GUDFADERN

Arsenal - - Sport Krönika Karlsson - Per Boh­man

Her­bert Chap­man var in­te ba­ra då­ti­dens bäs­te fot­bollsträ­na­re. Han var en vi­sio­när. Ar­se­nals le­gen­da­ris­ke trä­na­re bi­drog med mäng­der av fot­bollsin­no­va­tio­ner som vi nu­me­ra tar för giv­na.

De fles­ta av oss ha­de va­rit nöj­da med en kort no­te­ring i histo­rie­böc­ker­na. Her­bert Chap­man (1878–1934) för­tjä­nar he­la ka­pi­tel. För grab­ben från kol­gru­ve­fa­mil­jen i Rot­her­ham var en fot­bol­lens re­näs­sans­man som in­te ba­ra ex­cel­le­ra­de i spor­ten ut­an ock­så för­änd­ra­de den i grun­den.

Spe­lar­kar­riä­ren var ing­et märk­vär­digt ut­an sna­ra­re en hob­by vid si­dan av ut­bild­ning­en som in­gen­jör. 1907 blev han i stäl­let trä­na­re. In­om trä­nar­ge­bi­tet fick han stör­re ge­nom­slags­kraft för sitt in­no­va­ti­va mod. Många sa­ker som vi i dag an­ser är in­timt sam­man­kopp­la­de med spor­ten fotboll är fram­spå­nat och in­tro­du­ce­rat av Chap­man:

TAK­TI­KEN

Kol­lek­tiv och väl­or­ga­ni­se­rad tak­tik fanns knappt in­nan Chap­man. Ti­di­ga­re ha­de of­ta gub­bar­na i klub­bar­nas sty­rel­se ta­git ut star­tel­vor­na och lå­tit trä­na­ren va­ra en slags glo­ri­fi­e­rad lag­le­da­re.

STRÅLKASTARE

Eng­elsk fotboll ten­de­ra­de att va­ra egen­kär och iso­la­tio­nis­tisk, men Chap­man var en av få trä­na­re från öar­na som ak­tivt tog till sig av in­flu­en­ser från kon­ti­nen­ten. Där spe­la­des of­ta mat­cher på kväl­lar­na tack va­re strålkastare och Chap­man såg till att det ny­bygg­da Hig­h­bu­ry som förs­ta eng­els­ka are­na ha­de ka­pa­ci­tet att ar­ran­ge­ra kvälls­mat­cher.

TRÖ­JOR OCH BOL­LAR

Chap­man in­tro­du­ce­ra­de vi­ta bol­lar på mat­cher­na, och dess­utom num­mer på trö­jor­na så att spe­lar­na skul­le kän­na igen varand­ra bätt­re.

INGENJÖREN FRÅN ROT­HER­HAM FÖR­ÄND­RA­DE SPOR­TEN I GRUN­DEN

Till­ba­ka till själ­va tränar­kar­riä­ren som in­led­des lo­van­de i gam­la klub­ben Nort­hamp­ton 1912 in­nan han fick chan­sen i and­ra­di­vi­sions­gäng­et Leeds Ci­ty. Ef­ter and­ra världs­kri­get be­skyll­des Chap­man och Leeds för eko­no­miskt skum­rask­be­te­en­de av en ti­di­ga­re spe­la­re, och trä­na­ren blev bann­lyst på livs­tid från eng­elsk fotboll. Ett år se­na­re, 1919, såg dock nya klub­ben Hud­ders­fi­eld till att de­ras nye trä­na­re fri­a­des från al­la an­kla­gel­ser och bann­lys­ning­en drogs till­ba­ka.

Det var i Hud­ders­fi­eld som Chap­man vann si­na förs­ta li­ga- och cuptitlar. Han upp­fann tak­tik­tav­lan då han an­såg att många av hans spe­la­re från nor­ra Eng­land och Skott­land var så bly­ga och ner­vö­sa att de ba­ra stam­ma­de fram ett ”ja”, vad än Chap­man ut­tryck­te.

