Char­lie Ge­or­ge från läk­ta­ren som ett i klub­ben in­fött fan till en stjär­na på pla­nen. Det sat­te men­talt en enorm press på ho­nom.

– I om­kläd­nings­rum­met in­för mat­cher­na bru­ka­de jag bli rent fy­siskt sjuk och spyd­de in­för var­je match. Det hän­de ald­rig när jag spe­la­de för Der­by. Då kän­des det helt an­norlun­da. Jag kun­de dric­ka en kon­jak och kaf­fe och rö­ka en cigg in­för mat­chen och kän­na mig hur bra som helst.

Väx­te upp nä­ra Hig­h­bu­ry

Char­lie Ge­or­ges kultstatus är märklig. Själv­klart var han en gu­da­be­nå­dad ta­lang, men tek­ni­ken, den kli­nis­ka boll­träf­fen och spel­sin­net mo­ti­ve­ra­de i sig ald­rig den enor­ma­populariteten. Ge­or­ge kom in i topp­fot­bol­len i bör­jan av 1970-ta­let då långt hår och at­ti­tyd fort­fa­ran­de de­la­de mas­sor­na. De äld­re var of­ta fort­fa­ran­de i chock­till­stånd ef­ter­be­at­les lug­gar, me­dan de yng­re ­äls­ka­de al­la an­tyd­ning­ar till re­volt.

När Char­lie Ge­or­ge, som växt upp i Is­ling­ton någ­ra kilo­me­ter från Hig­h­bu­ry, re­le­ge­rats från Hol­lo­way Com­pre­hen­si­ve tip­sa­de än­då Ar­se­nal­mål­vak­ten Bob Wilson som var lä­ra­re på sko­lan Ar­se­nals ma­na­ger Ber­tie Mee om Ge­or­ges ta­lang. Gammel­dags­man­nen Mee lät för­vå­nans­värt nog det sturs­ka pro­blem­bar­net få in­te ba­ra en ut­an gans­ka många chan­ser med mo­ti­ve­ring­en: – Det kan va­ra värt det. Där­med bäd­da­de Mee för sin bäs­ta och värs­ta tid på en gång.

När Char­lie Ge­or­ge kom till Arsenal som en be­svär­lig ton­å­ring var han kort­snag­gad, så som eng­els­ka poj­kar en­ligt tra­di­tio­nellt syn­sätt skul­le se ut. Men Char­lie an­pas­sa­de sig snabbt till de nya ti­der­na och lät sitt ­svar­ta hår växa läng­re än al­la and­ras. När han ef­ter ett som­marup­pe­håll dess­utom kom till­ba­ka till trä­nings­läg­ret med hel­skägg fick Ber­tie Mee spel och kräv­de att stjär­nan skul­le­ra­ka och klip­pa sig.

– Jag har ald­rig va­rit bra på att ta or­der, kon­sta­te­rar Char­lie som na­tur­ligt­vis väg­ra­de­och sat­te allt på sin spets.

Tem­pe­ra­men­tet ska­pa­de pro­blem bå­de på och ut­an­för pla­nen. När han skal­la­de ner ­Li­ver­pools stjär­na Ke­vin Ke­e­gan blev det ­na­tur­ligt­vis ra­maskri och jät­teru­bri­ker men Char­lie bryd­de sig ald­rig om vad som skrevs om ho­nom.

– Myc­ket som jag har sagt och gjort har in­te­va­rit spe­ci­ellt smart men jag ång­rar ingen­ting jag har gjort el­ler sagt i li­vet. Finns ­ing­en an­led­ning till att se till­ba­ka på sitt liv och kän­na ång­er.

Be­svär­lig och egen­sin­nig

På den ti­den när Ge­or­ge var som störst fick även vi ic­ke-eng­els­ka jour­na­lis­ter så gott som all­tid per­son­li­ga in­ter­vju­er även med de all­ra störs­ta fot­bolls­stjär­nor­na när vi ­be­sök­te de brit­tis­ka öar­na, men jag är själv en av de många jour­na­lis­ter som mötts av Ge­or­ges ­fa­vo­ritsvar när vi bett om en in­ter­vju: – No. Det var all­tid Char­li­es kor­ta svar. Till Sun­day Ti­mes sa han för tolv år sen: – Jag ha­de egent­li­gen ing­et emot pres­sen men var helt en­kelt in­te in­tres­se­rad av att pra­ta i nå­got sam­man­hang. Jag ha­de ing­et att sä­ga.

Re­bel­len vil­le in­te bli en världs­för­änd­ra­re­. Hans liv var fot­bol­len och Arsenal än­da sen han som femå­ring för förs­ta gång­en stod på Hig­h­bu­rys North Stand för att se la­get som han i prin­cip fötts till att föl­ja.

Att han var be­svär­lig och egen­sin­nig hand­la­de om helt and­ra sa­ker. Char­lie var i sin fotboll en per­fek­tio­nist som ald­rig nöj­de sig med me­del­måt­tig­het.