”Men man viss­te ald­rig om de skul­le föl­ja det man sagt. Så jag var sä­ker på att en bild över pla­nen skul­le hjäl­pa”, skrev han i sin egen bok om fotboll.

Likt ett nu­ti­da Ajax el­ler Bar­ce­lo­na kräv­de Chap­man att al­la lag i klub­ben ställ­de upp en­ligt sam­ma mo­dell för att mer söm­löst kun­na ploc­ka upp spe­la­re i A-la­get.

Loc­ka­des till Arsenal med dub­bel lön

1925 stor­ma­de Hud­ders­fi­eld mot sin tred­je ra­ka li­ga­ti­tel, men Arsenal loc­ka­de Chap­man till nor­ra Lon­don ge­nom att dubb­la hans lön. Arsenal ha­de va­rit ett bot­ten­lag de se­nas­te åren, men drog sto­ra åskå­dars­ka­ror. Chap­man be­stäm­de sig snabbt för att fin­juste­ra och lan­se­ra sin de­fen­sivt vik­ta­de och kont­rings­ba­se­ra­de Wm-for­ma­tion, ett slags 3–4–3.

”Det vik­ti­gas­te för Arsenal är att la­get är sä­kert. En­dast när ett lag le­der med ett, två mål kan de för­sö­ka va­ra spek­ta­ku­lä­ra. Jag kän­ner att folk in­te upp­skat­tar för­svars­spel”, sva­ra­de Chap­man kri­ti­ker som me­na­de att hans lag var för de­fen­si­va.

Och när Arsenal väl ha­de vun­nit bol­len gäll­de snab­bas­te vägen mot mål.

”San­ning­en är att an­fall kan på­gå för länge. Vi för­sö­ker gö­ra det rappt och di­rekt. Vi gil­lar in­te det så kal­la­de kort­pass­nings­spe­let. Of­tast rullar bol­len ba­ra fram och till­ba­ka ut­an att man tjä­nar nå­got på det. Jag vill ha en så fin fotboll som möj­ligt men det mås­te va­ra li­te bett i den”.

Spel­sät­tet var fy­siskt krä­van­de och Gra­ham var nog­grann med att spe­lar­na upp­rätt­höll bå­de kon­di­tion och styr­ka. Han an­vän­de sig dess­utom av sjuk­gym­nas­ter och mas­sö­rer för att hål­la spe­lar­na vid god vi­gör.

Gick bort i lung­in­flam­ma­tion

La­get ha­de blyg­sam­ma framgångar de förs­ta åren, men Chap­man ar­be­ta­de lång­sik­tigt en­ligt en femårs­plan med att hit­ta rätt spe­la­re. När le­gen­da­ris­ka mål­skyt­tar som Cliff Bastin, David Jack och Alex Ja­mes samt ram­star­ka för­sva­ra­re som Ed­die Hapgood väl an­länt till klub­ben på slu­tet av 1920-ta­let bör­ja­de tit­lar­na tril­la in. 1930, fem år ­ef­ter Chap­man an­länt till Arsenal, vann de Fa-cu­pen mot trä­na­rens gam­la klubb Hud­ders­fi­eld. Det de­fen­si­va ­Arsenal fort­sat­te kont­ra sön­der motstånd och vann ­li­gan såväl 1930/31 och 1932/33 un­der Chap­man. ­Ilsk­na mot­stån­darfans bör­ja­de gor­ma om ”Lucky Arsenal” då Chap­mans fram­gångs­ri­ka tak­tik stack i ögo­nen på kon­kur­ren­ter­na. 1934 dog mäs­ter­trä­na­ren i lung­in­flam­ma­tion. Chap­man ha­de dra­git på sig en för­kyl­ning runt ny­år men än­då gett sig ut för att se Ar­se­nals tred­je­lag spe­la match. Chap­mans arv lev­de dock vi­da­re och med en sta­bil grund att stå på kun­de la­get kni­pa li­ga­ti­teln 1933/34, 1934/35 och 1937/38. Se­dan 2011 står Her­bert Chap­man sta­ty ut­an­för Emi­ra­tes Sta­di­um.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.