Kanske blev hans krav och hans kär­lek till Arsenal det som än­da­de hans kar­riär all­de­les för ti­digt. Då me­nar jag hans verk­li­ga ­kar­riär och in­te de sis­ta åren på en flytt- och ut­fyll­nads­ni­vå som in­te var vär­dig hans ta­lang.

Char­lie Ge­or­ge de­bu­te­ra­de som 18-åring för Arsenal och hans kar­riär tog slut när han ska­pa­de sin de­fi­ni­ti­va pe­ak 1971, även om han spe­la­de vi­da­re i många år ef­ter det.

Char­lie Ge­or­ges ab­so­lu­ta höjd­punkt i kar­riä­ren blev ock­så slu­tet på hans ab­so­lu­ta stor­het.

Arsenal vann li­gan och möt­te Li­ver­poo­li Fa-cup­fi­na­len för att ploc­ka hem pre­stige­fyll­da The Doub­le.

Mat­chen gick till för­läng­ning. Ge­or­ge fick på ett par rik­tigt bra skott från di­stans, men Li­ver­pool tog led­ning­en i för­läng­ning­en. ­Arsenal kvit­te­ra­de och med mind­re än tio mi­nu­ter kvar avan­ce­ra­de Char­lie Ge­or­ge och prick­sköt in sitt mest be­röm­da mål nå­gon­sin.

– En av mi­na styr­kor var att jag kun­de skju­ta­från di­stans. En gå­va från Gud. Jag ha­de­fle­ra bra skott från 20, 30 me­ter i mat­chen­. Med en rik­tig fotboll, in­te en av da­gens lät­ta plast­bol­lar. Så fort jag kän­de sis­ta träf­fen ­viss­te jag att bol­len skul­le ham­na i nä­tet. ­Bol­len cur­la­de in­te över hu­vud ta­get, den gick spikrakt. Om Ray (Li­ver­pools mål­vakt Cle­mence) ha­de nått fram till bol­len ha­de den bru­tit hans hand och gått in än­då.

– För mig var det in­te det mest fan­tas­tis­ka mål jag ha­de gjort men det gick in och det blev vik­tigt.

1971 var värl­den in­te be­redd på hans mål­gest.

Char­lie la sig platt på rygg med hän­der­na ut­sträck­ta i en sorts Mes­si­as­gest.

Ar­ro­gans, stämp­la­de press och kri­ti­ker det som och lag­kam­ra­ten John Rad­ford som ­bå­de bygg­de upp an­fal­let och stod för sis­ta pass­ning­en till Ge­or­ge, skrek när han ru­sa­de mot mitt­punk­ten till Ge­or­ge:

– Upp med dig din la­te jä­vel. Det är nio ­mi­nu­ter kvar.

Char­lie Ge­or­ge blev ald­rig stör­re än han var ef­ter den Fa-cup­fi­na­len. Han var 20 år. Ge­or­ge gjor­de ett hat­t­rick i Eu­ro­pacu­pen mot Re­al Madrid när han spe­la­de för Der­by men det al­la i Eng­land minns ho­nom för är 2–1-se­ger­må­let över Li­ver­pool i Fa-cu­pen.

Ti­den ef­ter fot­bol­len har va­rit upp och ner.

Stäm­de tid­ning ef­ter kar­riä­ren

Egent­li­gen åter­vän­de Char­lie Ge­or­ge till si­na röt­ter när han till slut val­de att av­slu­ta sin fot­bolls­re­sa runt värl­den med bland ­an­nat spel i Hong­kong och Austra­li­en. Han öpp­na­de en pub i New Mil­ton, Hampshi­re, till­sam­mans med sin barn­doms­för­äls­kel­se Su­san Far­ge som han gift sig med re­dan som 19-åring. De fick en dot­ter till­sam­mans och pu­ben blev en fram­gång tack va­re Su­sans ­bu­si­nes­shjär­na. Char­lie kän­de sig över­flö­dig och sak­na­de fot­bol­len. Brå­ken blev mer fre­kven­ta och till slut val­de de att skil­ja sig.

– Jag vet in­te rik­tigt var­för det blev så och jag sak­nar att va­ra gift med hen­ne väl­digt myc­ket. Vi är go­da vän­ner men sam­ti­digt har jag vant mig och trivs väl­digt bra med att le­vaen­sam, sä­ger Char­lie Ge­or­ge.

En tax­i­chauf­för tip­sa­de en av kvälls­tid­ning­ar­na om att den sto­re Char­lie Ge­or­ge job­ba­de i ett ga­rage där han tvät­ta­de bi­lar vil­ket re­sul­te­ra­de i en stor ar­ti­kel om li­vet ef­ter stor­hets­ti­den. Char­lie Ge­or­ge stäm­de tid­ning­en ef­tersom han dels var de­lä­ga­re i ga­ra­get och dels tyck­te om sitt ar­be­te.

Trots sin ag­gres­si­va at­ti­tyd som ung har Char­lie Ge­or­ge ald­rig va­rit fin i kanten el­ler över­läg­sen.

Hans se­nas­te an­ställ­ning har va­rit som gui­de på Ar­se­nals eg­na mu­se­um.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.